Simon Berneblad Mandegård: Skåne behöver en bostadspolitik för två olika verkligheter
DEBATT | Skånes bostadsmarknad rymmer två helt olika verkligheter: stark tillväxt i väster och betydligt svagare förutsättningar i nordost. Bostadspolitiken måste därför utformas olika i olika delar av landskapet och tydligare kopplas till jobb, kompetensförsörjning och regional utveckling, menar Simon Berneblad Mandegård.
Vi har skapat ett Sverige där tillväxten koncentreras till allt färre platser, samtidigt som vi försöker kompensera resten med bidrag, utjämningssystem och olika former av stöd. Skåne är kanske ett av de tydligaste exemplen på hur märkligt detta blivit. Vi betraktas som en av Sveriges stora tillväxtregioner, men bakom den skånska framgångsberättelsen finns en geografisk obalans som vi alltför sällan diskuterar. För vad hjälper det att Skåne växer om allt större delar av landskapet inte får vara med?
Region Skånes egen statistik talar sitt tydliga språk. Under 2025 ökade Malmö med 2 280 invånare medan Kristianstad tappade 471, Hässleholm 199 och Östra Göinge 260. Mellan 2000 och 2022 växte Malmö med 36 procent medan Osby bara växte med fyra procent. Vi talar om samma landskap, som från Stockholm ofta betraktas som en sammanhängande tillväxtregion, men som i verkligheten rymmer två påtagligt olika utvecklingar.
Det vore enkelt att konstatera att människor söker sig dit möjligheterna finns. Men då måste vi också våga fråga oss hur möjligheterna uppstår
Det vore enkelt att konstatera att människor söker sig dit möjligheterna finns. Men då måste vi också våga fråga oss hur möjligheterna uppstår. Västra Skåne har under lång tid kunnat dra nytta av en stark arbetsmarknad, universitet, investeringar och närheten till Köpenhamn. I nordöstra Skåne finns samtidigt industrier, småföretag och verksamheter som behöver människor för att kunna utvecklas. Här uppstår en av bostadspolitikens stora motsägelser. Vi säger oss vilja stärka företagens kompetensförsörjning, men glömmer att arbetskraften först måste kunna bosätta sig någonstans.
I Malmö och Lund handlar bostadsfrågan till stor del om att möta efterfrågan. Höga markpriser, långa planprocesser och omfattande regleringar försvårar byggandet. I Hässleholm, Osby eller Östra Göinge kan problemet vara det motsatta. Ett nybyggt småhus kan kosta mer att uppföra än vad det sedan är värt. Banken ser en risk, familjen får svårt att låna och huset förblir en dröm. Samtidigt kan arbetsgivaren några kilometer bort stå och efterfråga personal. Hur ska vi kunna tala om regional utveckling när bostadsmarknaden i praktiken hindrar människor från att flytta dit de behövs?
Det är här jag menar att nästa regering måste tänka om. Skåne behöver en bostadspolitik som förstår att Malmö och Osby inte har samma förutsättningar, men att båda måste ges möjlighet att växa. I väster behöver vi frigöra byggandet genom enklare planprocesser, mindre detaljstyrning och större frihet att använda befintlig mark. I öster behöver samma förenklingar kombineras med bättre möjligheter att finansiera småhus, omvandla befintliga fastigheter och skapa attraktiva bostadsmiljöer där människor faktiskt vill leva.
Om investeringarna ständigt koncentreras dit befolkningen redan växer riskerar vi att skapa en självförstärkande utveckling
Det handlar även om hur vi betraktar offentliga investeringar. Om investeringarna ständigt koncentreras dit befolkningen redan växer riskerar vi att skapa en självförstärkande utveckling. Västra Skåne får bättre förutsättningar att växa ytterligare, medan kommuner i öster får kämpa allt hårdare för att finansiera den service som redan finns. Sedan försöker vi hantera skillnaderna genom ekonomisk utjämning och riktade stöd. Visst behövs solidaritet mellan kommuner, men det kan knappast vara en långsiktig ambition att låta vissa delar av Skåne växa medan andra huvudsakligen ska kompenseras för att de inte gör det.
Det skånska perspektivet är samtidigt en nationell angelägenhet. Samma utveckling återfinns i andra delar av landet där tillväxten samlas kring enskilda städer medan omkringliggande kommuner har svårt att följa med. Nästa regering behöver därför göra bostadspolitiken till en tydligare del av näringspolitiken, kompetensförsörjningen och den regionala utvecklingen. Det kräver både enklare regler och en seriös diskussion om hur kommuner med låga fastighetsvärden ska kunna möjliggöra bostadsbyggande utan att ständigt vara beroende av nya subventioner.
En ung familj ska inte behöva välja bort nordöstra Skåne för att det är svårare att finansiera ett hus där än i en storstad
För mig handlar detta ytterst om människors frihet att välja var de vill leva sina liv. En ung familj ska inte behöva välja bort nordöstra Skåne för att det är svårare att finansiera ett hus där än i en storstad. Ett företag ska inte behöva avstå från att växa för att människor saknar möjligheten att bosätta sig i närheten. Och Skåne ska inte behöva acceptera att vår gemensamma framtid i allt större utsträckning avgörs av vilken sida av landskapet vi befinner oss på.
Vi har länge talat om att hela Skåne ska leva. Nu behöver vi börja diskutera vad som faktiskt krävs för att hela Skåne ska kunna växa. För utan bostäder kommer ingen arbetskraft, och utan människor spelar det ingen roll hur många tillväxtstrategier vi skriver.
Simon Berneblad Mandegård (KD),
Gruppledare Kristdemokraterna Hässleholm