Simon Berneblad: Kulturen kan rädda våra stadskärnor

DEBATT | Kulturen och estetiken är nycklar till levande, trygga och attraktiva städer. Simon Berneblad tycker att KD bör profilera sig som det parti som vågar tala om skönhet, kulturarv och mänsklig gemenskap i stadsbyggandet.

Våra städer är inte något slags bakgrund för vardagen – de är själva vardagen. Ändå tycks allt fler stadsdelar förvandlas till rummens motsats: tomma platser utan själ, opersonlig bebyggelse utan förankring i människors liv och medborgarnas behov. Detta är inget abstrakt kritikstycke – det är en konkret fråga för vardagen, för tryggheten, för attraktionen – och där har vi i Kristdemokraterna ett ansvar att agera.

Estetik och upplevelsen av skönhet i den byggda miljön har konkreta samband med både livskvalitet och ekonomisk tillväxt.

För låt oss vara tydliga: Människor efterfrågar vackra städer. Estetik och upplevelsen av skönhet i den byggda miljön har konkreta samband med både livskvalitet och ekonomisk tillväxt. Aesthetics Research Lab pekar på att invånare hellre bosätter sig nära områden som upplevs som vackra, även före arbetsplatsläge eller industriell närhet. Om invånarna värderar det, varför uppträder då politiken som om skönhet vore en lyx, snarare än en grundläggande förutsättning?

Det här är ingen fråga om nostalgi eller att förhärliga det förflutna. Det handlar om att inse att en stad byggd utan estetisk ambition, utan respekt för kulturmiljö och utan förståelse för det mänskliga mötet – riskerar att hamna i ett glapp mellan vad invånarna vill ha och vad politiken levererar. Om butiker stänger, om gatorna efter kl. 18 ekar tomma och om människor söker sig bort från stadskärnan, då är det mer än ekonomiska faktorer som talar. Det är rummens karaktär som brister. Och här måste vi kristdemokrater markera skillnad.

Vår politiska grund vilar på människovärdet, på bärande gemenskaper och på att vårt samhälle byggs av och för människor – inte av logistik-, trafik- och byggbolagslogik ensamt. När vi låter kulturmiljön tyna bort till ”något extra” eller ”bidragsberoende”, så sviker vi inte bara kulturarvet, vi sviker medborgarnas rätt till vardagsrum, till platser där människor trivs, växer och känner sig hemma.

Det handlar om att investera i liv och berättelse, att göra våra städer vackra och levande

Under Kristdemokraternas riksting i november kommer partiet att avhandla en motion som åsyftar att partiet ska verka för att statliga stöd och bidragssystem reformeras så att kommunerna ges verklig kapacitet att integrera kulturmiljön i stadsbyggnad, inte som en eftertanke utan som en central komponent. Det handlar om att investera i liv och berättelse, att göra våra städer vackra och levande, för människor, inte för kvarteren mellan parkeringarna.

Att hantera denna motion handlar om politisk profilering men också om trovärdighet. Det är hög tid att vi tar ställning: vill vi vara partiet som nöjer oss med standardiserade kvarter och anonyma högstadskvarter från efterkrigstiden, eller vill vi vara det parti som vågar sätta estetiken, kulturen och människans behov i centrum för det offentliga rummet?

Så låt oss inte dra oss för att använda ord som “vacker”, “attraktiv” och “estetiskt värdefull” i vårt offentliga samtal. Om invånarna vill ha det, då borde också politiken vilja det. Om forskningen visar att det ger effekt, då borde också politiken agera. Det är enklare att känna sig hemma, trygg och delaktig i en miljö som är omsorgsfullt utformad än i en miljö där estetiken är skriven mot marginalen.

Dagens stadsmiljöer och kulturmiljöer kräver mer än förvaltning. De kräver förnyelse i linje med människors behov av skönhet, identitet och mening. Det handlar inte om att bygga monument, utan om att skapa miljöer där människor känner sig hemma, där platsen betyder något, där vardagen får rum.

Simon Berneblad (KD)
Kristdemokratisk kultur- och stadsbyggnadspolitiker i Hässleholm