Trots 25 års kamp: Boendesituationen för unga har förvärrats

Efter 25 år av opinionsbildning för ungas rätt till en trygg bostad ser Jagvillhabostad.nu ett läge där problemen inte bara består – utan har förvärrats.
När organisationen nu vill ta nästa steg handlar det både om att bredda politiken, hitta nya lösningar och sätta hårdare press på makthavarna.

När Jagvillhabostad.nu firade 25 år i samband med årsstämman i Göteborg var budskapet dubbelt. Å ena sidan ser man ett växande engagemang bland unga, med rekordstor stämma och den största förbundsstyrelsen hittills. Å andra sidan menar förbundsordföranden Klara Eklund att bostadsmarknaden i dag är ännu svårare för unga än när organisationen bildades.

Utgångspunkten för Jagvillhabostad.nu var redan från början att unga stängdes ute från bostadsmarknadens två huvudsakliga vägar in: hyresrätten och den ägda bostaden. Den bilden gäller fortfarande, enligt Klara Eklund – men i dag har hindren blivit fler.
– Jagvillhabostad.nu bildades för att belysa de dubbla låsen för unga: alltså att unga varken har ködagarna som krävs för att kunna få en hyresrätt eller pengarna som krävs för att köpa en bostad. Unga stängdes alltså ute från de två primära sätten som du tar dig in på bostadsmarknaden, säger hon till Bostadspolitik.se.

Frågan är lyft men politiken ”blundar”
Hon menar att organisationen under de här 25 åren ändå har lyckats med en viktig sak: att få upp ungas situation på dagordningen. Men det har inte följts av tillräckliga politiska åtgärder.
– När vi grundlades så upplevde vi att detta inte var något som pratades om, att bostadsbristen drabbade unga särskilt var helt enkelt inte något som lyftes så mycket. Ett av våra mål var att lyfta upp ungas situation och få folk att förstå, det har vi lyckats med. Men trots det fortsätter politiken att blunda.

Enligt Klara Eklund är det inte längre bara de gamla hindren som stänger ute unga. Även nyproduktionen har blivit en del av problemet, eftersom höga hyror och hårda inkomstkrav gör att många unga inte kommer in där heller.
– På många sätt har det istället blivit värre. Vi har länge pratat om de dubbla låsen; unga har varken ködagarna för hyresrätter eller pengarna som krävs för bostadsrätter… Nu ser vi tre lås. Det har byggts en hel del nya lägenheter, men även dessa stängs unga ute från på grund av väldigt höga hyror och hårda inkomstkrav som många unga inte kan leva upp till.

Det är också därför organisationen allt tydligare beskriver bostadsfrågan som en rättighetsfråga. För Jagvillhabostad.nu handlar det inte bara om tillgång till en adress eller ett förstahandskontrakt, utan om möjligheten att leva ett självständigt vuxenliv under trygga villkor.

Klara Eklund hänvisar till att rätten till bostad finns uttryckt i både internationella definitioner och i svensk grundsyn på välfärd och trygghet. Men i praktiken, menar hon, är många unga hänvisade till osäkra andrahandslösningar, tillfälliga kontrakt eller beroende av föräldrar med tillräckligt stark ekonomi.
– Vi anser att alla unga ska ha rätt till en trygg bostad, alltså en bostad där de kan bo utan att oroa sig över nästa flytt, en bostad de har råd med och en bostad som håller tillräcklig kvalitet. I dag är unga utelämnade till en osäker andrahandsmarknad eller tillfälliga kontrakt, eller beroende av familj med bra ekonomiska förutsättningar.

Ny politik – mer fokus på innovation
Samtidigt markerar organisationen att den inte nöjer sig med att beskriva problemen. På årets stämma antogs ny politik med särskilt fokus på innovation, och där lyfts bland annat socialt och idéburet byggande fram som en möjlig väg framåt.

