SKR-kritik mot förslaget om kreditgarantier för nyproduktion: ”En blygsam insats”

SKR ser positivt på grundidén men anser att förslaget är för tunt, att det avgränsas för snävt och att avgiften är för hög.

Den 31 augusti ska samtliga remissvar gällande regeringens förslag om Kreditgarantier för lån till anordnande av nya bostäder i etablerings- och omställningskommuner vara inkomna till Landsbygds- och infrastrukturdepartementet.

Förslaget kommer ursprungligen från Peter Larsson och var ett av de tre förslagen om statliga insatser för ett ökat bostadsbyggande i norra Sverige som utredaren presenterade i början av 2024.

Larsson, som hade i uppdrag att samordna statliga satsningar för hållbar tillväxt i Norrbotten och Västerbotten, menade i sin utredning att Boverkets kreditgaranti inte fungerade optimalt för kommuner med en historia av svag bostadsmarknad men där efterfrågan på bostäder redan har ökat, eller förväntas öka, kraftigt.

”Utredningen bedömer att detta dels beror på att den regel som syftar till att göra kreditgarantin tillämpbar i områden med låga marknadsvärden inte är anpassad till aktuella produktionskostnader, dels på att avgiften för kreditgarantin som är baserad på en uppskattning av risken på den aktuella marknaden, gör kreditgarantin verkningslös. Förslaget som lämnas om en ny kreditgaranti för etablerings- och expansionskommuner är konstruerad för att svara mot just dessa brister som den nuvarande kreditgarantin har i förhållande till aktuella orter. Förslaget är vidare skrivet för att vara tillämpbart i etablerings- och expansionskommuner och omfattar således även till exempel Karlskrona, Mariestad och Timrå”, skrev Larsson i sin rapport.

På remiss hos 76 instanser
Regeringens förslag har skickats ut till 76 olika remissinstanser och ser i korthet ut enligt följande:

• Regeringen föreslår en särskild statlig kreditgaranti för nya bostäder i så kallade etablerings‑ och omställningskommuner. För att minimera risk och kostnader för låntagare finns en nedre avgift som motsvarar nivån för investeringar på mer stabila marknader.
• Förslaget riktar sig mot kommuner i FA-regioner (funktionella analysregioner, som består av en eller flera kommuner där människor ska kunna bo och arbeta utan att behöva göra alltför tidsödande resor) där det enligt länsstyrelsen finns ett betydande behov av bostäder till följd av företagsetableringar eller expansioner.
• Villkoren för att omfattas inkluderar även att produktionskostnaden för nya bostäder generellt kan vara högre än deras marknadsvärde.
• Garantin gäller föf nyproduktion av bostäder samt ”anordnande av bostäder i delar av byggnader och omvandling av icke‑bostadsutrymmen till bostäder, under förutsättning att dessa ytor inte använts till bostäder tidigare”. Alla upplåtelseformer, ägarkategorier och hustyper inkluderas.
• Garantin kan täcka upp till 90 procent av produktionskostnaden, med ett tak på 40 000 kronor per kvadratmeter uppvärmd boarea (BOA).
• Bedömning av om projektet är berättigat till subvention sker via länsstyrelsen i det aktuella länet – det ska bedömas om bostäderna främjar omställning i kommunen. Därefter tar Boverket beslut om att ställa ut kreditgaranti, med hänsyn till länsstyrelsens bedömning och tillgång till anslag.
• Förordningen beräknas träda i kraft tidigast 1 januari 2026.

Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, riktar en del kritik mot förslaget i sitt remissvar som Bostadspolitik.se har tagit del av. Inledningsvis välkomnas en statlig subventionerad kreditgaranti, men SKR menar att stödets omfattning är för liten för att på allvar säkra att de bostäder som behövs när företag etablerar sig faktiskt byggs.
”SKR är positiv till förslaget om statliga subventionerade kreditgarantier för lån till anordnande av nya bostäder i etablerings- och omställningskommuner, men bedömer att den föreslagna garantin såsom den är utformad inte kommer att vara tillräckligt attraktiv för att säkra tillgången på bostäder i den omfattning som kommer att krävas", heter det i remissvaret.

SKR ifrågasätter även den föreslagna garantiavgiften. Regeringen föreslår att avgiften ska beräknas som om bostäderna byggs i kommuner där marknaden fungerar normalt och risken är lägre. I verkligheten är risken större i etablerings- och omställningskommuner, men det tas alltså inte hänsyn till.
”SKR anser att avgiften för de subventionerade statliga kreditgarantier som föreslås i promemorian bör vara väsentligt lägre än för de kreditgarantier som idag riktas till tillväxtmarknader och att den statliga subventionen därmed behöver vara större än vad som föreslås."

För litet och för snävt
Det totala utrymmet för finansiering av subventioneringen av kreditgarantiavgifter för byggande uppgår till 150 miljoner kronor 2025–2032.
"Satt i relation till den samhällsekonomiska nyttan får detta ses som en blygsam insats", skriver SKR.

SKR tycker även att förslaget är för snävt avgränsat och menar att kreditgarantin även bör kunna komma andra kommuner med svaga bostadsmarknader till del – inte enbart de kommuner där större etableringar och expansioner sker.
"För kommuner där ekonomin är hårt ansträngd, där bostadsföretag har små möjligheter att ställa om bostadsbeståndet och där förutsättningarna att investera i nya bostäder saknas blir denna omställning närmast omöjlig utan statlig medverkan. Att ställa ut förmånliga statliga kreditgarantier som denna grupp av kommuner samt bostadsföretag och andra fastighetsaktörer kan nyttja för att ta upp lån till nödvändig omvandling av beståndet bör vara en del i en sådan statlig medverkan. Andra delar i en statlig medverkan som SKR pekat på är någon form av topplån likt de som Norrlandsfonden nu getts möjlighet att fördela och att tillföra ytterligare medel till Statens Bostadsomvandling AB", skriver man.

Kritik mot FA-indelning
Utöver SKR har bland andra Malå kommun skickat in sitt remissvar. Även de är positiva till helheten.
”Malå kommun ser positivt på initiativet att tillskapa alternativ finansiering för nyproduktion av bostäder då det saknas marknadskrafter som är villiga att ta den risk som en nyproduktion i glest befolkade regioner kan innebära”, skriver de i sitt svar.

Malå ser emellertid kritiskt på att regeringsförslagets sätt att dela in kommuner i funktionella analysregioner.
”FA-regioner kan enligt Tillväxtanalys/Tillväxtverket bara innefatta en hel kommun eller grupper av hela kommuner. En kommun kan enligt indelningen alltså inte tillhöra två olika FA-regioner. I norra Sverige med många geografiskt mycket stora kommuner ser dock inte de verkliga arbets- och bostadsmarknaderna ut så. Malå kommun är indelad i FA-region med Lycksele kommun. En större etablering i Lycksele kommun kommer knappast att innebära att människor flyttar till Malå för att pendla 9 mil enkel väg för att arbeta i Lycksele. Det är mer troligt att en etablering i Norsjö skulle innebära ett ökat bostadstryck i Malå men vi ingår inte i samma FA-region”, skriver Malå i sitt remissvar.