Dina Oetterli: Marknaden är svårt sjuk – botemedlet heter ideologi

KRÖNIKA | Bostadsmarknaden behöver en läkare som tar ansvar och fattar beslut genom hela behandlingen. Inte två oppositionella sjuksköterskor som käbblar över vilken medicin som genererar flest väljare just denna mandatperiod, skriver Dina Oetterli, fristående debattör och före detta förbundsordförande i jagvillhabostad.nu.

Jag ska diagnostisera bostadsmarknaden åt er, den är nämligen svårt sjuk. Jag ska även presentera två olika botemedel för densamma. Bostadsmarknaden lider av en sjukdom som är svår att förstå sig på och vi är många som försöker bota den. Enklare är sjukdomen att förstå om man vet vem den ansvarige läkaren är. Läkaren heter staten.

Bostadsmarknaden lider av en ideologisk sjukdom, där politiken fastnat i ett limbo mellan rätt typ av statlig inblandning och fri marknad. Botemedlet stavas att först välja ideologisk riktning för att sedan fullfölja behandlingen ända tills bostadsmarknaden är fullt frisk. För att bekämpa symptomen räcker det inte med att bostadsmarknaden tar smärtstillande preparat såsom “startlån” och “tidsbegränsade bygglov”. Vi måste bekämpa den underliggande infektionen med en kraftig dos investeringar och politiska beslut som går i samma ideologiska riktning. Bostadsmarknaden behöver en läkare som tar ansvar och fattar beslut genom hela behandlingen. Inte två oppositionella sjuksköterskor som käbblar över vilken medicin som genererar flest väljare just denna mandatperiod.

Det finns lagar och regler för allt som kallas marknad – allt annat vore anarki.

Oavsett vilken ideologisk riktning vi väljer krävs viss inblandning från statligt håll, det kommer vi aldrig ifrån. Det finns inget som heter fri marknad i benämningen att staten är helt bortkopplad. Det finns lagar och regler för allt som kallas marknad – allt annat vore anarki. Särskilt viktiga är lagar och regler gällande varor som vi inte kan leva utan, såsom bostad. Den trygga bostaden är en avgörande pusselbit i alla människors liv.

Det finns många olika behandlingsalternativ

Det är statens ansvar att bota bostadsmarknaden genom att lyssna till vad både marknad, kommuner och medborgare behöver för att underlätta matchningen av utbud och efterfrågan. Behandlingen av bostadsmarknaden kan ske genom anammande av det finska systemet med marknadshyror i stora delar av beståndet, kombinerat med förmånliga statliga lån där behovet finns och bostadsbidrag som en betydande andel av statsbudgeten. Behandlingen kan också ske genom ett bevarande av den svenska förhandlingsmodellen, införandet av statlig mellankapitalfinansiering (cirka 25-35 procent av den totala finansieringen, resten utgörs av bottenlån från bank och eget kapital) och bostadsbidraget som en mindre betydande andel av statsbudgeten. Det sistnämnda botemedlet står jag bakom, därför att det skapar förutsägbarhet och trygghet för både hyresvärd och hyresgäst. Därför att det stimulerar byggandet, även i lågkonjunktur. Samt därför att det underlättar matchningen av utbud och efterfrågan genom ett bostadsbidrag till den som faktiskt behöver det. Botemedlet stavas som sagt ideologi och behöver självklart kompletteras med andra åtgärder som går i linje med den valda ideologin, tyvärr har jag inte utrymme att lista alla åtgärder i denna krönika.

Att låta 400 000 unga vuxna mellan 20-27 år, 33 000 registrerade hemlösa och ett gigantiskt mörkertal av våldsutsatta kvinnor vänta på tryggt boende i detta limbo är beyond oansvarigt, det är helt ofattbart.

Att efterfråga en helt fri marknad utan statlig inblandning är detsamma som att efterfråga anarki, det är oansvarigt. Att frånsäga sig ansvaret och lägga det på kommunerna är också oansvarigt. Att enbart bygga bostäder med målet att vinstmaximera är även det oansvarigt, utifrån ett samhällsnyttigt perspektiv. Att som kommun luta sig tillbaka och förlita sig på att grannkommunen ska bygga, är också oansvarigt. Att låta 400 000 unga vuxna mellan 20-27 år, 33 000 registrerade hemlösa och ett gigantiskt mörkertal av våldsutsatta kvinnor vänta på tryggt boende i detta limbo är beyond oansvarigt, det är helt ofattbart.

Så länge staten inte väljer kommer vi att vara fast i detta limbo

Det viktigaste ni ska ha med er från denna text är att det inte finns en reform, en lagändring eller ett investeringsstöd som löser alla bostadsmarknadens problem. Det krävs ett samlat grepp som grundar sig i en ideologisk övertygelse. Så länge staten inte väljer ideologisk riktning och fullföljer behandlingen, genom ett samlat grepp som skapar förutsägbarhet för branschen och tilltro till demokratin hos medborgarna, kommer vi att vara fast i detta limbo.

Alla människor har rätt till en god bostad, oavsett ekonomi och oavsett bakgrund. Det följer av en tro på människors lika värde. Jag kommer aldrig att sälla mig till skaran som tycker att endast den med pengar förtjänar en god bostad, ty människors värde går inte att mäta i pengar. Detta kommer jag alltid att vilja diskutera, detta kommer jag sent att ändra åsikt om.

Läs gärna Dina Oetterlis tidigare krönikor om generationssveket på den ägda marknaden och hennes personliga upplevelse från flyktinghjälp kopplat till den svenska bostadsmarknaden.