Tanken, enligt Klara Eklund, är att unga i större utsträckning ska kunna vara medskapare av sina boenden i stället för att enbart vara konsumenter på en marknad som inte fungerar för dem. Där ser Jagvillhabostad.nu ett behov av att öppna bostadssektorn för fler aktörer och fler upplåtelse- och genomförandeformer.
– Vi tror att det behövs nya förslag och nytt tänk. Vi vill att unga ska ha egenmakt att ta klivet från att vara konsumenter av färdiga produkter till att vara medskapare av sina hem. I Sverige växer en rörelse där människor väljer att skapa bostäder och bo tillsammans.

Hon efterlyser samtidigt ett tydligare erkännande av idéburet och socialt byggande, liksom bättre samverkan mellan civilsamhälle, institutionella aktörer och finansieringssystem. Ett konkret exempel som organisationen lyfter är att kommuner skulle kunna arbeta mer med markreservationer för idéburna aktörer, i stället för att sälja mark direkt, för att ge projekten större möjlighet att planera och säkra finansiering.
– I huvudsak är alla överens om att detta är ett större problem.

Många pratar om unga som en prioriterad grupp, men ganska lite händer i praktiken. Är problemet att politiken inte bryr sig tillräckligt, eller att ni som rörelse inte har lyckats sätta tillräcklig press?
– Alla jag möter i politiken och branschen tar vår fråga på allvar och håller med om att något måste göras - sen hur det ska ske är de inte helt ense om. Men i huvudsak är alla överens om att detta är ett större problem som kommer påverka generationer och samhället framöver. Även om det som hänt inom politiken på senaste inte varit det vi satt press på, snarare det motsatta, så har det börjat hända mer inom bostadspolitiken med fokus på unga, se exempelvis diskursen kring höjt bolånetak.
– Men samtidigt finns det något i det du säger, vi behöver sätta mer press än att bara träffa politiker. Därför ska vi fokusera mer under året på att höras och synas genom andra metoder än möten under detta verksamhetsår. Vad det innebär får bli en teaser…

Om det fortsätter så här så kommer unga inte kunna flytta till sitt första trygga boende förrän de närmar sig medelåldern

När Klara Eklund blickar framåt är tonen mörk. Hon pekar på hur lång tid det i dag tar att få en hyresrätt via kö och hur kraftigt tröskeln till den ägda marknaden har höjts. Utvecklingen, menar hon, riskerar att få långtgående följder långt utanför själva bostadspolitiken.
– Enligt Stockholms bostadsförmedling tar det i genomsnitt 12 års kötid för att få en lägenhet. Samtidigt visar en rapport från Mäklarsamfundet att det under 1995 i genomsnitt endast tog 3 år att spara ihop till kontantinsatsen för en etta i Stockholm. I dag, 30 år senare, tar det i genomsnitt 25 år, vilket är en ökning på 833 procent, säger hon och fortsätter:
– Om det fortsätter så här, vilket dagens politik – eller avsaknad av politik – ser ut att göra, så kommer unga inte kunna flytta till sitt första trygga boende förrän de närmar sig medelåldern. Det ser alltså inte alls bra ut. I politiken diskuteras ungas mående, att vi är mer ensamma än någonsin, vår psykiska hälsa är på bottennivåer och att vi föder färre och färre barn – detta är problem som kommer fortsätta existera och utvecklas så länge bostadsmarknaden ser ut som den gör.
– Om unga inte kan påbörja vuxenlivet med något så grundläggande som en trygg bostad kommer framtiden inte se ljus ut.

Vad tycker du att Jagvillhabostad.nu måste göra annorlunda de kommande åren för att inte stå här om ytterligare 25 år och säga samma sak igen?
– Jag ser att vi både måste bredda politiken och få tillbaka det innovativa i vår politik: hur ser olika lösningar ut för unga att få en trygg bostad och hur kan vi nå dit? Vi måste även utnyttja att fler och fler ungdomar hittar till oss och visar både engagemang och frustration. Vi hoppas såklart att vi kan slå deltagarrekordet även nästa år.
– Men framför allt så måste politiken ta sitt ansvar, vi kommer fortsätta göra allt vi kan för att sätta press på makthavarna att ta frågan på allvar men ska vi få en faktisk förändring så krävs det politiskt mod och handlingskraft.