Hans Lind: Smyrnadomen – gjorde HD en rimlig tolkning av lagen?

19 nov 2026

Dela

Kopiera sidlänk
Hans Lind. Bild: Privat

| Högsta domstolen gav bostadstomträtter en lägre avgäldsränta med hänvisning till en skälighetsbedömning där de boendes ekonomi vägs in. Den tolkningen har svagt stöd i lagstiftarens resonemang och riskerar att göra rättstillämpningen mindre förutsägbar, menar Hans Lind.

Smyrnadomen innebar att bostadstomträtter fick en lägre avgäldsränta än andra tomträtter. I motiveringen menar HD först att det inte finns någon lagregel med närmare anvisningar om hur avgälden (avgäldsräntan) ska sättas utan att domstolen ska göra en skälighetsbedömning i det specifika fallet utifrån det material som parterna lägger fram. En aspekt som ska tas hänsyn till vid denna skälighetsbedömning är de boendes intresse av en låg boendekostnad (en låg ökning). Utifrån en sådan skälighetsbedömning sattes avgäldsräntan till 1,75 %. HD säger inte explicit hur stor ”rabatt” som det var på grund av att det var en bostad, men senare domar har tolkat det som att andra tomträtter ska ha en avgäldsränta på 2 % och att det därmed är 0,25 % rabatt för bostadstomträtter.

När jag första gången läste Smyrnadomen fick jag en känsla av att det var något skumt.

  1. I en rättsstat ska väl lagarna vara förutsägbara. Om lagstiftarna har utgått från denna princip kan de inte ha tänkt sig att avgäldsräntan ska sättas tämligen fritt utifrån en ”skälighetsbedömning” av domstolen. Dessutom finns delade meningar om vad som är skäligt och utfallet kommer då att bero på vilka personer som sitter i domstolen.
  2. Som jag förstått det har praxis under många år varit att avgäldsräntan bestäms utifrån den långsiktiga realräntan. Det har under senare decennier varit flera tomträttsutredningar och goda möjligheter för lagstiftaren att precisera lagen. Den hade då kunnat ange att det ska vara en lägre avgäld för bostäder. Att lagstiftaren inte gjort detta betyder rimligen att lagstiftaren inte anser att det ska vara så, kanske för att lagstiftaren inte vill minska kommunernas intäkter.

Hur har då HD kommit fram till att det ska vara en relativt fri skälighetsbedömning där sociala aspekter (de boendes ekonomiska situation) ska vägas in? Den centrala hänvisningen är till proposition 1967:90, sid 115–119, och nyckelfrågan är därmed hur den texten ska tolkas.

Departementschefen börjar där med att säga att tomträttens sociala aspekter har kommit att spela en mindre roll och att tomträtten alltmer blivit ett markpolitiskt redskap. Högre inkomster för hushållen och statliga lån anges som skäl till att den sociala aspekten fått mindre betydelse.

Begrepp som socialbidrag och social housing är i linje med en sådan tolkning av begreppet social

Här behöver vi dock stanna upp och fråga oss vad som menas med sociala aspekter. Departementschefen ger ingen explicit definition. Hänvisningen till stigande inkomster pekar på att sociala hänsyn ska tolkas som att reglerna ska gynna de som har låga inkomster. Begrepp som socialbidrag och social housing är i linje med en sådan tolkning av begreppet social. HD utgår dock från att hänsyn ska tas till de boendes ekonomi för alla bostäder, oavsett inkomsterna hos de som bor i det aktuella området. Något stöd för en sådan tolkning kan jag inte hitta i den aktuella texten. Det kan noteras att kvarteret Smyrna ligger på Gärdet där inkomsterna är högre än genomsnittet i Stockholm.

