Anders Persson: Sluta räkna bostäder, börja räkna samhällsvärde

DEBATT | Sverige behöver inte bara bygga fler bostäder, utan också fråga sig om det som byggs skapar bättre livsmiljöer, lägre klimatpåverkan och större samhällsvärde. Bostadspolitiken måste därför sluta fastna vid antalet bostäder och i stället bli en bredare samhällsbyggnadspolitik, menar Anders Persson.

Sverige behöver fler bostäder. Det är svårt att invända mot. Men när byggandet nu försiktigt börjar ta fart igen behöver vi ställa en större fråga än hur många bostäder som byggs. Vi måste fråga oss om det vi bygger också skapar bättre livsmiljöer, lägre klimatpåverkan och större samhällsvärde.

Efter flera svaga år syns en försiktig vändning. Enligt SCB påbörjades cirka 6 800 bostadslägenheter under första kvartalet 2026, fyra procent fler än samma kvartal året före. Boverket räknar i sin marsprognos med att nästan 36 000 bostäder påbörjas under 2026 och nästan 38 000 under 2027. Det är goda nyheter. Men det är också ett vägval.

Behovet är fortfarande stort. Boverket bedömer att drygt 523 000 bostäder behöver tillkomma mellan 2024 och 2033, i genomsnitt 52 300 per år. Samtidigt står bygg- och fastighetssektorn för en betydande del av Sveriges klimatpåverkan. År 2022 uppgick sektorns inhemska utsläpp till cirka 10,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter, omkring 22 procent av Sveriges totala utsläpp.

Vi har inte råd att bygga in nya kostnader, längre avstånd, högre resursanvändning

Det är den målkonflikten som borde forma bostadspolitiken. Sverige behöver bygga mer. Men vi har inte råd att bygga in nya kostnader, längre avstånd, högre resursanvändning och större klimatpåverkan för decennier framåt.

Dagens debatt fastnar ofta i antal bostäder, byggtakt och planprocesser. Det är viktiga frågor. Men de räcker inte för att lösa bostadspolitikens större uppgift.

Varje bostadsprojekt är mer än bostäder. Det påverkar klimat, transporter, energisystem, trygghet och kommunal ekonomi. En placering kan stärka befintlig kollektivtrafik, service och infrastruktur. En annan kan skapa bilberoende, nya driftkostnader och framtida investeringsbehov. Skillnaden avgörs ofta långt innan första spadtaget. Bostadspolitiken måste därför bli en del av en bredare samhällsbyggnadspolitik.

Innovationsföretagens hållbarhetsråd pekar i skriften Hur planerar vi egentligen? på ett grundproblem. Planeringen av byggd miljö, transporter och energisystem är fortfarande för splittrad. Den styrs ofta projekt för projekt, i stället för utifrån vilken samlad nytta investeringarna ska skapa.

När markanvändning, struktur, mobilitet och energilösningar väl är beslutade minskar handlingsutrymmet snabbt

De största möjligheterna finns tidigt. När markanvändning, struktur, mobilitet och energilösningar väl är beslutade minskar handlingsutrymmet snabbt. Då återstår ofta bara att försöka göra det bästa av en lösning som redan är låst.

En bättre bostadspolitik börjar därför före detaljplanen och före kalkylen för det enskilda projektet. Den börjar i översiktsplaner, regionplaner, markanvisningar, infrastrukturplanering och investeringsbeslut. Frågan måste vara hur nya bostäder kan skapa största möjliga samhällsvärde med minsta möjliga resursinsats.

Utspridd bebyggelse skapar längre avstånd, större transportbehov och dyrare försörjningssystem

Sverige har mycket att vinna på att använda mark och infrastruktur smartare. Utspridd bebyggelse skapar längre avstånd, större transportbehov och dyrare försörjningssystem. Tätare och mer genomtänkt planering kan i stället ge bättre underlag för kollektivtrafik, service, energi och lokalt näringsliv.

Resurseffektivitet handlar alltså inte bara om materialval i en byggnad. Det handlar om hela strukturen runt bostaden. Om nya bostäder placeras så att bilberoendet ökar, ny infrastruktur krävs och vardagens avstånd blir längre, då byggs resursförbrukningen in för decennier framåt.

Ett projekt kan se billigt ut därför att kostnaderna hamnar någon annanstans

Här brister dagens kalkyler. Ett projekt kan se billigt ut därför att kostnaderna hamnar någon annanstans: i längre resor, ny infrastruktur, sämre klimatanpassning, svagare serviceunderlag eller förlorad mark. Därför måste samhällsbyggandet bli bättre på att mäta värde och inte bara kostnad.

Det handlar om värdet av närhet, fungerande vardagsliv, gröna miljöer som hanterar värme och skyfall, byggnader som kan ändras över tid och att använda det som redan finns innan vi tar nya resurser i anspråk. Ombyggnad, återbruk och förädling måste bli mer självklara delar av bostadspolitiken.

Samma perspektiv finns i IQ Samhällsbyggnads skrift Välkommen till 2062, som lyfter behovet av nya förhållningssätt när samhällsbyggandet möter oförutsägbarhet och ständig förändring. Vi behöver gå från kortsiktig produktion till långsiktigt värdeskapande. Det betyder inte färre bostäder. Det betyder bättre bostäder på rätt platser och med högre kvalitet i helheten.

Detta är också en näringspolitisk fråga. Sverige har starka kunskapsföretag inom arkitektur, teknik, industri, digitalisering, energi, klimat och samhällsekonomi. De skapar störst nytta när de kommer in tidigt, medan de avgörande vägvalen fortfarande är öppna.

Arkitekter, ingenjörer, planerare, landskapsarkitekter, energi- och klimatspecialister, digitaliseringsexperter och samhällsekonomer kan bidra till att väga samman mål som annars behandlas var för sig. Men då måste tidiga skeden ses som en investering, inte som en kostnadspost som ska pressas så långt det går.

Återhämtningen bör användas till att ställa om, inte till att återstarta samma modell

Återhämtningen bör användas till att ställa om, inte till att återstarta samma modell. Regelverk, incitament och upphandlingar behöver premiera kvalitet, funktion, klimatnytta och livscykelvärde framför lägsta pris, snabbast genomförande eller flest bostäder i statistiken. Det kräver politiskt mod.

Det är enkelt att lova fler bostäder. Svårare är att säga att vissa projekt bör byggas annorlunda, på en annan plats eller i en annan ordning för att helheten ska bli bättre. Svårare är också att förenkla regler utan att samtidigt sänka kvaliteten eller skapa nya problem som andra får betala för senare.

Regeringen bör därför ta initiativ till ett samhällsbyggnadspolitiskt råd med uppdrag att se samhällsbyggandet som ett system. Klimat, resurser, bostäder, energi, infrastruktur, beredskap, forskning och utbildning hänger ihop. Politiken behöver göra det också.

Antingen nöjer vi oss med att räkna bostäder. Eller så börjar vi räkna det som avgör om bostäderna faktiskt gör Sverige starkare

Bostadspolitiken står inför ett tydligt vägval. Antingen nöjer vi oss med att räkna bostäder. Eller så börjar vi räkna det som avgör om bostäderna faktiskt gör Sverige starkare: lägre resursanvändning, bättre vardagsliv, smartare infrastruktur, större klimatnytta och högre samhällsvärde.

Det handlar inte om att bygga mest. Det handlar om att bygga rätt.

Anders Persson,
Chef för strategisk utveckling och internationella frågor, Innovationsföretagen