Gert Wingårdh: Wingårdh: låt oss fokusera på att skapa vackra stadsbilder
Jerker Söderlinds krönika är onyanserad och gynnar inte arkitekturdebatten. Vi bör lyfta blicken och prata om de verkliga problemen, så som fixeringen vid variationsrikedom. Det skriver Gert Wingårdh i en replik.
Om Jerker Söderlind hade ägnat mer tid åt att vårda och stärka sin kunskaper om arkitekturen i stället för att backa tillbaka till en naiv reaktionär retorik där schabloner ställs mot varandra hade han sett ett annat, betydligt rikare, nittonhundratal. Fast egentligen vet han nog att det byggts både bra och dåligt, både fint och fult, både det som blivit uppskattat och det som blivit stigmatiserat. Och han vet säkert också att det senare beror mer på vilka som haft möjlighet att få bo, eller inte haft möjlighet att flytta. Jag är också ganska säker på att Söderlind ser att det spelat roll om en duktig och engagerad arkitekt hållit i pennan än ifall de bara räknats fram av en teknikkonsult. Allt detta vet Söderlind, men han låtsas inte om det, för då hade han tvingats skriva en mer nyanserad kritik än de rallarsvingar som han nu försöker mosa den svenska arkitekturdebatten med.
De som ännu inte fått ögonen igenmurade kan se sig omkring i våra städer och glädjas åt allt som gjort för att bygga ett bättre land. Då blir det också möjligt att se de verkliga felen i dagens byggande, för de blundar Söderlind för. Som den bisarra fixeringen vid variationsrikedom, när det just var en estetisk samordning som gav oss de vackra stadsbilder vi kan enas om att den förmoderna staden lyckades producera.