Jessica Weiner: Vem företräder de kommande 30 åren?

DEBATT | Det finns mängder av olika regelverk, krav, klassificeringar och ramverk – de flesta av dem är vällovliga och användbara men de leder inte alltid investeringar i samma riktning.
Vad händer med helhetstänket? "Frågan är vilket system som ska ges tolkningsföreträde när olika regelverk, styrsignaler och målsättningar leder till olika prioriteringar", skriver Jessica Weiner.

Under de senaste åren har antalet styrsignaler som påverkar fastighetsägarnas beslut ökat kraftigt. Nya regelverk, rapporteringskrav, hållbarhetsklassificeringar och finansieringsramverk har tillkommit samtidigt som energisystemet står inför omfattande förändringar. Var för sig är utvecklingen logisk. Omställningen kräver styrning, uppföljning och gemensamma mål, och få ifrågasätter ambitionerna bakom de flesta av dessa initiativ.

Samtidigt blir det allt tydligare att flera av systemen som försöker påverka utvecklingen inte alltid använder samma logik för att avgöra vad som är ett bra beslut.

EPBD syftar till att minska energianvändningen i byggnader. Klimatredovisning och Scope-utsläpp utgår från andra måttstockar. Finansieringssystemen har sina bedömningsgrunder samtidigt som energisystemet har sina behov av kapacitet, flexibilitet och försörjningstrygghet. Målen är ofta desamma, men vägen dit definieras inte alltid på samma sätt.

Beslut som fattas idag kommer att leva kvar långt efter att dagens regelverk har hunnit revideras, dagens rapporteringskrav förändrats och dagens beslutsfattare lämnat sina roller

Många av de system som påverkar dagens fastighetsbeslut är dessutom utformade för att styra beteenden här och nu. Samtidigt handlar många av de investeringar som påverkas om byggnader och tekniska system med livslängder på 30, 40 eller 50 år. Beslut som fattas idag kommer att leva kvar långt efter att dagens regelverk har hunnit revideras, dagens rapporteringskrav förändrats och dagens beslutsfattare lämnat sina roller.

Det som premieras i en rapportering behöver inte vara det som skapar störst nytta i energisystemet

Det innebär att fastighetsägare allt oftare möter flera styrsignaler samtidigt. Samma investering kan framstå som rationell utifrån ett regelverk och mindre självklar utifrån ett annat. Det som premieras i en rapportering behöver inte vara det som skapar störst nytta i energisystemet. Det som stärker ett långsiktigt mål behöver inte vara det som väger tyngst i nästa investeringsbeslut. Problemet är inte att någon av logikerna nödvändigtvis är fel. Problemet är att flera av dem samtidigt försöker påverka samma beslut.

Ta svensk fjärrvärme som exempel.

Ur ett energisystemperspektiv kan fjärrvärmen vara en viktig del av ett robust och resurseffektivt energisystem. Den kan ta tillvara resurser som annars hade gått förlorade, minska belastningen på elsystemet och bidra med en flexibilitet som blir allt viktigare i takt med elektrifieringen. Samtidigt påverkas fastighetsägarens beslut inte enbart av energisystemets behov. Samma beslut påverkas också av energikrav, klimatredovisning, finansiering, rapportering och ekonomiska prioriteringar.

En åtgärd som stärker energisystemets robusthet behöver inte vara den åtgärd som premieras starkast i andra styrsystem

Det intressanta är att dessa system inte alltid använder samma måttstock för att avgöra vad som är ett bra beslut. En åtgärd som stärker energisystemets robusthet behöver inte vara den åtgärd som premieras starkast i andra styrsystem. På samma sätt behöver en åtgärd som ser attraktiv ut i en rapportering inte vara den som skapar störst nytta i energisystemet. Det innebär inte att något av systemen har fel. Men det innebär att samma beslut kan bedömas på olika sätt beroende på vilket system som gör bedömningen.

Energibolaget kan vara rationellt utifrån energisystemets behov. Banken kan vara rationell utifrån sina riskmodeller. Fastighetsägaren kan vara rationell utifrån sina investeringsramar. Lagstiftaren kan vara rationell utifrån de mål som regelverket är skapat för att uppnå. Ändå kan de landa i olika slutsatser. Inte för att de ser olika verkligheter, utan för att systemen omkring dem använder olika sätt att avgöra vad som är ett bra beslut.

Det som fångar mitt intresse är att vi ofta diskuterar om ett enskilt regelverk är rätt utformat eller om ett visst styrmedel ger önskad effekt. Betydligt mindre uppmärksamhet ägnas åt vad som händer när flera styrsystem samtidigt gör anspråk på att styra samma beslut.

Och det är här jag tror att frågan blir större än energi, större än fastigheter och större än de enskilda regelverken

I praktiken uppstår då en annan fråga. Inte vilken aktör som har rätt, utan vilken logik som ska väga tyngst när systemen inte är överens.

Och det är här jag tror att frågan blir större än energi, större än fastigheter och större än de enskilda regelverken.

Om EPBD, Scope-utsläpp, finansiering, taxonomi och energisystemets behov leder till olika prioriteringar, vilket av systemen har då rätt att definiera vad som är ett bra beslut? Vilket perspektiv ska vara styrande när flera välmenande system samtidigt försöker påverka samma utveckling men inte fullt ut använder samma måttstock för att avgöra vad som är rätt väg framåt?

Det är en fråga som sällan diskuteras. Kanske för att den flyttar fokus från de enskilda systemen till samspelet mellan dem. Utan en sådan diskussion riskerar vi att skapa allt fler styrsignaler för samma mål samtidigt som det blir allt otydligare hur de ska förhålla sig till varandra när de möter verkligheten.

För när flera system samtidigt gör anspråk på att styra samma beslut finns det ingen garanti för att den långsiktiga helheten är det perspektiv som väger tyngst

Kanske är det också där den ursprungliga frågan egentligen finns.

För när flera system samtidigt gör anspråk på att styra samma beslut finns det ingen garanti för att den långsiktiga helheten är det perspektiv som väger tyngst. Den måste nästan alltid representeras aktivt. Annars finns risken att vi optimerar varje system för sig samtidigt som ingen längre fullt ut tar ansvar för vart helheten är på väg.

När systemen inte är överens är frågan inte längre vilket system som har rätt. Frågan är vilket system som ska ges tolkningsföreträde när olika regelverk, styrsignaler och målsättningar leder till olika prioriteringar.

Kanske är det just därför jag återkommer till samma fråga.

Vem företräder egentligen de kommande 30 åren när dagens fastighetsbeslut fattas?

Jessica Weiner
Rådgivare inom strategiska fastighets-, energi- och investeringsbeslut