”Svaga kalkyler blir inte hållbara för att de krävs för att projekten ska gå ihop”

Revisorer och akademiker slår tillbaka mot Riksbyggens, HSB:s och Obos replik om avskrivningar på DI Debatt.

Läs den inledande debattaren här och repliken från bostadsrättsutvecklarna här. Och Håkan Anderssons ledare i ämnet på Bostadspolitik.se här.

Carl Svernlöv, Daniel Stattin, Ingrid Uggla, Bo Nordlund, Per Gustafsson och Arturo Arques skriver nu i en slutreplik att Riksbyggen, HSB och Obos bekräftar kärnan i deras kritik: att stora delar av branschen accepterar systematiska underskott i bostadsrättsföreningar.

De menar att repliken duckar för huvudfrågan – vem som ska betala för slitaget på de byggnadskomponenter som föreningen ansvarar för.

”Om årsavgifterna under lång tid inte täcker föreningens faktiska slitage av byggnaden återstår bara tre alternativ: framtida avgiftshöjningar, ökad skuldsättning eller kapitaltillskott från medlemmarna. Kostnaden skjuts då över på framtida medlemmar.”

Skribenterna avvisar också argumentet att högre årsavgifter i nyproduktion skulle försvåra försäljning och minska byggandet. Det kan enligt dem stämma, men är inget skäl att godkänna för lågt satta avgifter.

”Svaga kalkyler blir dock inte hållbara enbart för att de krävs för att projekten ska gå ihop.”

Konsumentskyddet är enligt skribenterna inte till för att säkerställa att varje projekt kan säljas, utan för att köpare ska få rättvisande ekonomiska förutsättningar. Om en nyproducerad bostadsrätt bara kan säljas med för låga årsavgifter under många år är det, menar de, marknadens signal om att kalkylen inte är långsiktigt hållbar.

De välkomnar skärpta krav på underhållsplaner och bättre nyckeltal, men anser att ”sparande per kvadratmeter” inte räcker. Enligt deras beräkningar ligger behovet vid nyproduktion på cirka 350 kronor per kvadratmeter boyta.

Slutsatsen är att beloppen måste täckas av årsavgifter, oavsett om de kallas avskrivningar eller sparande.