Magnus Lindgren: Staten ger bostadsrättsföreningarna nya verktyg – men vem tar ansvar för riskerna?

DEBATT | Staten vill ge bostadsrättsföreningar nya verktyg för att bekämpa kriminalitet, men riskerar samtidigt att lägga ett alltför stort ansvar på ideellt arbetande styrelser.
Kommunerna måste ta ett större ansvar för att stötta föreningarna så att de inte lämnas ensamma i kampen mot de kriminella, menar Magnus Lindgren.

I vårt arbete i bostadsområden ser vi att brottsligheten i allt större utsträckning påverkar landets bostadsrättsföreningar. Problemen sträcker sig från ekonomisk brottslighet och föreningskapningar till otrygghet i boendemiljön på grund av kriminella nätverk.

I november 2025 presenterades promemorian Stärkt trygghet i bostadsrätter (Ds 2025:28), med förslag som syftar till att ge bostadsrättsföreningar bättre verktyg för att motverka brottslighet och allvarliga störningar. I juli i år lämnade regeringen också propositionen Stärkt trygghet i bostadsrätter till riksdagen.

Promemorian beskriver väl hur kriminaliteten i allt större utsträckning påverkar bostadsrättsföreningarnas verksamhet och de boendes trygghet. Eftersom omkring 20 procent av landets bostäder är bostadsrätter, varav många finns i så kallade utsatta områden, är detta inte bara en fråga för den enskilda föreningen. När kriminella aktörer får möjlighet att påverka eller ta kontroll över bostadsrättsföreningar påverkas också tryggheten och samhällsfunktionerna i lokalsamhället.

Det räcker inte att ge bostadsrättsföreningar större möjligheter att agera mot kriminalitet

De förslag som presenteras i promemorian och den efterföljande propositionen är dock inte tillräckliga. Det räcker inte att ge bostadsrättsföreningar större möjligheter att agera mot kriminalitet. Staten måste också ge dem tillgång till det stöd och den information som krävs för att använda verktygen på ett säkert och rättssäkert sätt. Här behöver kommunerna ta ett större ansvar.

Utredningen tycks ha förstått problemet, men inte fullt ut besvarat de frågor som i praktiken blir avgörande för den enskilda bostadsrättsföreningen. Förslagen bygger bland annat på att föreningen ska kunna bedöma om tidigare brottslighet innebär en sådan risk för boende- eller närmiljön att medlemskap bör nekas.

Hur ska man kunna värdera uppgifter om tidigare brottslighet och avgöra om det finns en befogad anledning att anta att problemen kommer att fortsätta?

Men hur ska en bostadsrättsförenings styrelse kunna göra den bedömningen? Hur ska man kunna värdera uppgifter om tidigare brottslighet och avgöra om det finns en befogad anledning att anta att problemen kommer att fortsätta? Det är komplexa bedömningar som kräver tillgång till relevant information och kunskap – men som i dag i stor utsträckning ska göras av grannar som arbetar ideellt i bostadsrättsföreningarnas styrelser.

Det är inte rimligt att lägga ett så stort ansvar på lekmän i bostadsrättsföreningarnas styrelser. De ska nu i större utsträckning kunna fatta beslut som bygger på uppgifter om kriminalitet och bedöma vilka konsekvenser tidigare brottslighet kan få för tryggheten i föreningen.

Det kan medföra betydande säkerhetsrisker för både föreningarna, deras funktionärer och de boende som slår larm eller agerar mot kriminalitet. Problemet är inte hypotetiskt. Utredningen konstaterar själv att det kan vara särskilt svårt för en förening att agera mot personer som uppfattas som farliga eller störande och som bor i samma hus.

Riskerna blir särskilt tydliga i områden där kriminella nätverk redan har ett starkt inflytande

Riskerna blir särskilt tydliga i områden där kriminella nätverk redan har ett starkt inflytande. Vi har i dag ett 60-tal utsatta områden där polisen och andra samhällsaktörer i vissa situationer kan ha svårt att verka. Till detta kommer att det i många delar av landet saknas lokal polisnärvaro. Det finns därför all anledning att vara försiktig med att genom ny lagstiftning lägga ytterligare ansvar på vanliga medborgare att hantera situationer som i grunden handlar om kriminalitet och samhällssäkerhet.

Samtidigt är behovet av förändring tydligt. Med den utveckling som skett under det senaste decenniet måste det finnas bättre möjligheter att neka medlemskap och i vissa fall avlägsna personer som genom brottslighet hotar tryggheten i en bostadsrättsförening. Men det måste vara tydligt hur detta ska gå till i praktiken, och processen måste vara säker och rättssäker för alla parter. Det räcker inte att ge föreningarna nya verktyg. De måste också få förutsättningar att använda dem.

En framkomlig väg för att stärka säkerheten i bostadsrättsföreningarna är därför att kommunerna tar ett tydligare ansvar för att stödja föreningar som utsätts för kriminalitet. Kommunerna har redan ett lagstadgat ansvar för det lokala brottsförebyggande arbetet och för planeringen av bostadsförsörjningen. De har också en central roll i samordningen mellan olika aktörer i lokalsamhället.

Det ansvaret bör i större utsträckning omfatta även bostadsrättsföreningarnas utsatthet. Kommunerna bör kunna bidra med kunskap, samordning och kontakter med relevanta myndigheter för att försvåra för kriminella aktörer att påverka föreningarnas verksamhet och i värsta fall ta över föreningar och tillgodogöra sig deras ekonomiska värden.

Bostadsrättsföreningar och bostadsrättshavare som drabbas av kriminalitet är i praktiken att betrakta som brottsoffer

Bostadsrättsföreningar och bostadsrättshavare som drabbas av kriminalitet är i praktiken att betrakta som brottsoffer. Men de är också en del av det lokalsamhälle där kommunerna redan har ett ansvar för att förebygga brott och planera bostadsförsörjningen.

Allt detta pekar i samma riktning: bostadsrättsföreningar ska inte lämnas ensamma när kriminaliteten flyttar in i bostadsområdena. Staten bör ge föreningarna de rättsliga verktyg som krävs för att agera mot kriminalitet. Kommunerna bör samtidigt få ett tydligare ansvar för kunskap, samordning och stöd till de föreningar som utsätts.

Bostadsrättsföreningarna ska inte behöva välja mellan att blunda för kriminaliteten och att själva ta risker som egentligen borde hanteras av samhället. Ska vi stoppa kriminella från att ta sig in i våra bostadsområden måste bostadsrättsföreningarna få stöd – inte bara nya skyldigheter.

Magnus Lindgren,
Generalsekreterare Stiftelsen Tryggare Sverige