Nya riksarkitekten: ”Det är egentligen fantasin som sätter gränserna”

I en stor intervju med Bostadspolitik.se berättar Sveriges nya riksarkitekt Lennart Andersson om sin ambition att göra arkitekturfrågorna till en naturlig del av hela Boverkets arbete. Han talar om regeringens strategi för levande, robusta och trygga städer, om klimatanpassning och gestaltning – och varnar för att kvaliteten riskerar att gå förlorad när bostäder ska byggas allt snabbare.

Som ny riksarkitekt tar Lennart Andersson över rollen i en ny form, integrerad i Boverkets ordinarie verksamhet snarare än som en fristående funktion. Han ser det som en möjlighet att göra arkitekturfrågorna mer närvarande i hela myndighetens arbete.
– Jag ser rollen som en funktion som är organiserad på min avdelning. Funktionen riksarkitekt är inte kopplat enbart till mig som person utan det är kopplat till en grupp kollegor som kompletterar varandra. Precis som länsarkitekt- eller stadsarkitektrollen. Jag har en väldigt bra grupp som består av arkitekt, antikvarie, planeringsarkitekt och landskapsarkitekt som jobbar tillsammans med mig i de här frågorna.

En ny roll i en ny tid
Till skillnad från tidigare riksarkitekter delar Andersson sitt uppdrag med rollen som avdelningschef för byggd miljö, fysisk planering, byggande och boende på Boverket. Det ger honom, menar han, både bredare insyn och större möjlighet att påverka. Även om han i dagsläget inte kan sätta fingret på hur stor del av hans tid uppdraget kommer att ta.
– Det är lite svårt att specificera. Dels har jag inte facit ännu, dels är det ju så att jag som sagt leder en verksamhet där vi alla tillsammans arbetar med frågor som handlar om fysisk planering, hur vi bygger och hur vi bor, säger Lennart Andersson och fortsätter:
– Det är både den byggda miljön och den blivande byggda miljön som vi har fokus på och jag kan aktivera vår gestaltningskompetens mitt i verksamheten där det är relevant. Vi arbetar utifrån regeringens beslutade strategi om en ny stadsutvecklingspolitik som är en väldigt bra utgångspunkt.

Den dubbla rollen ser han snarare som en styrka än en belastning.
– Jag tror kanske att detta kan vara en fördel jämfört med hur det varit tidigare. Riksarkitektfunktionen kan influera avdelningens verksamhet med de här frågorna på ett sätt som kanske inte var lika lätt tidigare, då man som riksarkitekt satt lite mer separat i Boverket.

Levande, robusta och trygga städer
En central del i regeringens nya stadsutvecklingspolitik handlar om att skapa ”levande, robusta och trygga städer” – tre begrepp som Andersson återkommer till.
– Det finns ju tretton eller fjorton delfaktorer, som är med i strategin som regeringen tagit fram, som alla kan sorteras in under levande, robust eller tryggt.

Att skapa levande städer handlar, säger han, om att planera för aktivitet och trivsel.
– När det gäller levande så menar jag att det handlar om att man vill ha en stad eller tätort där det händer saker även efter kontorstid. Att inte hela livet upphör när folk går hem från sin arbetsplats, utan att det finns ett kulturutbud. Där det finns målpunkter och besöksplatser, som restauranger eller klubbar till exempel. Och självklart boendemiljöer också, annars så blir det ju helt dött vissa delar av dygnet.
– I levande lägger jag också in att det ska kännas trivsamt att vistas i miljöerna. Det handlar ju väldigt mycket om hur vi utformar och gestaltar det offentliga rummet. Det ska kännas bra och genomtänkt, inte som man kan uppleva ibland; att det blev som det blev, för det var en yta över mellan husen.

Tryggheten, menar Andersson, hänger tätt ihop med omsorg och kvalitet.
– Känns det omhändertaget och underhållet, med beständiga material som åldras på ett schysst sätt, så gör det att man vill vistas lite mer i den miljön. Och vistas man längre i den miljön så bidrar man till en ökad trygghet eftersom mänsklig närvaro i allmänhet ger en bra känsla.

Och det robusta handlar i hög grad om klimatanpassning och resiliens.
– När det gäller det robusta så pratar vi ju mycket om klimatanpassning och om hur vi ska möta stigande havsnivåer och liknande. Det är ju i grunden ganska tråkigt att tänka på extremväder, smältande isar och stigande hav… Men nu har vi de förutsättningarna och villkoren och samhället behöver möta dem.

