Kritik mot höghuslinje: ”En stad blir inte mer urban för att husen blir högre”

Stockholm behöver fler bostäder i centrala och kollektivtrafiknära lägen – men höga hus är inte lösningen i sig. Det skriver författaren och journalisten Lars Anders Johansson på Di Debatt, i en kritik mot Stockholms Handelskammares höghusrapport.

Stockholm måste kunna växa, men den täta stadens värde skapas inte av höjd i sig. Det skriver Lars Anders Johansson, författare och journalist med fokus på stadsbyggnadsfrågor, på Di Debatt.

Texten är ett svar på Stockholms Handelskammares rapport En stad att se upp till, där handelskammaren argumenterar för fler märkesbyggnader, högre hus och en mer offensiv syn på Stockholms silhuett.

Johansson håller med om att Stockholm inte kan behandlas som ett museum och att huvudstaden behöver rymma fler bostäder, arbetsplatser och nya arkitektoniska uttryck. Men han varnar för att blanda ihop märkesbyggnader, höga hus och tät stad.
”Stadshuset, Stadsbiblioteket och Slottet är märkesbyggnader utan att vara höghus. En tät stad kan byggas i fem, sex, sju eller åtta våningar. Ett högt hus kan bidra lika lite till stadsliv som en köplada vid motorvägen, om det placeras fel eller förstör det rumsliga sammanhang som gör staden användbar.”

Enligt Johansson bygger den klassiska stenstadens attraktivitet på proportioner: gatubredd, hushöjd, entréer, bottenvåningar, kvarter och gårdsrum bildar tillsammans en fungerande helhet. Om hushöjden ökar kraftigt utan att gaturummet förändras riskerar resultatet att bli mörkare, blåsigare och mindre attraktiva stadsmiljöer.

"Inte bara en smakfråga"
Han pekar också på att invändningar mot höga hus inte bara handlar om smak eller estetik. I handelskammarens egen undersökning anger 80 procent av dem som är negativa till höga hus att de skuggar och gör det mörkt i gatuplan.
”Det är inte bara en smakfråga. Det är ett sakargument om hur staden fungerar.”

Johansson menar att Stockholm behöver fler bostäder i centrala och kollektivtrafiknära lägen, men att det kan ske genom omvandling av kontor, påbyggnader där det passar, kompletteringar i lågexploaterade lägen, återställande av trasiga kvarter och förtätning av trafikdominerade miljöer.

Det är mindre spektakulärt än nya landmärken, skriver han, men mer stadsmässigt.
”Den täta staden kräver inte maximal höjd. Den kräver goda proportioner. Om man missförstår detta riskerar man att förstöra det man säger sig vilja stärka: mer stadsliv, fler mötesplatser och en starkare identitet.”

Läs hela debattartikeln här.