Strandskyddsreformen möter kritik för otydlighet och rättsosäkerhet

Tre månader efter att de nya strandskyddsreglerna trätt i kraft vittnar flera aktörer om att genomförandet blivit mer komplicerat än väntat. En av dem är Giedre Jirvell, med över 20 års erfarenhet av strandskyddsfrågor, som menar att fastighetsägare nu hamnar i en osäker situation.

– Det fundamentala problemet är att fastighetsägaren själv måste bevisa att deras vatten omfattas av undantagen, säger hon.

Enligt lagen upphör strandskyddet vid vattendrag smalare än två meter, men Jirvell pekar på att myndigheter ofta kräver professionella mätningar vid normalt medelvattenstånd.
– Fastighetsägare tvingas anlita konsulter för tiotusentals kronor för att bevisa det uppenbara.

Ett återkommande problem gäller de nationella strandskyddskartorna, som enligt Jirvell inte uppdaterats.
– Kartorna visar fortfarande strandskydd vid alla vattendrag oavsett storlek. Det skapar ett moment 22 där fastighetsägaren förväntas bevisa något som myndigheterna själva inte kartlagt.

Även naturens förändringar bidrar till osäkerheten.
– Bäverdämningar eller stormfällda träd kan påverka ett vattendrags bredd. Frågan blir då om sådana händelser etablerar ett nytt naturtillstånd som återinför strandskyddet.

Konsekvenserna kan bli kännbara.
– Fastighetsägare som bygger vid vad de tror är en undantagen bäck riskerar åtal för miljöbrott och förelägganden om rivning, varnar Jirvell.

Jirvell förutspår att rättsosäkerheten kan bestå i flera år innan en enhetlig praxis utvecklats.
– Paradoxalt nog har en reform som syftade till regelförenkling skapat en situation där fastighetsägare tvingas till juridiska processer för att hävda lagstadgade rättigheter.