Kent Persson: Det håller inte att bostadsfrågan alltid är någon annans ansvar

LEDARE | Bostadsfrågan är alldeles för viktig för att den ska spridas ut på mängder av olika departement som – med all rätt – har annat att prioritera.
Att bostadsministern behöver få ett mycket starkare mandat är det enskilt viktigaste medskicket till regeringsbildaren.
Men det finns många fler.

Oavsett hur en regering kommer på plats så kan vi vara helt säkra på att det kommer komma en regering på plats tids nog. Det kan ta lång tid eller väldigt lång tid. Vilka partier som till sist kommer ingå i regeringen är också väldigt svårt att förutse.

Bostadspolitiken tenderar alltid att vara någon annans ansvar

Förhoppningsvis får vi en bostadsminister på plats med ett stärkt uppdrag och starkare mandat av regeringen än tidigare bostadsministrar. För precis som vi skrivit om på ledarplats vid ett flertal tillfällen – senast Pontus Ekerljung strax före valet – så är det problematiskt att bostadspolitiken ägs av ett flertal departement och där det enda gemensamma är att det är få som uppfattar att just bostadsfrågorna är prioriterade hos dem. Bostadspolitiken tenderar alltid att vara någon annans ansvar. Oklart dock vems ansvar. Region Stockholms uppräkning (se längst ner i den här texten) av var ansvaret egentligen ligger är både informativ och skrämmande.

Men till den tillträdande regeringen och bostadsministern har jag fem medskick:

För det första: Det är hög tid för svensk politik att ta fram en social bostadspolitik som ger stöd till de mest utsatta på bostadsmarknaden. Vi har tyvärr allt fler i vårt land som har svårt att med egen ekonomi efterfråga ett eget boende. Det utvecklingen måste brytas. Att höja bostadsbidragen skulle vara ett välkommet steg, men det räcker inte. Sverige behöver gå från en generell bostadspolitik som få av de utsatta träffas av till en inkluderande bostadspolitik som är utformad för att de just de mest utsatta får stöd både praktiskt och ekonomiskt till ett eget tryggt boende. Här behöver regeringen agera skyndsamt för att inte förvärra situationen än mer, för allt social arbete börjar med bostaden.

Här behöver svensk politik komma till insikt och agera utifrån verkligheten

För det andra: Det går inte att bygga nya billiga bostäder. De billigaste bostäderna är redan byggda. På hyresrättssidan är det dock så att rörligheten är kraftigt begränsad. Det leder till att de billigare hyresrätterna inte når de hushåll som skulle behöva dessa bostäder allra mest. Istället subventioneras grupper som egentligen har råd att betala för sitt boende. Här behöver svensk politik komma till insikt och agera utifrån verkligheten. Regeringen behöver därför se över hyresregleringen i syfte att öka rörligheten och öka träffsäkerheten i fördelningen av de billigare hyresrätterna.

För det tredje: En stor andel av Sveriges hyresrätter behöver de kommande åren renoveras. Det finns idag en alldeles för stor renoveringsskuld. Risken är att den kommer växa de kommande åren om inte politiken betonar vikten av hyresrättens betydelse för svensk tillväxt och sammanhållning. Jag har tidigare skrivit om att regeringen borde tillsätta en hyresrättskommissionär som samlar ihop behoven som finns framåt för hyresrätten och som ger förslag på hur hyresrättens attraktivitet kan stärkas. Utan en fungerande hyresrättsmarknad så avstannar Sveriges tillväxt.

Regeringen behöver därför tillsammans med övriga partier skapa en positiv framtidsberättelse om Sverige som gör att framtidshoppet tänds

För det fjärde: Hushållens betalningsförmåga behöver stärkas. Ett av de stora problemen på bostadsmarknaden just nu är att efterfrågan är för låg. Avsaknaden av betalningsförmåga gör att efterfrågan på bostäder, särskilt nyproducerade, inte är tillräckligt stor. Regeringen behöver därför föra en ekonomisk politik som stärker hushållens finansiella förmåga att efterfråga bostäder.

För det femte: Hushållens betalningsvilja måste stärkas. Idag är alltför många hushåll för försiktiga i att efterfråga nya bostäder. Den oroliga världen gör helt enkelt att hushållen är tveksamma till att genomföra sin livs största investering och köpa sitt boende. Regeringen behöver därför tillsammans med övriga partier skapa en positiv framtidsberättelse om Sverige som gör att framtidshoppet tänds. Detta är förmodligen svensk politiks största och viktigaste utmaning att lösa de kommande åren.

Den passiva bostadspolitik som regeringar av alla dess färger fört håller inte längre, utmaningarna är helt enkelt alldeles för stora

Till sist. Det saknas inte utmaningar inom det bostadspolitiska området. Detta var en handfull medskick till den kommande regeringen. Det finns minst lika många till jag hade kunnat skickat med. Min förhoppning är nu att svensk politik i allmänhet och den kommande regeringen i synnerhet inser att bostadspolitiken måste uppgraderas i betydelse och med ett väsentligt skarpare innehåll än det vi sett de senaste 25–30 åren. Den passiva bostadspolitik som regeringar av alla dess färger fört håller inte längre, utmaningarna är helt enkelt alldeles för stora.

Så oavsett vilka som bildar regering – varmt välkomna till bostadspolitiken!

Kent Persson
Vd, Bostadspolitik.se

FAKTA –  MAKTEN ÖVER BOSTADSFRÅGAN 2022–2026

• Gunnar Strömmer (M), justitieminister, Justitiedepartementet:
  Hyresförhandlingslagen (inkluderar bland annat frågan om fri hyressättning i nyproduktion).
• Camilla Waltersson Grönvall (M), socialtjänstminister, Socialdepartementet:
  Hemlöshet och vräkningar (inklusive den nationella hemlöshetsstrategin), socialtjänsten (inklusive den nya socialtjänstlagen), HVB-hem.
• Anna Tenje (M), äldre- och socialförsäkringsminister, Socialdepartementet:
  Bostadsbidrag till unga och barnfamiljer, bostadstillägg till pensionärer.
• Andreas Carlson (KD), infrastruktur- och bostadsminister, landsbygds- och infrastrukturdepartementet:
  Utgiftsområde 18 i statens budget och målet för bostadspolitiken, lag (2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar, plan- och bygglag (2010:900), investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande (under avveckling), allmännyttan och lag (2010:879) om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag, Boverket, Lantmäteriet, planeringsstimulanser för planläggning av småhus och omvandling av lokaler till bostäder.
• Elisabeth Svantesson (M), finansminister, Finansdepartementet:
  Övergripande ansvar för statens budget, ROT och ränteavdrag.
• Niklas Wykman (M), finansmarknadsminister, Finansdepartementet:
  Kreditrestriktioner.
• Erik Slottner (KD), civilminister, Finansdepartementet:
  Länsstyrelserna, kommunenheten på Regeringskansliet och det kommunala självstyret.
• Simona Mohamsson (L), utbildnings- och integrationsminister:
  Segregation, integration, utanförskap.
• Nina Larsson (L), jämställdhets- och arbetslivsminister, Arbetsmarknadsdepartementet:
  Arbetslivskriminalitet.
• Romina Pourmokhtari (L), klimat- och miljöminister, klimat- och näringslivsdepartementet:
  Strandskyddet, miljöprövning enligt både plan- och bygglagen och miljöbalken, cirkularitet, återbruk och effektiv resursanvändning.

Källa: Region Stockholm/ En uppföljning av den nationella bostadspolitiken