”Det är skillnad på svenska bostadsföretag och franska bönder”

När Ursula von der Leyen höll sitt årliga tal om unionens tillstånd radades flera åtgärder mot bostadskrisen i EU upp.
Enligt Martin Lindvall, samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna Sverige, framkom emellertid inget nytt.

– Jag tror man behöver ta hänsyn till vem hon höll talet inför och den rollfördelning som finns mellan kommissionen och EU-parlamentet. Flera av de krafter som drivit på för att sätta bostadspolitiken på en unionsgemensam agenda finns representerade i salen.  Hade hon talat för enskilda regeringar och medlemsländer skulle det eventuellt ha  låtit lite annorlunda, säger Martin Lindvall till Bostadspolitik.se och fortsätter:
– I sak framkommer inget nytt. Hon talar emellertid om en radikal omvandling av hur ”vi” hanterar utmaningarna på bostadsmarknaden, men frågan är hur radikal hon eller någon annan vill vara egentligen och hur ett ”vi” ser ut när bostadsmarknaderna ser så olika ut i olika medlemsländer.

Bostadspolitik är en nationell angelägenhet
Han menar att alla medlemsstater är överens om att bostadspolitik är en nationell angelägenhet, inte något för EU.
– Det är kommissionen naturligtvis väl medveten om och kommer därför att vara försiktig med att pådyvla medlemsstaterna någonting. Jag tror att man kommer att hålla sig till den linjen och snarare säga att man ”möjliggör större flexibilitet” för de medlemsstater  som vill göra mer.
– Här vet vi att de till exempel kommer att föreslå förändringar i statsstödsreglerna som riskerar att gå stick i stäv med historiska kärnvärden inom unionen, inte minst om konkurrensneutralitet mellan olika aktörer, säger Martin Lindvall.

Ursula von der Leyen talar om att man ska anordna en ”housing summit”. Vad tror du att en sådan kan leda till?
– Jag förutsätter att hon avser mötet i Köpenhamn senare i höst. Hur agendan ser ut för det vet jag inte ännu, men det kan väl inte uteslutas att man under Danmarks ordförandeskap försöker få till någon slags gemensam rådsskrivelse kring bostadsfrågorna. Det är en mer grannlaga uppgift där enskilda medlemsstater kan förväntas vara mer restriktiva med sådant som kan upplevas förpliktande eller stå i konflikt med nationell särart.
– Med det sagt har kommissionen och den danske bostadskommissionären Dan Jørgensen inte hunnit presentera sin affordable housing plan när mötet genomförs, så man kanske inte ska ha för stora förväntningar på en sådan övning. Den planen kommer tidigast under det första kvartalet nästa år.

EU:s bostadskommissionär Dan Jørgensen tillträdde den 1 december ifjol. Och enligt Martin Lindvall har han ännu inte gjort något större avtryck.
– Nej, han har väl inte gjort något större avtryck ännu, men något annat var inte att vänta. Bostadsfrågorna är den mindre av hans båda portföljer och i just den delen pågår ett policyarbete som ska presenteras senare.
– Nu lyssnar man, skickar försiktigt upp testballonger och vi aktörer på de olika marknaderna medverkar på olika sätt för att hjälpa kommissionen att förstå möjligheter och risker med olika tillvägagångssätt.

Martin Lindvall ser både fördelar och risker med att EU tar en aktivare bostadspolitisk roll.
– Jag tycker att det är positivt att man tydligare adresserar den växande hemlöshetsproblematiken. Utöver nödvändiga resurser för att hantera den det hoppas jag att kunskapsdelning mellan olika städer och medlemsstater ska förbättra insatserna i hela unionen. Förhoppningsvis hjälper det även Sverige att göra bättre ifrån sig.

Risk för orättvisa spelregler
När det gäller riskerna är det främst risk för en slappare attityd till konkurrensneutralitet som oroar.
– De aviserade förändringarna i statsstödsreglerna antyder att likabehandling av olika aktörer, till exempel privata vinstdrivande bostadsföretag och offentligägda non-profitaktörer, inte är lika prioriterat längre. I Sverige skulle det kunna leda till en olycklig återgång till den spelplan som gällde före allbolagen, vilket få önskar. Med ojämlika spelregler blir det svårare att attrahera privat kapital till fler och bättre hyresbostäder, säger Martin Lindvall och fortsätter:
– Här hoppas och tror jag att den svenska regeringen vill hålla emot lite. Även om man i flera andra länder gärna öppnar dörren för europeiska stödpengar brukar svenska regeringar förstå värdet av att marknaden står på egna ben, med flera olika aktörer som erbjuder bra bostäder till olika målgrupper. Och för det har man branschens stöd.
– Det är skillnad på svenska bostadsföretag och franska bönder.

Hur mycket påverkas den svenska bostadspolitiken av EU så som det ser ut idag?
– Inom bygg- och fastighetssektorerna påverkar naturligtvis alla direktiv som berör klimat, miljö och energieffektivitet. Allbolagen tillkom och ser ut som den gör utifrån EU:s statsstödsregler. Och inom finansierings- och skatteområdet har svenska bolag att förhålla sig till de möjligheter och begränsningar som är gemensamma inom EU. Lite förenklat stannar det där.
– Sverige är i dag det enda landet i EU som inte har social housing, och vi har en starkare hyresreglering än något annat land i unionen. Så har det förblivit trots att EU-kommissionen, tillsammans med bland andra OECD och IMF, återkommande givit oss rådet att reformera systemet. Vi avviker i sådana avseenden tydligt från andra länder och det säger kanske något om EU:s begränsade inflytande över svensk bostadspolitik.