Frank Kasch: Vi räknar utsläppen – men värderar vi verkligen kolet som stannar i våra byggnader?

DEBATT | Sverige står inför ett avgörande vägval för byggsektorns klimatomställning. Boverkets förslag om nya klimatkrav är ett viktigt steg framåt.
Men om regelverket ska driva verklig förändring måste det både premiera faktiska utsläppsminskningar och synliggöra värdet av långvarig kolinlagring. Annars riskerar vi att missa en viktig del av träbyggandets klimatpotential, skriver Frank Kasch, vd för Triqbriq.

Debatten om Boverkets klimatmodell har aktualiserat en grundläggande fråga: Hur ska vi värdera koldioxid som binds i byggmaterial och lagras under en byggnads livstid?

Frågan är mer komplex än den först verkar. Ett träd tar upp koldioxid ur atmosfären när det växer. När träet används i en byggnad finns en del av detta kol kvar i materialet, potentiellt under många decennier. Samtidigt kan kolet återföras till atmosfären när materialet bryts ned eller förbränns.

Det är därför rimligt att skilja mellan fossila utsläpp, biogent kol och den faktiska tid som kolet förblir lagrat. Men det är inte rimligt att låta frågans komplexitet bli ett argument för att kolinlagringens betydelse försvinner ur beslutsunderlaget.

Ett regelverk som inte bara mäter – utan förändrar
Boverket föreslår att byggnaders klimatpåverkan ska redovisas över hela livscykeln, samtidigt som gränsvärden för byggskedet baseras på en indikator som exkluderar upptag och utsläpp av biogen koldioxid.

Det illustrerar ett bredare problem: Om kraven kan uppfyllas med dagens etablerade lösningar, vilka incitament skapar de då för innovation?

Det finns goda skäl för försiktighet. Ett tillfälligt kollager får inte utan vidare likställas med en permanent utsläppsminskning. Men försiktighet får inte heller leda till att verifierade klimatfördelar blir osynliga när olika bygglösningar jämförs.

Riksbyggen har i sitt remissvar kritiserat att det föreslagna gränsvärdet för flerbostadshus från 2030 är för högt. Det illustrerar ett bredare problem: Om kraven kan uppfyllas med dagens etablerade lösningar, vilka incitament skapar de då för innovation?

Ett klimatregelverk ska inte enbart beskriva den byggproduktion vi redan har. Det ska bidra till att förändra den.

Resurseffektivitet måste bli en del av klimatdiskussionen
Diskussionen om biogent kol riskerar också att skymma en annan viktig fråga: Hur mycket material behöver vi egentligen använda för att uppnå samma byggtekniska funktion?

Två konstruktioner kan uppfylla samma krav på bärförmåga, brandsäkerhet och energiprestanda, men skilja sig avsevärt åt när det gäller råvaruförbrukning, bearbetning, transporter, spill och möjligheter till återbruk.

Det är dessa skillnader som borde synliggöras tydligare. Framtidens konkurrenskraftiga byggsystem behöver inte bara använda material med låg klimatpåverkan. De behöver också använda resurserna effektivare, minska antalet processteg och möjliggöra demontering och fortsatt användning.

För ett land med Sveriges skogsindustriella kompetens borde detta vara en central innovationsfråga.

Tre förslag för ett mer ändamålsenligt regelverk:
1. Redovisa långvarig kolinlagring separat och transparent.
Behåll tydliga indikatorer för faktiska växthusgasutsläpp, men komplettera dem med verifierbara uppgifter om mängden biogent kol, beräknad lagringstid och möjliga utsläpp vid livscykelns slut. Därmed synliggörs klimatnyttan utan att tillfällig lagring automatiskt jämställs med permanenta utsläppsminskningar.

2. Ställ successivt skarpare krav på byggnaders klimatpåverkan.
Gränsvärden måste vara tillräckligt ambitiösa för att driva teknikutveckling och förändrade materialval. Skärpningarna bör vara förutsägbara och vila på jämförbara, verifierade livscykeldata. Företag som investerar i innovation behöver veta att bättre klimatprestanda också kommer att efterfrågas.

3. Premiera resurseffektivitet och cirkularitet i offentligt byggande.
Kommunala bostadsbolag och offentliga beställare kan spela en avgörande roll. Upphandlingar bör i större utsträckning efterfråga verifierad klimatprestanda, effektiv materialanvändning, demonterbarhet och möjligheter till återbruk. Kraven måste vara teknikneutrala, men samtidigt öppna för nya industriella byggmetoder.

Sverige har möjlighet att visa vägen
Vi behöver komma bort från en förenklad motsättning mellan trä, betong och stål. Klimatomställningen kommer att kräva flera material, använda där de gör störst nytta och kombinerade på ett resurseffektivt sätt.

Den avgörande frågan är inte vilket material vi föredrar, utan vilken bygglösning som ger lägst klimatpåverkan över tid och bäst användning av våra begränsade resurser.

Vi ska inte räkna samma klimatnytta två gånger. Men vi ska heller inte låta bli att redovisa en klimatnytta bara för att den är svårare att mäta

Boverkets modell behöver därför bli mer än ett administrativt system för klimatredovisning. Den bör ge byggsektorn tydliga och långsiktiga incitament att minska utsläppen, utveckla nya lösningar och dokumentera även den långvariga kolinlagringens betydelse.

Vi ska inte räkna samma klimatnytta två gånger. Men vi ska heller inte låta bli att redovisa en klimatnytta bara för att den är svårare att mäta.

Det är skillnaden mellan ett regelverk som registrerar klimatomställningen och ett regelverk som faktiskt bidrar till den.

Frank Kasch
Vd. Triqbriq Sverige AB