Bostaden styrde hans studieval – nu ska han forma C:s bostadspolitik

Han valde bort juristutbildningarna i Lund och Uppsala när han inte hittade någon bostad och bodde därför kvar hemma tills han var 24. Nu tar Rasmus Elfström över Centerpartiets bostadspolitik och vill få frågan ur den politiska stiltjen.
Han efterlyser en friare hyresmarknad, riktade statliga stöd och lösningar som överlever skiftande majoriteter.

Rasmus Elfström tycker att bostadsfrågan har hamnat i skymundan i svensk politik under lång tid. Samtidigt, säger han, kollapsade nyproduktionen under den förra mandatperioden och bostadsbristen består.

Nu efterträder han Alireza Akhondi som Centerpartiets bostadspolitiska talesperson.
– Jag vill att Centerpartiet ska vara en konstruktiv kraft som är drivande för att vi ska få långsiktiga lösningar på plats. Vi behöver komma ifrån det här låsta läget med system som uppenbarligen inte klarar av att leverera tillräckligt med bostäder för att människor ska kunna flytta hemifrån, till jobb, plugg eller för att kunna leva det liv man vill, säger han till Bostadspolitik.se.

För honom är bostaden en förutsättning för mycket annat i livet.
– Det kanske låter stort och "idealistiskt" men att kunna flytta är ju grunden för att kunna göra andra saker. Min erfarenhet är att det ofta är just där det klämmer. Det är ofta bostadsfrågan som är den pusselbit som saknas för människor.

Bostaden styrde valet av universitet
Det resonemanget bygger också på egna erfarenheter. Rasmus Elfström är född och uppvuxen söder om Stockholm och bor i dag i Solna. När det var dags att studera juridik kom han in i Stockholm, Lund och Uppsala.

Lund och Uppsala stod högre på hans ursprungliga lista. Sedan började han leta bostad.
– Jag kom in på juristlinjen både i Lund och Uppsala och hade placerat båda två över Stockholm i det preliminära urvalet men när jag började leta bostad insåg jag att det inte fanns några. Det gjorde att jag till slut strök både Lund och Uppsala, så jag har själv fått uppleva hur det är när bostaden står i vägen för vad man egentligen vill göra.

Det blev i stället Stockholms universitet. Han beskriver studieåren där som mycket bra, men konstaterar att bostadsmarknaden styrde själva valet.

Och han blev kvar hemma länge.
– Jag är en sådan där person som bodde hemma ända tills jag var 24 år gammal, mycket på grund av att det inte fanns alltså några vettiga hyresrätter att få tag på. Åtminstone inte om jag inte ville ha väldigt mycket längre till plugget.

Först efter att han hade arbetat ett tag kunde han köpa en bostadsrätt.
– Jag är givetvis tacksam att jag fick bo hemma så länge, och jag hade det jättebra, men det är klart att det fanns stunder då det kanske varit lite bättre om jag hade flyttat hemifrån tidigare så att säga.
– Samtidigt vet vi att snittåldern för att flytta hemifrån i Stockholm ligger ungefär där, så det tillhör normalbilden.

I dag beskriver han med viss självironi sitt boende som ”lyxlivet”, eftersom han har kunnat köpa en bostadsrätt. Men han minns hur central bostadsfrågan var i vänkretsen under åren som ung vuxen.
– Jag minns verkligen hur mycket jag pratade om bostadsfrågan med mina vänner och hur stor sak det var när man var ung vuxen, mellan 18 till 25 år ungefär. Jag har en kompis som flyttade fem gånger på ett år eftersom han bara kunde få korttidskontrakt. Bostadsfrågan är en svår och viktig fråga, framför allt för unga människor, och det bär jag fortfarande med mig.

Vill bort från enskilda käpphästar
Trots de egna erfarenheterna vill Rasmus Elfström inte peka ut en enda reform som lösningen på bostadsproblemen.
– Självklart finns det saker som är mer viktiga än andra, men det är också detta som jag tror varit lite av ett problem i bostadspolitiken: att partier pekar ut enskilda reformer som sin käpphäst. Bostadspolitiken är ett väldigt stort och komplext område.

