Karl Walentin åter frän i sin kritik mot lättade bolåneregler
Regeringens förslag om att lätta på bolånereglerna riskerar att öka hushållens skuldsättning, driva upp bostadspriserna och förvärra risken för bostadsbubblor, menar Karl Walentin, gästprofessor vid nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet i sitt remissvar.
Han menar också att förslaget skapar oklarheter kring ansvarsfördelningen mellan Finansinspektionen och Riksbanken, vilket kan hota den finansiella stabiliteten.
Under torsdagen meddelade Finansinspektionen att man ställer sig positiv till regeringens förslag om lättade bolåneregler där bolånetaket höjs och det skärpta amorteringskravet slopas. På nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet ser man annorlunda på regeringens förslag.
Promemorian ”Utveckling av makrotillsynsområdet” har gått på remiss till 35 instanser, och remissvaren ska ha inkommit till Finansdepartementet senast den 17 oktober. Hittills är Uppsala universitet den enda instans som skickat in ett kritiskt remissvar.
Institutionens gästprofessor Karl Walentin har flera gånger tidigare varnat för de risker han menar kommer med lättade bolånekrav, och Bostadspolitik.se har även rapporterat om Makrotillsynskommitténs svar. När Karl Walentin nu författar universitetets remissvar är kritiken åter frän.
Saknar huvudsakliga anledningen till bolånetak
Han menar att den huvudsakliga anledningen för bolånetak helt glömts bort i förslaget.
”Ett udda förbiseende är att promemorian inte nämner den huvudsakliga anledningen från ekonomisk teori till att det finns bolånetak i nästan alla länder: att alltför höga belåningsgrader (bolånetak) riskerar att skapa lånedrivna bostadsbubblor.
Problemet är att bostadsprisökningar leder till ökat låneutrymme som i sin tur förstärker bostadsprisökningen. Eller omvänt vid prisfall. Med andra ord ökar ett höjt bolånetak volatiliteten i bostadspriserna och skapar på så sätt ökad finansiell risk för bostadsägare”, står det i remissvaret.
Karl Walentin ifrågasätter även förslaget att ta bort kopplingen mellan skuldsättningsgrad och inkomst.
”Promemorian är otillräcklig. Det saknas underlag för flera av de förslag som framförs. Ett tydligt exempel på detta gäller förslaget att ta bort det skärpta amorteringskravet, det vill säga kravet att amortera 1 procent extra på bolån som överstiger 450 procent av låntagarens bruttoinkomst. Inget försök görs att väga fördelarna med förslaget mot de ökade risker som en skuldsättningsgrad i förhållande till inkomst som överstiger 450 procent utgör.
Promemorian har inte heller tagit med det förslag på en övre gräns för skuldsättningsgraden på 550 procent som SOU 2024:71 lade fram. Detta väcker frågan om det bedöms finnas någon gräns för hur hög skuldsättningsgraden ska tillåtas vara. Är det klokt att låta den som vill vinna budgivningen för en bostad låna 10 gånger mer än hushållets bruttoinkomst?”
"Använder felaktig logik"
Karl Walentin är även kritisk till att man i förslaget utgår från vad han menar är en felaktig logik, och tror att lättade lån ger fler bostäder.
”En allvarlig brist med promemorian är att det saknas övertygande argument eller beräkningar som visar att ökade lånemöjligheter möjliggör bostäder för fler hushåll, eller som det uttrycks i promemorian ’sänker trösklarna på bostadsmarknaden’. Promemorian begår misstaget att se på bostadsmarknaden genom partiell analys. Tankegången är, felaktigt, att om den enskilda familjen får låna mer pengar har den större chans att få råd att köpa en bostad. Detta gäller dock inte om bolåneregleringarna lättas för alla, då är det istället bostadspriserna som ändras, en allmän jämviktseffekt”, skriver han.
Karl Walentin ställer sig frågande till idén om att överföra ansvar från Finansinspektionen till Riksbanken.
”Det är svårt att avgöra om dessa förslag är kloka eller ej. Rent framställningsmässigt uppfattar jag en motsättning mellan skrivningen att: ’Den nya ansvarsfördelningen mellan Finansinspektionen och Riksbanken får anses medföra att Finansinspektionen inte längre innehar den ledande rollen i fråga om makrotillsyn’ samt ’Finansinspektionens uppdrag i fråga om att värna att det finansiella systemet ska vara stabilt kvarstår’.
Det jag inte förstår är hur Finansinspektionen ska värna det finansiella systemet utan att ha tillgång till något makrotillsynsverktyg. Avsaknaden av verktyg som påverkar det finansiella systemet som helhet väcker även frågan om varför Finansinspektionen ska fortsätta att ha i uppdrag att analysera det finansiella systemets stabilitet. Varför inte samla det uppdraget tillsammans med verktyg och ansvar på en myndighet?”, skriver han i remissvaret.