En central fråga är vidare vilken roll som skälighetsbedömningar ska spela. På sid 119 tar departementschefen upp förslag som kommit fram under remissbehandlingen om att införa en explicit skyddsregel för att förhindra oskäliga avgäldshöjningar. I den föreslagna lagtexten finns ingen sådan skyddsregel. Förutom de tidigare argumenten om stigande inkomster och generösare långivning säger departementschefen som svar till dessa remissinstanser att kommunerna kan antas vara varsamma vid värderingen av mark. Till sist säger departementschefen ”Härtill kommer att det i sista hand är domstol som avgör frågan om det skäliga i en fordrad höjning av avgälden.” Det är denna formulering som HD tolkar som att domstolen har tämligen fria händer att göra en skälighetsbedömning.

Läser man den aktuella meningen i sitt sammanhang så är denna tolkning knappast rimlig

Läser man den aktuella meningen i sitt sammanhang så är denna tolkning knappast rimlig. Den rimliga tolkningen är i stället att skälighetsbedömningen är något som kan bli aktuellt i exceptionella situationer som lagstiftaren inte förutsett och där utfallet drabbar grupper med låga inkomster.

Jag kan tänka mig att följande är en sådan särskild situation som inte var förutsedd. Vi tänker oss en stadsdel som Aspudden i Stockholm för ett antal år sedan. Området bebos av hushåll med inkomster något under medelinkomsten. Bostadsrättspriserna är relativt låga. Plötsligt blir området populärt bland grupper med högre inkomster och bostadsrättspriserna stiger snabbt. När nya projekt startas blir därför markpriserna höga och dessa höga priser ligger sedan till grund för markvärderingen. Detta leder till stora höjningar i avgälder när dessa ska sättas om. Många som bor i husen är dock fortfarande låginkomsttagare och kan ha svårt att ha råd att bo kvar. I detta fall skulle sociala skäl motivera ett visst avsteg från principerna att den långsiktiga realräntan ska styra avgäldsräntan, särskilt om kommunen/markägaren inte satte ett försiktigt markvärde.

För att ta sociala hänsyn ska utifrån dessa resonemang två villkor vara uppfyllda:

1. Kommunen/markägare ska inte ha lagt sig i den lägre delen av intervallet vid uppskattningen av markvärdet (eller vid bedömningen av den långsiktiga realräntan).

2. Hushållen som bor i föreningen ska ha en sådan ekonomisk situation att just de skulle ha svårt att klara den höjning av avgälden som hushållen normalt skulle klarat.

HD för dock inga resonemang om att höjningen av avgälden i Smyrnafallet är högre än normalt eller att just hushållen där skulle ha svårt att klara en höjning.

De största vinnarna blir då de som bor i kvarteret just när den lägre avgäldsräntenivån väljs

En sista kommentar om Smyrnadomen: Kanske kunde lagstiftaren mer ekonomi än HD och förstod att om det ges rabatt på avgälden så kapitaliseras det i priset på bostaden om bostadsrättsmarknaden är någorlunda rationell. De största vinnarna blir då de som bor i kvarteret just när den lägre avgäldsräntenivån väljs, men sen stiger priset och kommande boende har ingen egentlig fördel av den lägre avgälden. I mitt exempel ovan med ett område som snabbt blivit gentrifierat kan man emellertid tycka att det är just de som bor där nu som ska gynnas och då spelar denna kapitaliseringseffekt rimligen mindre roll.

När jag läste Smyrnadomen kom jag också att tänka på hovrättsdomen om presumtionshyror för några år sedan. Utifrån en skälighetsbedömning bestämde hovrätten att presumtionshyror skulle höjas mindre än andra hyror. Systemet med presumtionshyror skapades för att ge investerare ökad förutsägbarhet och det är ju absurt att tro att lagstiftaren tänkt sig att en domstol tämligen fritt skulle bedöma vad som är en skälig hyreshöjning för presumtionshyran.

Det gemensamma i dessa båda fall är att domstolarna på mycket lösa grunder kommit fram till att de själva tämligen fritt kan bestämma vad som ska gälla.

Hans Lind,
Professor i fastighetsekonomi, tidigare vid KTH

*: Denna krönika bygger på delar av en längre artikel om tomträttsdebatten som ingår i den kommande antologin ”Fastighetsvärdering 2026 – en antologi” som ges ut av Institutet för värdering av fastigheter.

cross