Han tar upp flera konkreta exempel på hur funktion och gestaltning kan förenas.
– Ta det här med om vi exempelvis ska bygga in krockskydd på Drottninggatan. Det enkla knepet är ju att man sätter upp betongsuggor. Nu har ju Stockholm redan utvecklat det där genom att ha pollare exempelvis, men i förlängningen skulle man även kunna tänka på hur man kunnat jobba med vatten som en barriär för vissa typer av passager. Eller träd, en trädstruktur som en fysisk barriär men som även blir ett tillskott i staden.

– När det gäller skyfall så finns det mycket man kan göra med vistelseytor och rekreationsytor som tål att översvämmas, och som faktiskt kan ta hand om ganska stora vattenvolymer. I Danmark är de duktiga på att jobba med de här frågorna… exempelvis ett antal stora lek- och idrottsytor som är konstruerade så att om det kommer ett skyfall så kan de översvämmas och ta hand om stora volymer vatten. Så småningom rinner det bort och då har du funktionen kvar, men man har uppnått ett bra skydd för extremläget.

– Det finns mycket att göra och som jag tycker man kan ta fasta på i den här strategin så det är egentligen fantasin som sätter gränserna.

Arkitektur och kvalitet under press
Frågan om snabbare byggprocesser och billigare bostäder är ständigt aktuell – men Andersson varnar för risken att tappa kvaliteten.
– Ja, men det är det är så klart en risk. Det är en farhåga man kan ha. Sedan tänker jag att man faktiskt kan få sådant som andas någon typ av serietillverkning eller prefabricering att se bra ut också.
– Man kan jobba med form och färg, man kan jobba med texturen på materialet och man kan jobba med kreativitet i hur planlösningarna ser ut både interiört och inte minst i det exteriöra perspektivet. Och man kan jobba med variation i byggnadshöjder. Det behöver inte innebära en motsättning, men jag tror absolut att man ska vara vaksam på det.

Riksarkitektens roll blir, menar han, att inspirera och visa vägen snarare än att styra.
– I slutändan är det ju kommunerna som är ansvariga för hur stadsmiljöerna blir. Vår roll i det här får vara att agera nationell katalysator, som arbetar med att lyfta fram goda exempel och som kommer med vägledning och inspiration.
– Förhoppningsvis tas det vi gör sedan vidare, så att vi drar vårt strå till någonting som i slutänden hamnar någonstans i någon av våra 290 kommuner med ett önskat resultat.

Städer som inspirerar
På frågan om vilka svenska städer som lyckas förena trygghet, skönhet och hållbarhet, lyfter Andersson fram flera kuststäder – inte minst sin egen hemtrakt.
– Många av våra svenska kuststäder lyckas bra, mycket tack vare att man har sådana fantastiska naturförutsättningar, att de liksom råkar ligga där de ligger.
– Jag tycker att Helsingborg är en fantastisk stad där man kan röra sig längs de stråk som finns längs sundet. De har både lycktas med strandpromenaderna och dessutom finns en så kallad landborg, där halva stan reser sig upp från havsnivån… Jag tycker om att vistas där, det finns en charm i att se hur solen går ner över Danmark, all den livliga båttrafiken och att man ser ett angränsande land på ett fint sätt. Nu har jag förvisso mina rötter där, så det spelar väl in, men de har faktiskt jobbat väldigt bra med att ta vara på närheten till Öresund.

Jag har mina rötter i Karlskrona, där Boverkets har sitt huvudkontor. Vad tycker du om Karlskrona som stad?
– Det är jättefint. Jag har hyrt in mig i en liten lägenhet som ligger två öar bort och att cykla in till centrum är ju som att cykla in i en turistskärgård… Karlskrona är också en stad som bygger mycket på de fantastiska förutsättningar som man fått till sig eftersom man ligger där man ligger.
– Ett underbart exempel på en vacker stad, men där man också behöver anpassa sig till de begränsningar som det innebär att ha så mycket vatten. Hur expanderar och vitaliserar man en stad på så begränsad yta? Det är något man förhåller sig till hela tiden.
– Men jag tycker som sagt många av våra kuststäder har gjort det bra. Örnsköldsvik uppe längs Höga kusten är också ett bra exempel där jag trivs i stadens möte med Höga Kusten.