KTH-professorn: "Det går inte att bygga bort segregationen"
Nej, det går inte att bygga bort segregationen. Det är slutsatsen KTH-professorn Mats Wilhelmsson drar efter att ha studerat hur inkomsterna har utvecklats i bostadsområden där fördelningen mellan upplåtelseformerna har ändrats. ”Det finns effekter – men de är små”, säger Wilhelmsson.
Mats Wilhelmsson har på uppdrag av Region Stockholm studerat samtliga 1 287 DeSO-områden (demografiska statistikområden) i Stockholms län, och följt hur upplåtelseformer och inkomsterna har utvecklats mellan 2015 och 2023.
– Bakgrunden är att det i politiken och stadsplaneringen finns en bild av att det är bra att blanda olika upplåtelseformer. Det finns en del studier och artiklar kring detta men ingen har tidigare haft ambitionen att titta på det kausalt. Jag har velat ta reda på hur inkomstsegregationen påverkas om man bygger hyresrätter i höginkomstområden och ägt boende i områden som domineras av hyresrätter.
– Och det är alltså bara inkomstsegregation jag har undersökt, inget om varifrån de boende kommer eller något liknande.
Liten effekt – minst i låginkomstområden
Slutsatsen är att de som tror att segregationen är en quick fix som löser sig bara man blandar upplåtelseformerna – de har fel. Studien visar att det finns en viss påverkan på segregationen – men den är väldigt liten, särskilt när det gäller att bygga ägt boende i hyresrättsdominerande (låginkomst)områden. Här är effekten ”inte signifikant”, för att prata forskarspråk.
Att bygga hyresrätter i höginkomstområden ger en något större effekt, men den är inte heller särskilt stor.
– I områden där man ökat andelen hyresrätter med 10–15 procentenheter har inkomstskillnaderna minskat med 3–4 procent, säger Mats Wilhelmsson, som i forskningen har mätt inkomstskillnaderna genom att titta på hur mycket det skiljer mellan percentilerna 75 och 25 på inkomstskalan.
Man brukar ibland prata om den så kallade lyckoparadoxen när det kommer till utsatta områden; när de boende får en bra inkomst flyttar de från området och in flyttar låginkomsttagare, vilket innebär att området i sig inte lyfts för att det gått bra för den boende. Då menar många att om man bygger bostadsrätter och ägt boende i de här områdena så kan personen stanna och göra boendekarriär i det egna området.
Den teorin stämmer inte på dina slutsatser?
– Det har hittills inte sett ut så. Det finns inte så många fall att titta på, men det har varit svårt att hitta mätbara effekter. Sedan kan man ju ha andra målsättningar – att möjliggöra en boendekarriär i det egna området är ju bra även om effekterna på inkomstfördelningen inte påverkas så mycket.
Bättre att öka rörligheten
Samtidigt som effekterna är små, så säger Mats Wilhelmsson att de blir något större med tiden, vilket kan ses positivt för förespråkarna av att bygga blandat för segregationens skull.
– Det finns en effekt, att blanda upplåtelseformer leder till mer social blandning. Men – effekten är liten och den tar tid. Så att bygga blandat kan vara ett verktyg, men långt ifrån det enda för att minska segregationen. Och det är ett dyrt verktyg – ska man titta på det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv finns det rimligtvis billigare verktyg än att bygga bort segregationen.
Vilka verktyg tänker du på då?
– Att öka rörligheten och få bort inlåsningseffekter som vi har i dag. En anledning till att effekterna inte är större av att bygga hyresrätter i höginkomstområden kan vara att kösystemet gynnar dem som stått länge i bostadskön, människor med höga inkomster. Och vill man stödja vissa grupper så kan man göra det på olika sätt, med till exempel förturer eller höjda bostadsbidrag.
