Lina Brantemark: I huvudet på en bostadsutvecklare – vägen framåt i det nya normala

LEDARE | Vi finns i flera tidshorisonter, samtidigt.
Vi jobbar för människors bostadsdrömmar, mot verklighetens kalkyler.
Vi behöver klarare spelregler och modigare samtal.

Det finns dagar då jag tänker att bostadsutveckling är den mest optimistiska bransch man kan arbeta i. Vi bygger hem innan någon ens hunnit flytta in i sin framtid. Vi tar risker på decennieperspektiv när omvärlden skakar på dagsbasis. Och samtidigt, när vi står där, med en projektkalkyl som inte längre följer bostadsmarknadens logik eller en detaljplan som tolkas olika beroende på vem som läser den, då känns det ibland som om branschen balanserar på en skör lina. Vi står på med hjälp av tålamod, systemförståelse och ren envishet.

Det är i den dubbelheten vi jobbar. Mellan människors bostadsdrömmar och det ekonomiska utgångsläget vi verkar i

Den senaste tiden har vi fått vänja oss vid ett nytt normalläge. En marknad som är ljusare än under inflationschocken, men fortfarande långt ifrån friktionsfri. Fler bostäder säljs, hushållens framtidstro ökar, men grundförutsättningar, entreprenadpriser, finansieringskostnader och en utdragen planprocess, ligger kvar som en konstant friktion för oss alla. Vi som jobbar i tidiga skeden märker det i analyserna, vi fortsätter se långsiktiga utmaningar på kostnadssidan och i en varierad efterfrågan.

Så – vad händer i huvudet på mig som bostadsutvecklare i detta läge?

1. Ständiga parallella perspektiv
Vi rör oss i flera tidshorisonter samtidigt. Dagens räntenivå. Morgondagens byggstart. Inflyttning 2029. En omöjlig ekvation, som vi dagligen sitter med.

Prognoser visar att bostadspriser och hushållsekonomi gradvis förbättras, samtidigt som byggkostnaderna ligger kvar på en hög nivå. Då skapas en märklig dubbelhet: Vi känner optimism kring projektens möjligheter och kundernas efterfrågan. Samtidigt ser vi en fortsatt press i att få ihop våra kalkyler.

Det är i den dubbelheten vi jobbar. Mellan människors bostadsdrömmar och det ekonomiska utgångsläget vi verkar i.

2. Ett ansvar mot både system och individ
Som aktörer bär vi ett dubbelt ansvar: Att utveckla attraktiva hem och att hjälpa till att göra bostadsmarknaden mer tillgänglig. Det kan vi göra genom till exempel boköpsmodeller, genom att bygga så att flyttkedjor skapas eller genom att sörja för specifika målgruppers explicita behov, exempelvis lägenheter med uthyrningsdel.

Men det dubbla ansvaret gör också att vi måste vara extra lyhörda i mötet med kommuner, politiker och lokala behov. Planprocessen är lång, och varje otydlighet i intentioner eller tolkning av regler får konsekvenser för både projektekonomin och förtroendet mellan aktörerna.

3. Det nya normala är rörligt – inte statiskt
Vi behöver acceptera att bostadsmarknaden inte ”går tillbaka till 2021”, oavsett var i vårt avlånga land man verkar. Istället rör vi oss in i ett läge där räntenivåerna är högre än vi vant oss vid, och där de mest robusta aktörerna, som är både kapitalstarka och långsiktiga, tar sig igenom konjunkturcykler. Det kräver högre effektivitet och mer omtanke i varje bostadsprojekt.

Vägen framåt – tre saker som behöver hända:

1. Fler gemensamma spelregler
Rättssäkerhet och förutsägbarhet måste vara grundläggande. Vi behöver detaljplaner som inte lämnar tolkningsutrymmen som i nästa skede tolkas åt motsatt håll, med långa och kostsamma följder. Domen kring Drivhuset 11 och diskussionen om vad som faktiskt ryms i detaljplanen har blivit ett tydligt exempel på just vikten av transparens och konsekvens i planprocesserna.

2. Ett modigare samtal om bostadsförsörjning
Kommunerna måste kunna planera långsiktigt, inte genom ad hoc‑beslut, utan med tydliga prioriteringar som håller över mandatperioder. Vi som samhällsbyggare behöver, i vår tur, fortsatt bidra med kunskap, alternativ och helhetslösningar. Det är inte bara huset som byggs, det är livet mellan husen, lokala arbetsmarknader, trygghetsfrågor, trafik/mobilitet och mycket annat som ska vägas in.

3. Innovation i det stora och i det lilla
I tider av högre kostnadsläge handlar innovation också om det okomplicerade. Det kan behövas färre planlösningsvarianter och mer effektiva byggprocesser. Nya affärsmodeller för ägande behövs. Och kanske viktigast: Att vi vågar återuppfinna bostaden som idé och grundläggande hörnsten i samhällsutvecklingen.

Låt det sjunka in så fortsätter vi samtalen på Bopol Live Stockholm den 18 februari

Så hur känns det egentligen, i huvudet på en bostadsutvecklare under inledningen av 2026? Tja, som att vi står i en korsning av möjligheter och realiteter. Som att bostadsmarknaden andas igen, men fortfarande ansträngt. Som att vägen framåt inte är spikrak, men absolut möjlig om vi hjälps åt.

Och som alltid: när branschen tvivlar, tittar jag på kunderna. Människor som letar efter det viktigaste rum de någonsin kommer äga, i ett eget hem. Där börjar och slutar allt. Låt det sjunka in så fortsätter vi samtalen på Bopol Live Stockholm den 18 februari.

Lina Brantemark
Redaktionsmedlem, Bostadspolitik.se
Affärsutvecklingshef, Obos Nya Hem