Segregationsfokuset i Stockholms bostadsförsörjning: Här finns ”stort behov av hyresrätter”

Socialdemokraterna tar på riksnivå avstånd från högerns beskyllningar om ”tvångsblandning”. Men om vänstern är otydlig på riksnivå, är det tydligare vad den rödgröna majoriteten i Stockholms stad vill.
Nyligen klubbades den nya handlingsplan för bostadsförsörjning. Bostadspolitik.se har tittat närmare på planen – som innehåller stort fokus på blandning, ner på stadsdelsnivå.

På det nationella planet tar Socialdemokraterna avstånd från högerns beskyllningar om ”tvångsblandning”, och pekar oftast på att de åtgärder de efterfrågar handlar om att bygga ägt boende i områden som domineras av hyresrätter – inte om att bygga hyresrätter i villaområden. Bostadspolitik.se:s Kent Persson är en av rösterna som har kritiserat Socialdemokraterna för otydlighet i frågan och han förutspådde i Veckans Aktuellt för några veckor sedan att detta kommer att vara en fråga som högern kommer att bita sig fast vid inför valet – och en fråga som vänstern kan ha missbedömt sprängkraften i.

Det är tydligare vad den rödgröna majoriteten i Stockholms stad vill. Som bostadsborgarrådet Deniz Butros uttryckte det i en intervju med Bostadspolitik.se strax efter att hon tillträdde i höstas:
– Vi behöver blanda olika typer av boendeformer med varandra, över hela staden. Vi behöver bygga hyresrätter och flerfamiljshus i stadsdelar som domineras av villor, och radhus i områden där det mest finns hyresrätter.
– Att blanda upplåtelseformer betyder inte att det bara är de som bor i hyresrätter som ska anpassa sig. Det handlar även om att de som bor i villor ska kunna anpassa sig och förstå att det finns människor som bor i hyresrätter.
– Det här är en jätteviktig fråga som vi behöver ta tag i. Jag har förståelse för att vissa tycker att det är kontroversiellt, men om vi ska bygga ett Sverige som håller ihop, och ett Stockholm som håller ihop, så måste vi också bygga fler hyresrätter i villaområden.

Nyligen antog Stockholms stads kommunfullmäktige den nya handlingsplanen för bostadsförsörjning och i den är staden tydlig med att ambitionen är att åstadkomma en mycket mer blandad stad. Ända ner på stadsdelsnivå ser man det som eftersträvansvärt att ungefär hälften av bostäderna ska vara ägda och hälften hyrda.

I planen pekas fem bostadsförsörjningsutmaningar ut och den första utmaningen som nämns är segregationen. Man konstaterar att ”insatser för att öka blandningen på bostadsmarknaden behövs i hela staden om segregationen ska kunna brytas”.

Alla stadsdelar ska vara blandade

Den här utmaningen hör ihop med ett av stadens delmål med bostadsförsörjningen; att det ska finnas ”en större blandning av upplåtelseformer och boendeformer i alla stadsdelar.”

För att nå målet föreslås ett antal åtgärder, bland annat att minst hälften av det som byggs i staden ska vara hyresrätter och att nyproduktionen ska ”bidra till jämnare fördelning av upplåtelseformer på stadsdelsnivå” (en åtgärd som exploateringsnämnden ska ansvara för). Det här med stadsdelsnivå går man igenom i en bilaga som handlar om ”lokala behov”, där stadens elva stadsdelsområden analyseras. Den här bilagan är tänkt att fungera ”som stöd både inom staden och för bostadsmarknadens aktörer gällande vilka behov som finns lokalt och vad som bör tillföras för att skapa en mer blandad och sammanhållen stad.”

”Behoven” återges i form av kartor över stadsdelsområdena, som delas upp i mindre områden, stadsdelar. Utgångspunkten är att det är eftersträvansvärt med en jämn fördelning av upplåtelseformer inom alla stadsdelar: Endast områden där fördelningen mellan hyresrätter och bostads-/äganderätter ligger inom ett 40–60-spann markeras som områden utan ”behov” av att öka på den ena eller den andra upplåtelseformen.

