Oenighet om Boverkets klimatmodell: Hur ska kolet i trähus räknas, egentligen?

Ska kol som lagras i trähus få räknas som en klimatnytta – och i så fall hur mycket? Nästan fyra av tio publicerade remissvar tar upp valet av klimatindikator eller hur kolinlagring i byggnader ska hanteras.
Flera vill att långvarigt lagrat kol ska ges ett tydligare värde, medan andra varnar för att tillfällig lagring får ett för stort klimatvärde.

Bostadspolitik.se har tidigare rapporterat om kritiken mot nivån på Boverkets föreslagna gränsvärden. Flera remissinstanser vill se skarpare krav än de nivåer som Boverket föreslår från 2030.

Men genomgången av de remissvar som publicerats på regeringen.se visar att också en annan fråga engagerar: vilket mått som ska användas när byggnadens klimatpåverkan bedöms – och vilken betydelse kol som lagras i trä och andra biobaserade byggprodukter ska få.

Frågan må vara teknisk, men får praktiska konsekvenser för hur olika material och byggsystem värderas.

Två mått i samma system
Boverkets förslag innebär i praktiken att två olika GWP-mått (Global Warming Potential, se faktaruta för förklaring av de många begreppen) ska användas parallellt.

När en byggnads klimatpåverkan under hela livscykeln redovisas ska GWP-total användas. Det följer EU-reglerna och innebär att bland annat fossil och biogen klimatpåverkan räknas in.

Men när byggnaden från 2030 ska prövas mot själva gränsvärdet vill Boverket i stället använda GWP-GHG och bara räkna byggskedet, A1–A5.

Skillnaden är viktig. I GWP-total syns det biogena kol som trädet tagit upp under sin tillväxt som ett upptag när träprodukten tillverkas. Samma kol redovisas senare som ett utsläpp när materialet når slutet av sin livslängd.

Problemet är att slutskedet inte ingår i Boverkets föreslagna gränsvärde. Om GWP-total användes enbart för byggskedet skulle upptaget alltså räknas med medan en stor del av det framtida utsläppet hamnade utanför gränsvärdet.

Det är ett viktigt skäl till att Boverket i stället föreslår GWP-GHG för A1–A5. Den indikatorn håller upptag och utsläpp av biogent kol utanför gränsvärdet.

Remissinstanserna går åt olika håll
Flera stora bygg- och bostadsaktörer accepterar Boverkets modell. Bland dem finns NCC, Skanska, Riksbyggen, Sveriges Allmännytta och HSB.

Andra vill i stället använda GWP-total eller ifrågasätter behovet av en särskild svensk GWP-GHG-beräkning.

Swedisol vill att GWP-total används och pekar på att EU:s nya byggproduktförordning bygger på den indikatorn. Även Svensk Ventilation och VA- och VVS-fabrikanterna ifrågasätter behovet av en separat GWP-GHG-beräkning.

Naturvårdsverket avstyrker också användningen av GWP-GHG och pekar bland annat på risken för parallella system och ökad administrativ börda.

Men skiljelinjen går inte bara mellan två indikatorer. Flera aktörer vill att långsiktig kolinlagring ska synliggöras eller ges ett värde i regelverket, medan andra varnar för att en lagring som i grunden är temporär kan få behandlas som om den vore permanent.

Svenskt Trä vill exempelvis att lagrat kol i första hand ska kunna balansera byggnadens kvarvarande utsläpp. Villaägarna anser att träbyggande missgynnas om det biogena kolet lämnas utanför.

Samtidigt stödjer bland andra Svensk Betong och Sveriges Allmännytta Boverkets mer försiktiga hållning. Stålbyggnadsinstitutet och Lunds tekniska högskola hör till dem som varnar för att tillfällig lagring kan likställas med permanent klimatnytta.

K2A föreslår en mellanväg
K2A, som bygger och förvaltar hyresbostäder i trä, är inte formell remissinstans men har lämnat ett eget yttrande.

Bolaget stödjer Boverkets val av GWP-GHG för själva gränsvärdet, men vill samtidigt att långsiktig inlagring av biogent kol ska kunna ge ett separat och begränsat avdrag.
– Det är ingen tvekan om att de fossila utsläppen från bostadsbyggandet behöver minska, men att helt bortse från kolinlagringen ger en ofullständig bild av byggnadens klimatpåverkan. Ett hus som lagrar kol i hundra år eller mer jämställs då med ett hus som inte lagrar något kol alls, säger Pontus Ekerljung, hållbarhetschef på K2A.

K2A:s modell bygger på att utsläpp och kolupptag fortsatt hålls isär. Gränsvärdet ska pressa ned de fossila utsläppen, medan långsiktig kolinlagring ska kunna ge ett värde vid prövningen mot gränsvärdet.

