Professor: Otydligt ansvar försvårar lösningen på bostadsbristen

Sverige har problem med bostadsförsörjningen – men det största hindret kan vara att ingen riktigt bär ansvaret. Det menade Nils Hertting, professor vid Institutet för bostads- och urbanforskning, under ett seminarium i Almedalen arrangerat av Uppsala universitet/IBF, LF Forskningsstiftelse och KTH.

Att tala om bostadsbrist eller inte är enligt Nils Hertting egentligen att ställa fel fråga.
– Enligt rubriken här i dag är frågan om det är bostadsbrist eller ansvarsbrist som är problemet… Min tes är att vi har en bostadsbrist, eller åtminstone problem med bostadsförsörjningen, på grund av ansvarsbrist, sade Nils Hertting inledningsvis när han tog plats på scenen.

Han menar att det redan i riksdagens bostadspolitiska mål blir otydligt vem som faktiskt ansvarar för att målen uppnås.
– För att kunna utkräva ansvar behöver det vara tydligt vilka de ansvariga aktörerna är men bostadssektorn är en ganska säregen hybrid av stat, marknad och bostadskorporativism.

"Inte alldeles tydligt vilka vi ska hänga"
Enligt Hertting leder den otydliga ansvarsfördelningen till att det också blir svårt att utkräva politiskt ansvar när bostadsförsörjningen inte fungerar.
– Det är inte alldeles tydligt vilka vi ska hänga om de bostadspolitiska målen inte levereras, så att säga.
– Som statsvetare vill man kunna studera enskilda styrmedel, men eftersom bostadsmarknaden är riggad för att vara en mix av marknad och stat så blir det otydligt. Och det blir alltså otydligt redan i riksdagens målformulering. Det blandas äpplen och päron, och det märker vi i den bostadspolitiska debatten.

Som ett sätt att stärka ansvarsutkrävandet föreslår han ett eget bostadspolitiskt utskott i riksdagen.
– Jag tror att den bostadspolitiska debatten och ansvarsutkrävandet hade varit bättre om det funnits ett bostadspolitiskt utskott. Både på en sådan här arena men alltså även i kammaren i riksdagen. I dag är det svårt att utkräva ett politiskt ansvar.
– Det här systemet har tjänat oss relativt väl sedan efterkrigstiden men idag skapar det en hel del utmaningar.

Kö, nepotism och svarta marknader
Även Herman Donner, forskare i fastighets- och urbanekonomi vid KTH, pekade på strukturella problem i dagens bostadssystem. Han menade att den reglerade hyresmarknaden leder till en ineffektiv fördelning av bostäder.
– Med den svenska modellen finns det tre sätt att fördela bostäder: köer, nepotism eller svarta marknader.

Enligt Herman Donner är det inte antalet bostäder som främst skiljer Sverige från andra länder, utan hur beståndet används.
– Vi ligger ganska nära OECD-snittet när det gäller antalet bostäder per capita, vi har bostadsbrist, men vi sticker inte ut direkt… Det som sticker ut är att vi har fler trångbodda låginkomsttagare.
– Systemet gör att många hushåll bor stort och billigt, samtidigt som många hushåll bor trångt och dyrt. De som får de billiga hyresrätterna i centrala Stockholm har en årsinkomst på drygt 900 000 kronor i dag.

Unga betalar 30 procent högre hyra
Herman Donner fokuserade även på att yngre hushåll med lägre inkomster betalar allt högre hyror jämfört med etablerade hushåll.
– Dagens kösystem motiverar att man väntar länge för att få en lägenhet med låg hyra. Har man kort kötid och behöver en bostad så tar man en bostad med en hyra över snittet… Och det leder till att unga betalar ungefär 30 procent högre hyra.

På frågan om hur en avreglering skulle hjälpa fler unga att få tillgång till större och billigare lägenheter svarade Donner:
– En reglerad marknad driver upp hyran på övriga segment. Det driver upp bostadspriser och andrahandsmarknaden. Jag tycker att vi måste ändra på sakägarbegreppet. Diskussionen handlar allt för ofta de privilegierade som har en hyresrätt i dag, inte de som inte har tillgång till hyresrätterna och alltså står utanför.

Politiken vill se större statligt ansvar
I den efterföljande paneldiskussionen efterlyste både Liberalerna och Miljöpartiet ett större statligt ansvar för bostadsförsörjningen.

– Problemet med bostadspolitiken är att det är så mycket som inte fungerar. Man behöver ta ett helhetsgrepp, man kommer att behöva klampa in på det kommunala självstyret, så är det bara. Det behövs en ny lagstiftning och vi måste sätta större press på kommunerna så att de faktiskt fokuserar på bostadsförsörjningen, sade Patrik Karlson, riksdagsledamot och bostadspolitisk talesperson för Liberalerna.

Annika Hirvonen, gruppledare och riksdagsledamot, Miljöpartiet:
– Det går inte att lämna allt till marknadskrafter eller enskilda aktörer, därför vill vi se en tydligare lagstiftning och en bostadsförsörjningslag. Staten måste ta ett större ansvar.