Stadsmissionerna varnar: Hemlösheten är strukturell – men politiken behandlar den som social

Hemlöshetsrapporten 2026 kritiserar att Sveriges nationella strategi mot hemlöshet i huvudsak hanterar hemlöshet som ett socialt problem. Samtidigt växer den strukturella hemlösheten när höga hyror, utestängande hyreskrav och bristen på prisrimliga bostäder gör att människor inte kommer in på bostadsmarknaden. ”Här krävs det att Sverige tar ett helhetsgrepp”.

Den nationella strategin antogs 2022 och Stadsmissionernas bedömning är att den har stärkt kunskap och samverkan, men inte lett till någon avgörande minskning av hemlösheten.

Vid en presentation av Hemlöshetsrapporten 2026 beskrev Jonas Rydberg, generalsekreterare för Sveriges Stadsmissioner, situationen i landet i dag:
– Hemlösheten i Sverige kvarstår på alldeles för höga nivåer. För många människor i vårt land har det inte alls blivit någon förbättrad levnadssituation eller bättre livsvillkor. De har inte fått möjlighet till ett varaktigt boende.

Han betonade också omfattningen av organisationens dagliga arbete.
– Vi i Sveriges Stadsmissioner möter mellan 5 000–7 000 personer varje dag, året runt. Varje dag möter vi människor som beskriver sina livsöden kring just hemlöshet… Deras bakomliggande orsaker skiljer sig givetvis åt men det har en sak gemensamt; erfarenheten av att just leva utan ett eget hem, utan en egen borg.

“Strukturellt problem” – men hanteras som socialt
Rapportens huvudkritik är att strategin missar en växande grupp som lever i strukturell hemlöshet: människor som saknar bostad trots avsaknad av social problematik, därför att de inte tar sig över trösklarna på bostadsmarknaden. Det handlar, enligt rapporten, om höga hyror, omotiverade hyreskrav och en marknad som stänger ute hushåll med låga inkomster.

Jonas Rydberg formulerade samma konfliktlinje:
– Hemlösheten har länge behandlats som ett socialt problem, trots att hemlösheten i dag i större utsträckning är ett strukturellt problem med höga hyror och omotiverade hyreskrav, och brist på prisrimliga bostäder som människor har råd att bo i.

Och han varnade för att människor hamnar mellan systemen.
– När människor står utan boende så synliggörs ett grundläggande systemfel. De hamnar utanför både bostadspolitiken och socialpolitiken, de får ta allt ansvar själva och blir helt osynliga, säger Jonas Rydberg.

Även rapporten beskriver ett ”glapp” när fokus riktas mot sociala stödinsatser medan bostadsmarknadens strukturer och tillträdeskrav förblir oförändrade.

Utan prisrimliga bostäder blir lösningarna tillfälliga
Stadsmissionerna pekar ut bostadsförsörjningen som den stora svagheten i strategin. Utan tillgång till prisrimliga bostäder riskerar arbetet mot hemlöshet att fastna i tillfälliga lösningar snarare än långsiktiga boenden. I sin genomgång konstaterar de att avsaknaden av prisrimliga bostäder gör det ”svårt, för att inte säga omöjligt” att lösa hemlöshetsproblematiken.

På presentationen efterlyste Jonas Rydberg därför ett tydligare helhetsgrepp:
– Här krävs det att Sverige tar ett helhetsgrepp. Ska hemlösheten avskaffas i Sverige då krävs faktiskt att socialpolitiken och bostadspolitiken kopplas ihop.
– Det krävs åtgärder som gör skillnad på riktigt, över hela linjen. Vi måste ha ”en kroka arm”-politik i Sverige, där de olika departementen och de olika stuprören pratar med varandra och utgör en helhet.

