Lennart Weiss: Manegen är krattad för bostadsfrågan

LEDARE | Det är rätt av regeringen att prioritera hushållen.
Hushållens ekonomi – liksom många andra av samhällets stora utmaningar – hör ihop med bostadsfrågan
Det finns goda förutsättningar för att bostadsfrågorna kommer att ta plats i debatten under det kommande valåret.

I detta nu sammanträder regeringen på Harpsund för att slutligen sätta detaljerna i kommande budget. Till del är det givetvis ett skådespel. I praktiken fastställdes ramarna men också de viktigaste beståndsdelarna långt före sommarsemestern. Med gårdagens besked från finansministern om ett reformutrymme på 80 miljarder kan vi dock konstatera att regeringen samlat i ladorna för att ha rejält med godis att dela ut inför kommande valår.

Jag tror att fler än jag noterar att regeringen konsekvent återkommer till ”hushållens behov”. Det är en riktig prioritering. Bortom behovet av att snabbt rusta landets militära och civila infrastruktur är hushållens villkor av central betydelse, både realt och psykologiskt, om det ska bli fart på de ekonomiska hjulen. Således kan vi förvänta oss åtgärder som direkt och indirekt riktar in sig på hushållens situation.

Och därmed är det inte osannolikt att vi också kan få se tecken på mer långsiktiga och strategiska ansatser med anknytning till bostadsmarknaden. Sambandet mellan hushållens ekonomi och bostadsfrågan är uppenbar för precis som HSB:s Johan Nyhus påpekade i tisdagens ledare finns bostadsfrågan återkommande närvarande i den politiska debatten men oftast som en aspekt av andra frågor.

Om inte kurvan bryts måste prognoserna för den långsiktiga tillväxten skruvas ned och samhällets resurser omfördelas, som en följd av att allt färre unga ska finansiera välfärdstjänster till en allt större grupp äldre

Sett från ett sådant perspektiv är det också möjligt att koppla samman olika trådar och möjligen se ett mönster. I så fall kan man ta avstamp i den senaste valrörelsen där inte minst Ebba Busch hade de unga hushållens dröm om ”Volvo, vovve och villa” som ett av sina kärnbudskap. Sedan dess har det kraftigt fallande barnafödandet seglat upp som en av den långsiktiga ekonomiska politikens större utmaningar. Om inte kurvan bryts måste prognoserna för den långsiktiga tillväxten skruvas ned och samhällets resurser omfördelas, som en följd av att allt färre unga ska finansiera välfärdstjänster till en allt större grupp äldre.

Eftersom fallande födelsetal är ett internationellt fenomen är det svårt att se en enskild åtgärd som bryter kurvan. I en större mix av åtgärder är det dock självklart att de ungas förutsättningar att sätta bo och få det dagliga livet att fungera måste finnas på dagordningen. Här finns historiska referenser från 1930-talet där bostads- och familjepolitiken vävdes ihop till en helhet. Därför blev jag inte helt förvånad när jag i somras hörde finansmarknadsminister Niklas Wykman i ett radiosamtal om hushållens ekonomi upprepa vikten av att unga hushåll måste kunna förverkliga drömmen om ett familjehem.

Wykmans argumentation markerade en positionsförflyttning från tidigare retorik som snarare låtit som ett eko av Finansinspektionens och Riksbankens entoniga försvar av införda kreditrestriktioner. I likhet med John Hassler och makrotillsynsutredningen (SoU 2024:71 om låntagarbaserade åtgärder) varnade Wykman nu för de välfärdsförluster som uppstår när unga inte kan förverkliga sina livsdrömmar.

När skendebatten om ”tvångsblandning” av befolkningen lagt sig kommer det att visa sig att regeringspartierna och Socialdemokraterna är tämligen ense i själva kärnfrågan

Under mandatperioden har regeringen också tillsatt en Egnahemskommissionär med det uttalade syftet att åstadkomma en ny egnahemsrörelse. Alla inser att en sådan reformansats förutsätter en ekonomisk – finansiell agenda som gör det möjligt för ett ungt par att återvända från banken med ett positivt besked på sin låneansökan. Alltså blev det helt nödvändigt för regeringen att gå i clinch med våra tillsynsmyndigheter. Lösningen blev att tillsätta ovan nämnda utredning med några av landets tyngsta nationalekonomer. Utifrån utredningens slutsatser presenterade regeringen den 17 juni ett samlat förslag till förändringar av tidigare införda kreditregleringar som efter behandling i riksdagen under hösten planeras träda i kraft den 1 april nästa år.

På den borgerliga kanten finns ett behov av att hålla Riksbanken och Finansinspektionen i schack. Socialdemokraterna behöver hålla Hyresgästföreningen i örat

Den som följer debatten noterar att Socialdemokraterna går in i valrörelsen med boendesegregationen som ett av sina centrala teman. När skendebatten om ”tvångsblandning” av befolkningen lagt sig kommer det att visa sig att regeringspartierna och Socialdemokraterna är tämligen ense i själva kärnfrågan. Om unga ska kunna bilda familj och om det ska vara möjligt att över tid bryta den sociala och kulturella segregationen måste det till djupgående politiska åtgärder som öppnar dörrar och förändrar samhällsstrukturer.

På den borgerliga kanten finns ett behov av att hålla Riksbanken och Finansinspektionen i schack. Socialdemokraterna behöver hålla Hyresgästföreningen i örat. Att de ska lyckas fullt ut är kanske att hoppas för mycket. En sak är dock klar: För första gången på många decennier är manegen krattad för en intressant debatt om samhällets grundläggande utmaningar, med olika aspekter av bostadspolitiken i centrum.

Lennart Weiss
Chefredaktör, Bostadspolitik.se
Kommersiell direktör, Veidekke