Sebastian Persson: När kommunen ger tre olika svar på samma fråga

DEBATT | Ytterligare en text om det kommunala godtycket: Sebastian Persson skriver om ett konkret case kring en fråga som många var inne på i vår artikelserie tidigare i år: När handläggaren byts ut kan hela bedömningen bytas ut. 

Nyligen skrev Kent Persson om ett utvecklingsbolag som tvingades stoppa ett bostadsprojekt med tio miljoners förlust efter att kommunen ändrat våningskravet. Motiveringen var att trevåningshus är vackert. Det är en historia om vad godtycke kan kosta i kronor och i förlorat byggande. Det jag mött i mitt eget arbete som hussäljare är samma fenomen, bara i mindre skala. För en familj som lägger flera år och flera miljoner på att bygga sitt första hus är insatsen proportionellt lika stor. Och processen är konstruerad som om det inte var det.

Sommaren 2023 hade jag ett bygglovsärende som blev en parodi i tre akter. Kunden hade köpt en fastighet i Göteborgsregionen där det redan fanns ett befintligt bygglov beviljat för tvåplanshus. Området är blandat. Flera grannfastigheter har tvåvåningshus, och vissa av dem har mer extrema höjder och utseenden än det vi sökte. Vi ansökte om bygglov för ett av våra egna tvåplanshus, med lite annan placering och utformning. Inga konstigheter, vi följde det som redan visat sig kunde byggas på tomten.

I september kom det andra yttrandet, från en ny handläggare på samma förvaltning. Där stod något helt annat

Första granskningsyttrandet från kommunen kom i juli. Inga konstigheter med storleken. Det listade några formella punkter att åtgärda. Avstånd, trafiksäkerhet vid in- och utfart, tillgänglighet enligt Boverkets byggregler. Vi kompletterade enligt det som efterfrågats.

I september kom det andra yttrandet, från en ny handläggare på samma förvaltning. Där stod något helt annat. Tvåvåningshus passade inte in i karaktären på området, och vi behövde antingen sänka takvinkel och våningshöjd, eller bygga ett 1,5-planshus. Inget juridiskt lagstöd anfördes. Inget specifikt avsnitt i detaljplanen pekades ut. Bara en allmän bedömning om karaktären på bebyggelsen.

Det jag skrev till handläggaren samma kväll var enkelt: jag kan inte vägleda konsumenter som ska bygga hus när det tydligen beror på vem som får ärendet som avgör om man får bygglov eller inte. Det skapar osäkerhet både för mig och för kunden. Vi har gjort allt rätt utifrån första yttrandet och det tidigare beviljade bygglovet, ändå stoppas projektet av en bedömning som dyker upp i andra rundan utan tydligt lagstöd. För en familj som lagt månader på att välja husmodell, ritning och bank är det inte en formalia. Det är en fråga om huruvida hela projektet kan genomföras.

Det är där bedömningen blir svår att överklaga, eftersom motiveringen inte är knuten till konkreta omständigheter

Förvaltningslagen 5 § säger att myndigheten ska vara saklig och opartisk. Det innebär att beslut ska grundas på relevanta omständigheter och inte på subjektiva överväganden. 6 § säger att myndigheten aktivt ska hjälpa enskilda att ta tillvara sina intressen. Båda principerna är svåra att hålla när två handläggare på samma förvaltning kommer till så olika slutsatser om samma ärende, utan att den kommunikationen anförtros byggherren. Plan- och bygglagen 2 kap. 6 § kräver att byggnader ska ha god form-, färg- och materialverkan och vara lämpliga för sitt ändamål. Det är en bedömningsfråga, men bedömningen ska grundas på objektiva omständigheter, inte enbart på en handläggares uppfattning om områdets karaktär.

I det här fallet pekade kommunen på karaktären utan att beskriva vilka byggnader som skulle utgöra normen. Det är där bedömningen blir svår att överklaga, eftersom motiveringen inte är knuten till konkreta omständigheter.

Det blev ett särkrav formulerat ur ingenstans

Sen följde en serie kompromissförslag. Först: Bygg 1,5-planshus istället. Sen: Tvåplanshus är ok om övervåningen sänks till 2,2 meter och taklutningen ökas till ungefär 35 grader. Nockhöjden blev då i praktiken densamma som ursprungsförslaget, och byggnadshöjden sänktes med 20 centimeter. Måtten är värda att stanna vid. 2,2 meter övervåning är ingen standard i någon byggnorm, och kombinationen med ungefär 35 graders taklutning är inte heller en 1,5-planslösning, vilket var det andra alternativet i samma yttrande. Det blev ett särkrav formulerat ur ingenstans, mot ett tvåplanshus som redan låg inom området där flera grannfastigheter har samma typ av lösning. Slutligen, efter mer dialog, fick vi bygglov på det första huset vi sökte, utan ändringar. Tre olika positioner från samma kommun i samma ärende. Slutet blev det vi sökte från början.

Det handlar inte om en handläggare. Det handlar om en process som inte håller ihop över handläggarbyten, där beslut formuleras med vaga juridiska skäl och där byggherren inte har någon trygghet i att ett tidigare skede är avslutat.

Om jag inte kan säga till en familj vilka husmodeller som har en rimlig chans att få bygglov, eftersom utfallet beror på vem som råkar plocka upp ärendet, så är min rådgivning inte värd mycket

För en hussäljare blir det också en yrkesmässig fråga. Om jag inte kan säga till en familj vilka husmodeller som har en rimlig chans att få bygglov, eftersom utfallet beror på vem som råkar plocka upp ärendet, så är min rådgivning inte värd mycket. Och då tappar branschen sitt eget ankare i förhållande till kund, för att kommunen inte har sitt.

Det Kent skrev handlar om systemfelet på den stora skalan. Det jag beskriver är samma systemfel på den lilla. Frågan är om vi som ska vägleda andra ska behöva uppfinna våra egna trygghetssystem för att ersätta det som lagstiftningen redan reglerar men kommunen inte tillämpar.

Tre saker måste hänga ihop för att en byggherre ska kunna planera. Ett granskningsyttrande ska vara uttömmande för det granskade förslaget. Om nya invändningar dyker upp i en senare runda ska de motiveras både i sak och i varför de inte fanns med från början. Bedömningar om karaktär eller anpassning ska kompletteras med konkret hänvisning till detaljplan, byggnadshöjder eller andra objektiva omständigheter, annars ska de inte kunna ligga till grund för avslag. Och vid handläggarbyten under pågående ärende ska kommunen själv markera att en ny granskning sker, och redovisa eventuella nya invändningar tydligt mot vad som tidigare sagts.

Annars sätter vi byggherrar och hussäljare i en situation där professionalitet inte hjälper. Du kan göra allt rätt och ändå hamna i en återvändsgränd, för att en annan tjänsteperson ser ärendet annorlunda än den första.

Det är där rättssäkerheten brister.

Sebastian Persson
Hussäljare, Eksjöhus