Ted Lindqvist: Skulderna berättar inte hela historien

LEDARE | En skuld visar bara ena sidan av balansräkningen.
Bostadspolitik.se:s och Evidens nya rapport ger en bild av båda sidorna – och hushållens balansräkning är mycket starkare än många rubriker ger sken av.

Det finns siffror som fastnar i den offentliga debatten. Vi som följer diskussionen om ”hushållens skuldsättning” vet att skuldkvoten är en sådan. När skulder ställs i relation till ett års disponibla inkomster blir bilden dramatisk: hushållen framställs som högt skuldsatta, sårbara och potentiellt farliga för samhällsekonomin. Det är denna bild som under lång tid använts för att motivera allt stramare bolåneregler.

Men en skuld är aldrig bara en skuld. Den är alltid ena sidan av en balansräkning. På den andra finns bostäder, finansiella tillgångar och sparande. Om den sidan utelämnas blir analysen inte bara ofullständig, den riskerar också att leda politiken fel. Syftet med Bostadspolitik.se:s och Evidens rapport Bortom skuldkvoten – en nyanserad bild av hushållens skulder, tillgångar och motståndskraft, är att ge en mer komplett bild.

Hushållens samlade bostadstillgångar är nästan tre gånger större än bostadslånen

När hushållens skulder sätts i relation till tillgångar framträder en annan bild än den vanliga. Hushållens samlade bostadstillgångar är nästan tre gånger större än bostadslånen. Den aggregerade belåningsgraden är cirka 33 procent. Ser man till hushållens totala tillgångar och skulder blir bilden ännu tydligare: Den samlade belåningsgraden uppgår till 17 procent och soliditeten till 83 procent. Det är inte en svag balansräkning. Den är historiskt stark.

Skulder saknar inte betydelse. För enskilda hushåll kan stora lån, stigande räntor och små marginaler vara ett problem. Men det är ett konsumentproblem som inte är samma sak som en makroekonomisk risk. Den distinktionen har ofta försvunnit i debatten. Myndigheternas varningar har i hög grad byggt på föreställningen att skuldsatta hushåll vid en räntechock skulle tvingas minska sin konsumtion så kraftigt att en lågkonjunktur förstärks.

Inflations- och räntekrisen 2022–2024 blev därför en praktisk stresstest. Räntorna steg snabbt. Hushållens boendeutgifter ökade. Om bolånen var den centrala svagheten i svensk ekonomi borde detta ha synts tydligt i bostadsägarnas konsumtionsutrymme. Men utfallet pekar enligt SCB:s data i en annan riktning. Räntekostnaderna steg visserligen, men från låga nivåer till nivåer som för många hushåll fortfarande var hanterbara. Samtidigt ökade konsumtionsutrymmet mer för hushåll i äganderätt och bostadsrätt än för hushåll i hyresrätt.

Detta borde få konsekvenser för debatten och myndigheternas syn på hushållens skulder

Det innebär inte att alla bostadsägare fick det bättre. Det finns hushåll som pressades hårt av högre räntor. Men som kollektiv framstår bolånehushållen inte som den avgörande förklaringen till den svaga konsumtionsutvecklingen. Krisen slog brett: genom inflation, energipriser, livsmedelskostnader, avgifter och hyror. Hyresgästers konsumtionsutrymme tog mer stryk än bostadsägarnas, om än genom andra mekanismer och ofta med viss eftersläpning.

Rapporten visar också att hushållens ekonomiska ställning har fortsatt att stärkas. Mellan första kvartalet 2025 och första kvartalet 2026 ökade skulderna, men tillgångarna ökade betydligt mer. Nettoförmögenheten steg med omkring 1 350 miljarder kronor. Hushållens räntebärande tillgångar är dessutom större än de samlade bostadslånen. På aggregerad nivå finns alltså betydande buffertar.

Detta borde få konsekvenser för debatten och myndigheternas syn på hushållens skulder. En politik som ensidigt utgår från skuldkvoten riskerar att överskatta risker och underskatta kostnader som följer av alltför hårda kreditrestriktioner. Om reglerna blir för strama försvåras inträdet på bostadsmarknaden, särskilt för unga och hushåll utan stort eget kapital. Sådana regler minskar rörligheten, bromsar bostadsbyggandet och förstärker skillnaderna mellan dem som äger och dem som står utanför.

Hushållens balansräkning är långt starkare än rubrikerna ger sken av

Slutsatsen är att hushållens bolåneskulder måste förstås i sitt sammanhang. Skulder bör analyseras tillsammans med tillgångar, sparande, räntekostnader, inkomster och faktisk betalningsförmåga. Debatten behöver därför bli mindre alarmistisk och mer precis. Hushållens balansräkning är långt starkare än rubrikerna ger sken av. En bostadspolitik som vill vara både ekonomiskt ansvarsfull och socialt hållbar måste börja där: i hela bilden, inte i ett enda mått.

Ted Lindqvist
Rapportförfattare
Grundare och vd av Evidens, som har ett strategiskt samarbetsavtal med Bostadspolitik.se

Läs hela rapporten här. Den här rapporten är en uppföljning av rapporten Rekordlåg skuldsättning, som vi släppte 2025.