"Kvinnors otrygghet är ett planeringsmisslyckande"

22 sep 2026

Dela

Kopiera sidlänk

Kvinnors otrygghet i det offentliga rummet är inte bara en trygghetsfråga utan ett misslyckande i stadsplaneringen. Det skriver William Olausson, stadsplanerare på Stiftelsen Tryggare Sverige, i en debattartikel i Fastighetstidningen – och efterlyser större ansvar från kommuner och fastighetsägare.

Kommuner och fastighetsägare behöver arbeta mer systematiskt med hur den byggda miljön påverkar trygghet och rörelsefrihet. Det menar William Olausson i Fastighetstidningen.

Han hänvisar bland annat till Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning, där 32 procent av kvinnorna uppgav att de känner sig otrygga, jämfört med 18 procent av männen. Skillnaden märks också i hur människor använder staden.
"Kvinnor väljer i större utsträckning alternativa färdvägar och färdsätt, eller avstår helt från vissa aktiviteter till följd av oro för brott."

Enligt Olausson bör detta ses som ett jämlikhetsproblem. När en stor grupp begränsar sin rörelsefrihet blir tillgången till stadens offentliga rum i praktiken ojämnt fördelad.

Han pekar också på den fysiska miljön. Osammanhängande stadsrum, få alternativa stråk, bristande belysning och svag social kontroll kan förstärka otryggheten. Men lösningen är enligt honom inte enbart fler lampor och kameror.
"Kvinnor och andra underrepresenterade gruppers erfarenheter behöver därmed integreras i planering, beslutsfattande och utformning av stadens miljöer, inte som ett särintresse, utan som en grundförutsättning för en väl fungerande stad."

Olausson menar att ansvaret måste tas både när nya områden planeras och när befintliga miljöer utvecklas. Han efterlyser också en tydligare politisk riktning där trygghet och jämlikhet får större tyngd i mål och krav på stadsutvecklingen.
"När kvinnor väljer omvägar, undviker vissa platser eller stannar hemma är det inte kvinnorna som brister i mod. Det är staden som brister i ansvar."

Först när trygghet byggs in i planeringen från början kan kommuner, fastighetsägare och andra aktörer enligt Olausson skapa offentliga miljöer där alla kan röra sig på lika villkor.

Läs hela texten i Fastighetstidningen här.

cross