Håkan Andersson: Bygga fler bostäder i storstäderna är att bygga för hela landet – en statlig angelägenhet

LEDARE | Flyttar alla till storstäderna?
Är det ett hot mot landsbygden och mot landet som helhet?
Eller är det tvärtom landsbygden, med sina naturtillgångar, som försörjer storstäderna?

Nyligen var jag på ett intressant rapportsläpp på temat Stad och land, arrangerat av Stockholms Handelskammare.

Rapporten visar att handeln mellan länen står för mer än en tredjedel av Sveriges BNP, sammanlagt 2 200 miljarder kronor. En fjärdedel av alla förvärvsarbetande bor i Stockholms län. Försvinner alltså alla jobb dit? Nej, enligt rapportens beräkningar ger ett jobb i Stockholm tre jobb i resten av landet. Storstäderna och landsbygden är direkt beroende av varandra, men det är storstäderna, framför allt Stockholm, som är dragloket. Tillväxt där ger jobb och tillväxt i hela landet.

Vad behövs då för att dragloket ska fortsätta dra? På seminariet talade Charlie Karlsson, nationalekonom och professor emeritus i nationalekonomi vid Jönköpings universitet, och när han presenterade sin forskning hamnade, häpp, ett ökat bostadsbyggande högst upp på listan över vad storstadsregionerna behöver för att behålla sin attraktionskraft.

 

För bara ett par dagar sedan kom jag hem från Seoul, där en av mina döttrar har bott i drygt fem år. Seoul, med runt tio miljoner invånare, är ett exempel på en storstad som har utvecklats enormt och varit med och lyft hela Sydkorea, ett land som var svårt sargat efter Koreakriget. Stadens bostadsbestånd har sexdubblats på drygt 50 år, från omkring en halv miljon bostäder till drygt tre miljoner. Hur var det möjligt? Lät man marknaden sköta det på egen hand? Nej, det skedde främst genom statligt styrd produktion av höghuslägenheter på mark som det offentliga självt tog fram.

Till det kom tydliga mål med stark politisk prioritet. 1988 drog regeringen slutsatsen att bara en drastisk ökning av utbudet kunde lösa bostadsbristen, och planen på två miljoner bostäder på fem år blev en vändpunkt. Den kombinerades med åtgärder mot spekulation: tak för tomtinnehav, skatt på stora vinster vid markförsäljning och exploateringsavgifter.

Jag trodde att det var något lurt, men insåg efter en tid att det är en väletablerad modell

Även finansieringen skiljer sig från vår. Genom förköpssystemet Seonbunyang betalar köparna en stor del av priset under byggtiden och förfinansierar på så sätt bygget. För att skydda dem finns garantier som säkrar att huset blir klart eller att pengarna betalas tillbaka om byggföretaget går i konkurs. Dessutom finns flera hyressystem med depositioner  av olika storlekar som kanaliserar privat kapital till bostäder. Det har min dotter fått uppleva från insidan. Jag ska inte sticka under stol med att jag blev misstänksam när hon berättade att hon skulle lämna en deposition på nästan 100 000 kronor för en liten hyreslägenhet. Jag trodde att det var något lurt, men insåg efter en tid att det är en väletablerad modell.

Också Sverige byggde mycket när staten tog en aktiv roll. Under åren 1950–1990 byggstartades i genomsnitt 66 600 bostäder per år. Under miljonprogrammet erbjöd staten förmånliga bostadslån som ofta täckte 85–100 procent av produktionskostnaden. I dag ser det annorlunda ut. Bankerna kräver att en stor del av lägenheterna är sålda innan de finansierar ett bygge, samtidigt som köparna tvekar att binda sig för något som står klart först om flera år. Det är ett moment 22. Vill vi få fart på bostadsbyggandet, inte minst i storstadsregionerna, behövs en statlig kreditgaranti för byggherren och/eller ett brygglån för bostadsköparen. Precis som i Sydkorea behöver staten vara med och bära en del av risken.

Ett tips till den som besöker en storstad av Seouls mått: Spring ett maraton

De långa ledtiderna är en annan broms. I dag tar det i genomsnitt drygt fem år från att arbetet med en detaljplan påbörjas till att bygget får starta. Stockholm hör till de kommuner som halkat efter. I Initiativet Bygg i Tids senaste Ledtidsindex hamnade staden på plats 43 av 52, med försämringar i både detaljplane- och bygglovsprocessen. Snabbare planering och tillstånd för bostäder och infrastruktur finns också med på Charlie Karlssons åtgärdslista.

Vill vi skapa fler jobb i hela landet, öka BNP och ge framtidstro åt hela samhället, då behöver staten kliva in i bostadsbyggandet igen.

Ett tips till den som besöker en storstad av Seouls mått: Spring ett maraton. Det är ett fantastiskt sätt att se en del av den enorma bostadsproduktion som vuxit fram där de senaste årtiondena, och ett påtagligt bevis på vad som går att åstadkomma när staten tar ansvar i bostadsförsörjningen.

Håkan Andersson
Redaktionsmedlem, Bostadspolitik.se
Ansvarig för bostadspolitik på Riksbyggen, en av Bostadspolitik.se:s delägare