Bolaget föreslår bland annat att bara kol i långlivade byggdelar, exempelvis stommar och bjälklag, ska få räknas. Värdet ska bero på hur länge kolet väntas vara lagrat och avdraget ska ha ett tak, så att kolinlagring inte kan ersätta minskningar av fossila utsläpp.

Modellen ska enligt K2A knytas till EU:s ramverk för certifiering av koldioxidupptag, CRCF, där kolinlagring i långlivade produkter kan ges ett särskilt värde.
– Vi tror att en sådan utgångspunkt kan vara grunden för en balanserad modell som har goda förutsättningar att få brett stöd. När EU erkänner att långsiktig kolinlagring har ett klimatvärde är det rimligt att de svenska reglerna också gör det. Ett begränsat avdrag gör att långsiktig kolinlagring premieras, samtidigt som kravet på minskade fossila utsläpp ligger fast, säger Pontus Ekerljung.

EU-regler gör vägvalet mer komplicerat
Frågan har samtidigt en tydlig EU-dimension. EU:s regler innebär att byggnaders klimatpåverkan över hela livscykeln ska redovisas med GWP-total. Samtidigt utvecklas ett separat system för certifiering av koldioxidupptag, där långvarig lagring i produkter kan ges ett eget värde.

Det gör vägvalet mindre enkelt än en ren konflikt mellan GWP-GHG och GWP-total.

Boverkets modell undviker att ett upptag som sker i byggskedet används för att klara ett gränsvärde när det motsvarande framtida utsläppet ligger utanför samma systemgräns. Kritikerna pekar samtidigt på att ett separat svenskt mått kan skapa dubbelarbete och att långvarig kolinlagring därmed inte får något genomslag när gränsvärdet prövas.

K2A försöker kombinera de båda perspektiven: GWP-GHG ligger kvar som grund för gränsvärdet, samtidigt som verifierad och långvarig kolinlagring ges ett begränsat separat värde.

Vill också se betydligt hårdare krav
K2A hör samtidigt till de aktörer som anser att själva gränsvärdena bör sättas betydligt lägre än vad Boverket föreslår.

Bolaget förordar Boverkets alternativ 1. För flerbostadshus innebär det 190 kilo koldioxidekvivalenter per kvadratmeter BTA, jämfört med 235 kilo i Boverkets föreslagna alternativ 2.

K2A vill också att regeringen kompletterar gränsvärdena med ett särskilt klimatmål för bygg- och fastighetssektorn.
– Inget av Boverkets alternativ räcker för att byggsektorn ska ligga i linje med Parisavtalet. Det är i sig rimligt att lagkravet på varje enskilt projekt inte går hela vägen, eftersom gränsvärdet sätter ribban för de minst klimatsmarta projekten. Men då behövs också en tydlig politisk signal om vad som förväntas av branschen som helhet, säger Pontus Ekerljung.

Här hittar du samtliga remissvar i frågan.

Fakta: Begreppen i klimatberäkningen

GWP
Global Warming Potential, ett mått på hur mycket olika växthusgaser bidrar till uppvärmningen, uttryckt i koldioxidekvivalenter.

GWP-total
Den totala klimatpåverkan enligt den europeiska standarden för miljövarudeklarationer. GWP-total är summan av fossil klimatpåverkan, biogen klimatpåverkan och klimatpåverkan från markanvändning och förändrad markanvändning.

GWP-GHG
Den indikator som Boverket föreslår ska användas när byggnaden prövas mot gränsvärdet. Den omfattar utsläpp av växthusgaser men exkluderar upptag och utsläpp av biogen koldioxid som är bunden i produkter och förpackningsmaterial.

A1–A5
Byggskedet. A1–A3 omfattar råvaruförsörjning, transport och tillverkning av byggprodukter. A4 avser transport till byggarbetsplatsen och A5 själva bygg- och installationsprocessen.

C1–C4
Byggnadens slutskede. C1 omfattar demontering och rivning, C2 transporter, C3 restproduktbehandling och C4 slutligt bortskaffande, exempelvis förbränning eller deponering.

Biogent kol
Kol som ingår i den naturliga kolcykeln och som exempelvis tas upp av träd genom fotosyntesen. När trä används i en byggprodukt kan kolet lagras i produkten under den tid den används. Boverkets GWP-GHG räknar inte in detta upptag.

CRCF
EU certifieringsram för bland annat permanent koldioxidupptag, kolinlagring genom markanvändning och kolinlagring i produkter. För kolinlagring i långlivade produkter krävs enligt förordningen att kolet lagras i minst 35 år och att lagringen övervakas under perioden.