Lina Brantemark: Storstäderna kan ta ledarrollen

2 okt 2026

Dela

Kopiera sidlänk
Ledarskribenten Lina Brantemark är affärs- och projektutvecklingschef på Obos Nya Hem.

| Vi behöver inte fler bostadsmål – vi behöver fler bostäder.
Nu är valet över och Stockholm, Göteborg och Malmö har chansen att flytta fokus från ambition till genomförande.
Den chansen borde de ta.

Jag har sagt det förr och säger det igen: Bostäder byggs inte av politiska mål. De byggs när det finns projekt som går att finansiera, sälja och genomföra. Det kan låta självklart. Ändå har vi under lång tid haft en bostadspolitisk diskussion där antalet planerade bostäder, antagna detaljplaner och utpekade utvecklingsområden fått stort utrymme. Allt detta behövs. Men en byggrätt är trots allt ingen bostad och den går definitivt inte att flytta in i.

Inför ett genomförbarhetstest för större bostadsprojekt

Efter några mycket tuffa år för branschen bostadsbyggande hoppas jag därför att nästa mandatperiod blir perioden då vi på allvar börjar prata om genomförbarhet. Och realistisk sådan. Förutsättningarna är välkända och vi känner väl till att räntor, byggkostnader och hushållens ekonomi har förändrat projektkalkylerna. Projekt som fungerade för några år sedan gör det inte nödvändigtvis i dag. Samtidigt behöver våra storstäder fortsätta utvecklas. Människor behöver kunna flytta till ett jobb, börja studera, bilda familj eller helt enkelt byta bostad när livet förändras. Det kräver ett annat sätt att arbeta och jag tycker faktiskt att Stockholm, Göteborg och Malmö har möjlighet att gå före.

Jag skulle mycket hellre se att 500 bra bostäder faktiskt byggs än att 1 000 fantastiska bostäder ligger kvar i en detaljplan i tio år till

Mitt första förslag är enkelt: Inför ett genomförbarhetstest för större bostadsprojekt.
I dag prövar vi – med rätta – projekt utifrån stadsbyggnadskvaliteter, klimat, social hållbarhet, gestaltning och bostadsvolymer. Men någonstans på vägen måste vi också ställa den mest grundläggande frågan: Kommer det här projektet faktiskt att kunna byggas? Nästa fråga är: Hur robust är projektkalkylen och kommunens plan? Finns hushåll som kan efterfråga bostäderna? Är kommunens krav rimliga i förhållande till platsen och marknaden? Finns finansiering och investeringsvilja? Och finns det en realistisk möjlighet till byggstart inom några år? Det handlar inte om att sänka ambitionerna. Tvärtom. Det handlar om att se till att våra ambitioner faktiskt lämnar ritbordet. Jag skulle mycket hellre se att 500 bra bostäder faktiskt byggs än att 1 000 fantastiska bostäder ligger kvar i en detaljplan i tio år till.

Mitt andra förslag handlar om risk och jag har skrivit om riskdelning många gånger tidigare. I stadsutvecklingsområden ligger enorma investeringar framför oss. Infrastruktur ska byggas, mark ska utvecklas och nya stadsdelar ska växa fram. Samtidigt förväntas bostadsutvecklaren i många fall bära en mycket stor del av risken långt innan vi vet hur marknaden ser ut när bostäderna faktiskt ska säljas. Den ekvationen behöver vi våga diskutera. Kommunerna skulle kunna arbeta mer aktivt med när betalning för mark sker, hur exploateringskrav utformas och hur investeringar i infrastruktur tajmas mot projektens faktiska genomförande.

Inte för att flytta all risk till skattebetalarna. Inte heller för att garantera bostadsutvecklarnas affärer. Utan för att hitta en rimligare fördelning av risk mellan de aktörer som tillsammans vill åstadkomma samma sak: en fungerande stad med fler bostäder.

Här tycker jag att storstäderna kan bli testbäddar för fler vägar till det ägda boendet

Mitt tredje förslag handlar om något jag brinner extra mycket för: hur fler människor faktiskt ska kunna efterfråga de bostäder vi bygger. För vad hjälper det att vi lyckas kapa några månader i planprocessen om människor ändå inte kan komma in på bostadsmarknaden? Eller flytta om behovet uppstår. Här tycker jag att storstäderna kan bli testbäddar för fler vägar till det ägda boendet. Boköpsmodeller, delägande och andra lösningar kan sänka trösklarna för hushåll som har en fungerande ekonomi men saknar det kapital som i dag krävs för att köpa en bostad. Kommunerna kan bidra genom att skapa utrymme för sådana modeller i markanvisningar och genom att våga pröva nya lösningar.

Nu när valet är över behöver fokus flyttas från mål och ambitioner till konkret genomförande

Vi i branschen måste naturligtvis göra vår del. Det är vårt ansvar att utveckla bostäder som människor vill ha, har råd med och faktiskt efterfrågar. Men kommunerna kan skapa betydligt bättre förutsättningar genom att prioritera genomförbara planer, kortare ledtider och en markpolitik som gör det möjligt att bygga för fler än de mest köpstarka hushållen. Nu när valet är över behöver fokus flyttas från mål och ambitioner till konkret genomförande. Jag ser att Stockholm, Göteborg och Malmö kan ta ledarrollen framöver

För i grunden är utmaningen inte att vi saknar visioner eller strategier. För egentligen är frågan ganska enkel. Vi behöver inte fler bostadsmål. Vi behöver fler bostäder.

Lina Brantemark
Redaktionsmedlem, Bostadspolitik.se
Affärs- och projektutvecklingschef, Obos Nya Hem

cross