Kajsa Crona: När systemet urholkar kompetensen

KRÖNIKA | När kommuner tar bra betalt för kvalificerat arbete men upphandlar samma kompetens till pressade priser skapas ett system som inte hänger ihop. I längden riskerar det att urholka den privata kompetensbas som stadsbyggandet är beroende av, menar Kajsa Crona.

I min förra krönika skrev jag om hur avstegen från ABK 09 blivit allt vanligare, hur villkoren för konsulter förskjutits, och allt oftare med det offentliga som drivande part. Jag ifrågasatte hur just kommuner kan driva på en utveckling som försämrar villkoren för konsulter och konsultföretag. Men bredvid denna trend finns en annan, minst lika oroväckande, och även den är i hög grad driven av det offentliga. Den handlar inte om avtal, utan om kompetens – och vad kompetens egentligen får kosta.

När jag började min karriär var skillnaden mellan löner i privat och offentlig sektor relativt liten, möjligen med en viss fördel för det privata. Sedan kom en period när kommunerna hade svårt att hinna med sina plan- och bygglovsuppdrag. För att möta efterfrågan höjdes lönerna för plan- och bygglovshandläggare. I dag, i efterdyningarna av lågkonjunkturen, är det tydligt att lönegapet har förskjutits till den kommunala sektorns fördel.

Det behöver i sig inte vara ett problem. Tvärtom är det rimligt att viktig kompetens värderas. Men det förutsätter att systemet i övrigt hänger ihop. Att konkurrensen inte blir snedvriden beroende på hur det offentliga dels betalar för tjänster eller tar betalt för tjänster.

En fastighetsutvecklare betalar för varje timme som kommunen lägger ner i en detaljplaneprocess. I bästa fall finns en uppskattning av kostnaden, men planprocesser är sällan linjära. Nya frågor uppstår, fler utredningar krävs och timmarna blir fler. I en kommun nära mig kostar timmen som kommunen debiterar i planarbete 1440 kronor. Kostnaden är densamma oavsett om det är en senior eller junior handläggare som utför arbetet.

När kommunen inte hinner med sitt uppdrag upphandlas konsulter, tyvärr ofta enligt principen lägsta pris

När kommunen inte hinner med sitt uppdrag upphandlas konsulter, tyvärr ofta enligt principen lägsta pris. Det kan innebära att en mycket erfaren konsult ersätts med omkring 850 kronor i timmen. Det är sedan samma timme som vidaredebiteras till fastighetsutvecklaren för 1400–1500 kronor. Mellanskillnaden motiveras med interna kostnader, men för den som står utanför blir logiken svår att förstå.

Detta är inte en kritik av individer, utan av systemet. För i den privata sektorn finns i regel en tydligare koppling mellan kompetens, ansvar och ersättning. En junior resurs säljs som junior, medan en senior kostar mer men också bidrar med tempo, trygghet och förmågan att navigera i det som inte är svart eller vitt.

När den kopplingen suddas ut uppstår obalans. Kommuner kan erbjuda lönenivåer som den privata sektorn har svårt att matcha inom ramen för offentlig upphandling, när konsulter pressas till låga timpriser. I praktiken innebär det att den privata sidan får allt svårare att bära och utveckla senior kompetens.

Erfarenhet handlar inte bara om att kunna lagtexten, utan om att förstå när den ska tolkas strikt och när den måste sättas i ett sammanhang

Stadsbyggnad är ett kvalificerat kunskapsområde som kräver erfarenhet, omdöme och kontinuitet. Erfarenhet handlar inte bara om att kunna lagtexten, utan om att förstå när den ska tolkas strikt och när den måste sättas i ett sammanhang. Det handlar om att kunna väga intressen, förstå konsekvenser och driva processer framåt.

Utan den förmågan riskerar varje fråga att bli en ny fråga, varje avvägning en osäkerhet och varje projekt en utdragen historia.

Det är positivt att kommuner värderar kompetens och är beredda att betala konkurrenskraftiga löner. Det är en nödvändig förutsättning för att attrahera och behålla kvalificerade medarbetare i det offentliga.

Men det räcker inte.

Det är lika viktigt att även konsulter får rimlig ersättning för sitt arbete. Annars riskerar vi att urholka den privata kompetensbasen – den som ofta fungerar som ett komplement, en förstärkning och ibland en motor i utvecklingsprojekten. Om ersättningsnivåerna pressas för långt blir det svårt att behålla erfarna medarbetare, och ännu svårare att locka nya talanger till branschen.

I förlängningen handlar det inte bara om ekonomi, utan om vilken kompetens vi bygger upp över tid, och därmed om kvaliteten på det vi faktiskt skapar.

Stadsbyggnad och arkitektur är inget standardiserat administrativt flöde. Det är ett kvalificerat kunskapsarbete som formar våra städer, våra hus och våra landskap under lång tid framöver. Det kräver erfarenhet, omdöme och en förmåga att se helheter.

Rätt betalning i både offentlig och privat sektor är inte en kostnadsfråga, utan en investering i kompetens

Rätt betalning i både offentlig och privat sektor är inte en kostnadsfråga, utan en investering i kompetens. Och i slutändan en investering i bättre städer, vackrare hus och mer genomtänkta livsmiljöer.

Det är en utveckling även det offentliga borde ta på största allvar.

Kajsa Crona
Kontorschef, Tengbom, Göteborg