Områden med en mindre andel än 25 procents hyresrätter markeras som områden med ”stort behov av hyresrätter”. Områden med 25–40 procent hyresrätter markeras med ”behov av hyresrätter” och samma definitioner återfinns på den andra änden av skalan.

I alla elva stadsdelsområden utom två – Farsta och Skärholmen – finns områden där staden, enligt dokumentet, ser ett ”stort behov” av hyresrätter. Allra störst behov av hyresrätter finns i Bromma, där 13 av 24 områden har ”stort behov av hyresrätter.”

Områden med ”stort behov av hyresrätter” (där andelen i dag understiger 25 procent):

• Bromma: Bällsta, Eneby, Beckomberga, Bromma Kyrka, Södra Ängby, Åkeshov, Olovslund, Stora Mossen, Alvik, Höglandet, Ålsten, Äppelviken och Smedslätten.
• Enskede-Årsta-Vantör: Enskedefältet och Örby.
• Hägersten-Älvsjö: Liljeholmen, Mälarhöjden, Långbro, Herrängen, Örby slott och Långsjö.
• Hässelby-Vällingby: Kälvesta och Nälsta.
• Järva: Lunda, Solhem och Flysta.
• Kungsholmen: Marieberg och Kungsholm.
• Norra Innerstaden: Oscars K:a.
• Skarpnäck: Enskededalen och Orhem.
• Södermalm: Reimersholme-Långholmen och Södra Station.

Som utmaning nummer 2 efter segregationen nämns att den pågående planeringen inte möter behoven. Det finns 100 000 bostäder i olika skeden av exploaterings- och stadsbyggnadsprocessen. ”Inriktningen i projekten svarar inte alltid mot behovet av en jämnare fördelning av upplåtelseformer, lägenhetsstorlekar och bostadstyper inom staden. Det är därför viktigt att anpassa inriktningen för de pågående bostadsprojekten till aktuella behov”, skriver staden i handlingsplanen. Exploateringsnämnden ska därför prioritera ”utifrån behov och efterfrågan på den lokala bostadsmarknaden gällande upplåtelseformer, bostadstyper och bostadsstorlekar.”

En annan utmaning som nämns är att det befintliga beståndet inte utnyttjas tillräckligt effektivt. Här resonerar man i handlingsplanen kring bostadskön och skriver: ”Det finns skäl att utreda möjligheterna att komplettera den raka förmedlingen utifrån kötid med andra förmedlingsgrunder i syfte att befintligt bestånd ska användas så effektivt som möjligt ur ett bostadsförsörjningsperspektiv. Vissa bostäder så som seniorbostäder, studentbostäder och ungdomsbostäder förmedlas redan idag utifrån särskilda godkännandevillkor till dessa grupper, utifrån kötid.” Trångbodda barnfamiljer nämns som en grupp som skulle kunna prioriteras när det gäller bostäder med fler rum.

Staden ser överhuvudtaget ett behov av större lägenheter i hela staden och en åtgärd som också läggs på exploateringsnämnden är att man ska ställa krav – i samband med att projekt initieras och/eller när markanvisningsavtal förlängs – på att minst 20 procent ska vara minst fyrarummare, ”varav en andel ska vara minst 5 rum och kök”.

Läs handlingsplanen här och bilagan med lokala behov här.

FAKTA – Fem utmaningar för bostadsförsörjningen i Stockholms stad.

# En segregerad stad.
# Pågående planering av bostäder möter inte behoven.
# Höga trösklar för att komma in på bostadsmarknaden.
# Ineffektivt nyttjande av befintligt bestånd:
# Finansiering av bostäder

Källa: Stockholms stads handlingsplan för bostadsförsörjning