Kiruna och LKAB: Staten måste ta ansvar i stadsomvandlingen
Sett och hört

Kiruna kommun och LKAB har presenterat nästa steg i den pågående stadsomvandlingen. Kommunen har identifierat markområden som behövs för fortsatt utveckling och LKAB har tagit fram en etappindelning för de områden som påverkas av gruvbrytningen. Men både kommunen och gruvbolaget betonar att staten nu måste kliva in för att processen ska lyckas.
– LKAB och kommunen är ömsesidigt beroende av varandra och jag tycker det är bra att vi kan stå sida vid sida och berätta om hur processen ser ut i detta väldigt tidiga skede, även om vi fortfarande saknar statens medverkan i detta. I dagsläget är det för tidigt att säga exakt hur staden kommer att utvecklas, men jag är säker på att Kiruna kommer att stå starkt idag, imorgon och i framtiden, säger Kirunas kommunalråd Mats Taaveniku.
Kommunen pekar på att en majoritet av den mark som behövs ägs av staten och berör olika riksintressen. Därför är dialogen med staten avgörande för att kunna säkra byggbar mark och fortsätta stadsutvecklingen.

– Vi har utmaningar kvar som varken kommunen eller LKAB kan lösa, därför behöver staten bistå oss. Det finns fem avgörande områden där staten måste agera; mark, bostäder, kompetensförsörjning, sammanhållen stadsbild och avskrivningskostnader. I annat fall har vi betydligt större bekymmer att hantera, säger Taaveniku.
LKAB redovisar samtidigt en plan för inlösen och ersättning av bostäder. De som säljer till marknadsvärde plus 25 procent erbjuds även en hyresrätt via LKAB:s fastighetsbolag. Husägare som väljer ett mindre hus får mellanskillnaden betald.
– Vi förstår att den nya deformationsprognosen innebär en utmaning för kommunen och Kirunaborna. Tillsammans med kommunen arbetar vi för att skapa så bra lösningar som möjligt för dem som bor inom det påverkade området. Vår ambition är att slutresultatet inte bara blir lika bra, utan bättre, säger Stefan Hämäläinen, direktör för samhällsutveckling på LKAB.
Arbetet går nu vidare med dialogmöten för berörda hushåll. Men hur snabbt flyttarna kan genomföras avgörs till stor del av statens vilja att bidra.