Anders Persson: Problemet är inte garagen – utan vad vi mäter

DEBATT | Pelle Envall har rätt i att garage under flerbostadshus kan bli en dyr och långsiktig risk. Men problemet är större än garagefrågan. Det handlar om att vi fortfarande mäter och styr mot fel saker i bostadsbyggandet. Vi räknar parkeringsplatser när vi borde räkna tillgänglighet, menar Anders Persson i en replik.

En parkeringsplats är inte ett mål i sig. Den är ett medel för att människor ska kunna nå arbete, skola, omsorg, service, kultur och sociala sammanhang. Det viktiga är därför inte hur många parkeringsplatser som byggs, utan hur väl människor kan leva sina vardagsliv. När diskussionen reduceras till antalet parkeringsplatser riskerar vi att missa den större frågan: hur skapar vi hög tillgänglighet, goda livsmiljöer och låg resursanvändning till lägsta möjliga kostnad? I det perspektivet blir garage en del av en betydligt större samhällsbyggnadsfråga.

Enligt uppgifter från Klimatkommunerna, med hänvisning till Svepark, kan en garageplats under mark kosta mellan 450 000 och 750 000 kronor att anlägga. Det är inte en teoretisk kostnad i ett kalkylblad. I ett projekt med 100 lägenheter och 50 garageplatser handlar det om investeringar på mellan 22 och 38 miljoner kronor. Vid 70 garageplatser kan kostnaden överstiga 50 miljoner kronor. Det är pengar som ytterst måste betalas av någon – genom hyror, månadsavgifter, bostadspriser eller kommunala markpriser. När bostadskostnaderna redan är en av de största ekonomiska utmaningarna för många hushåll måste varje sådan investering kunna motiveras av en tydlig nytta. Om kostnaden inte fullt ut bärs av den som använder garageplatsen sprids den dessutom ofta ut över hela projektet. Då är även hushåll utan bil med och finansierar en lösning som de kanske aldrig använder.

I vissa lägen kan garage vara den mest rimliga lösningen. Men garage är aldrig neutrala investeringar

Det betyder inte att garage alltid är fel. I vissa lägen kan garage vara den mest rimliga lösningen. Men garage är aldrig neutrala investeringar. De binder stora mängder kapital, mark, material och energi under mycket lång tid. De påverkar möjligheterna att skapa grönska, dagvattenhantering, gårdsmiljöer och andra kvaliteter som också bidrar till människors livskvalitet. Om efterfrågan förändras står fastighetsägare och boende kvar med en kostsam struktur som ofta är svår att anpassa till andra användningar.

Människor efterfrågar inte transporter för transporternas skull

Därför behöver samhällsplaneringen bli bättre på att räkna rätt. Människor efterfrågar inte transporter för transporternas skull. De efterfrågar tillgång till det som är viktigt i livet. Planeringens uppgift borde därför vara att skapa tillgänglighet snarare än att maximera mobilitet. Skillnaden är viktig. Mobilitet handlar om hur mycket människor förflyttar sig. Tillgänglighet handlar om vad människor faktiskt kan nå. Om bostäder, arbetsplatser, service och kollektivtrafik planeras långt från varandra ökar behovet av transporter och därmed även behovet av vägar och parkering. Om samhällsplaneringen istället utgår från närhet och tillgänglighet kan transportbehovet minska redan från början.

Det kan handla om bättre lokalisering av bostäder och arbetsplatser, mer funktionsblandade stadsmiljöer, bättre kollektivtrafik, attraktiva gång- och cykelstråk, mobilitetshubbar, bilpooler, samnyttjade parkeringslösningar och smartare användning av befintlig infrastruktur. Vilken lösning som är bäst varierar mellan olika platser. Därför behöver analyserna göras tidigt, innan mark, kapital och material låses fast för årtionden framåt.

Det är också därför dagens mobilitetstal behöver utvecklas till bredare tillgänglighets- och resurstal. Vi behöver kunna mäta hur många arbetstillfällen, skolor, vårdcentraler, servicefunktioner och sociala mötesplatser människor faktiskt når. Vi behöver väga samman kostnader, klimatpåverkan, markanvändning, materialåtgång, energianvändning, trygghet och livsmiljö. Först då kan olika lösningar jämföras på lika villkor. Vilken tillgänglighet skapas? För vilka hushåll? Till vilken kostnad? Med vilken klimatpåverkan? Finns det andra lösningar som ger samma eller bättre vardagsnytta med lägre resursanvändning?

När Sverige behöver fler bostäder måste vi också fråga oss hur resurserna används bäst

Det handlar om att skapa högsta möjliga tillgänglighet med lägsta möjliga resursanvändning. När Sverige behöver fler bostäder måste vi också fråga oss hur resurserna används bäst. Ska tiotals miljoner kronor investeras i garage under mark – eller kan de skapa större värde i form av fler bostäder, lägre boendekostnader, bättre gårdar, mer grönska och högre livskvalitet? Det är den frågan som borde stå i centrum.

När bostadsbyggandet nu behöver öka bör varje större projekt prövas mot en enkel princip: Skapar lösningen hög tillgänglighet, god livsmiljö och långsiktigt samhällsvärde med låg resursanvändning? Om svaret är ja kan garage vara rätt. Om svaret är nej bör pengarna, marken och materialen användas bättre.

Problemet är inte garagen. Problemet är att vi fortfarande mäter fel saker.

Anders Persson,
Chef för strategisk utveckling och internationella frågor, Innovationsföretagen