Han menade att hemlöshetsfrågan i Sverige länge placerats i socialpolitiken.
– Sverige har inte haft någon reell bostadspolitik på decennier. När vi säger ordet hemlöshet så har vi alltid vänt oss till en socialminister eller en socialförsäkringsminister eller en socialtjänstminister…

Vräkningarna som lackmustest
Rapporten pekar på att det förebyggande arbetet inte fungerar tillräckligt väl. 2024 genomfördes 3 042 vräkningar nationellt och under januari–juni 2025 berördes 422 barn av vräkningar. Den understryker också att statistiken bara visar verkställda vräkningar; forskning visar att bland annat unga och barnfamiljer oftare flyttar självmant vid hot om vräkning och därför aldrig fångas upp i den officiella statistiken.

Jonas Rydberg hänvisade till nya uppgifter från Kronofogden och sade att vräkningarna ökat kraftigt sedan 2020. Han betonade särskilt barns situation:
– Särskilt allvarligt är det att bara 2025 så var över 800 barn berörda av vräkningar. Att 800 barn i en befolkning på tio miljoner kanske inte låter så mycket, men varje barn som vräks är väldigt allvarligt.
– De får mycket sämre möjligheter till en stabil utbildning, att få vänner, en meningsfull fritid… Och det utanförskapet och den utsattheten följer tyvärr väldigt ofta med i vuxen ålder och riskerar att bli permanenta. Därför är det väldigt viktigt att Sverige omedelbart ser till att inga barn blir berörd av just vräkningar. Att växa upp i en labil boendemiljö skapar också en labil boendemiljö som vuxen.

I rapporten finns förslag som ska göra arbetet mer skarpt och likvärdigt, bland annat ett mål om att inga barn ska vräkas och tydligare uppföljning så att arbetet inte blir helt beroende av lokala prioriteringar.

Reformspåret: hyreskrav, bostadsbidrag och statligt ansvar
Inför nästa strategi vill Stadsmissionerna att staten blir mer aktiv i bostadsförsörjningen – genom åtgärder som stärker hushållens möjlighet att efterfråga bostäder (till exempel höjt och indexerat bostadsbidrag) och genom reformer som sänker trösklarna in på hyresmarknaden, som att överväga reglering av hyreskrav.

Jonas Rydberg kopplade också frågan till EU-kommissionens plan för bostäder till överkomliga priser, som presenterades i december 2025. Han menade att detta skapar ett momentum för att få fram fler prisrimliga bostäder i Sverige.
– EU har tillsatt en bostadskommissionär med fokus på att det i hela EU ska finnas bostäder till rimliga prisnivåer. EU håller nu på att bygga upp en fond för det här och där tänker jag att vi har världens momentum att se till att Sverige hakar på och tar hem de här pengarna, och ser till att möjliggöra en stor mängd prisrimliga bostäder i Sverige.

Underlag till regeringen 2 mars
Vid presentationen av rapporten talade även Annika Eriksson, tf. avdelningschef på Socialstyrelsen, som fått i uppdrag att ta fram underlag för en ny hemlöshetsstrategi. Arbetet ska redovisas för regeringen den 2 mars.
– Det ska vara klart den 2 mars, då ska vi rapportera.

Annika Eriksson beskrev att Socialstyrelsen  hämtat in erfarenheter från flera håll. Från aktörerna i strategin, relevanta samverkansparter och civilsamhället, för att få in "brukarperspektivet".
– Jag har samlat in kunskap och erfarenheter från en mängd olika håll, dels de aktörer som har uppdrag i strategin, naturligtvis, men också relevanta samverkanspartner. Vi har haft kontakt med Stadsmissionen på olika sätt, olika nätverk… Och vi har till exempel ett råd för skadligt bruk och beroende som består av frivilligorganisationer och civilsamhället som har mer eller mindre daglig kontakt med målgruppen.

Samtidigt betonade hon att även om arbetet lett till viss rörelse återstår mycket.
– Den sammanvägda bilden är väl ändå att det har skett förflyttningar, både på lokal, regional och nationell nivå, men att väldigt mycket naturligtvis återstår att göra.