Han pekar bland annat på skillnaderna mellan hyrt och ägt boende.
– Vi har ju väldigt olika system beroende på om vi pratar hyrt eller ägt boende, och den väldigt tuffa regleringen på hyresmarknaden sticker ju ut om man tittar internationellt, men när det kommer till ägt boende så är det betydligt mycket mer fritt.

Den skillnaden tycker han bör diskuteras mer.
– Den asymmetrin tycker jag att man någonstans kan fundera på och jobba kring, men jag tror inte det handlar om enskilda reformer.

Samtidigt är han tydlig med att han vill se en friare hyresmarknad.
– Jag tror att man måste jobba med ett bredare spektrum, det vore önskvärt att vi kommer ifrån de här hyresregleringarna som internationella organisationer pekar på som en starkt drivande orsak till det läge vi har på hyresmarknaden.
– Det kommer behövas fler prismekanismer och mer flexibilitet, men jag tror också att det kommer handla om att vi har olika former av stöd, framför allt riktat till människor som inte klarar av att ta sig in på bostadsmarknaden för egen maskin.

Öppnar för statliga verktyg på landsbygden
Rasmus Elfström vill alltså kombinera mer marknad på vissa delar av bostadsmarknaden med riktade statliga insatser på andra. Han pekar särskilt på finansieringen av nybyggnation på landsbygden.
– Samtidigt ser det ju väldigt olika ut runt om i landet. På landsbygden har vi exempelvis jätteproblem eftersom du inte får låna pengar för att bygga.

Problemet, enligt Rasmus Elfström, är att själva byggkostnaden inte skiljer sig tillräckligt mycket mellan glesbygd och tätort för att väga upp skillnaden i markvärde.
– Även om marken är billigare så kostar det ungefär lika mycket att bygga ett hus i glesbygd som det gör i tätort, skillnaden är man i tätort kan använda markvärdet när man vill ta ett lån.

Där kan staten behöva spela en roll.
– Där behöver vi se över olika former av stöd och verktyg, så att människor kan bygga bostäder på flera platser i landet.

Han hoppas på vad han själv kallar en ”nytändning och en nystart” för svensk bostadspolitik.
– Om jag får som vi vill, och vi får en nytändning och en nystart i den svenska bostadspolitiken under den här mandatperioden, så tror jag att det är viktigt att man också ser verkligheten för vad den är, och att den ser olika ut i olika delar av landet.

Vill ha lösningar som överlever maktskiften
Hur mycket Centerpartiet faktiskt kan få igenom avgörs samtidigt av regeringsbildningen efter valet.

Rasmus Elfström konstaterar att den typen av förhandlingar i det här skedet sköts av partiledarna. Själv hoppas han framför allt på bredare överenskommelser som håller längre än en mandatperiod.
– Men jag hoppas som sagt att vi kan få bredare lösningar och uppgörelser på plats. Ta investeringsstödet som ett exempel, det hade vi under ett antal år med socialdemokratiskt styrda regeringar men sedan tog Tidöregeringen bort det. Jag tycker att det är ett bra exempel på att vi måste komma ifrån den typ av lösningar som införs eller tas bort så fort majoriteten skiftar.

Han jämför med andra politikområden där partierna redan har accepterat behovet av långsiktighet.
– När det gäller energimarknaden och pensionsfrågan har vi förstått värdet av långsiktighet, jag hoppas att vi kan göra det inom bostadspolitiken också, så att lösningarna gäller längre än fyra år. Det vet vi att aktörerna på bostadsmarknaden efterfrågar.

 

Fakta: Rasmus Elfström

Parti: Centerpartiet
Uppdrag: Bostadspolitisk talesperson och ledamot i civilutskottet
Efterträder: Alireza Akhondi
Utbildning: Juristutbildad vid Stockholms universitet
Tidigare uppdrag: Förbundsordförande för Centerstudenter sedan 2023, dessförinnan vice förbundsordförande i Centerstudenter i två år och ordförande för Centerstudenters Stockholmsavdelning
Bor: I bostadsrätt, i Solna