Kent Persson: Människan före systemet – inte tvärtom

LEDARE | Uppsalahems och Svenska Bostäders pilotprojekt är bra exempel på att bostadsmarknaden kan vara en aktiv del av ett solidariskt samhälle.
För motståndarna är upprätthållandet av systemet det viktiga.
Men människorna måste sättas före bevarandet av ett system som inte fungerar.

Kraften i att lösa problem och utmaningar gemensamt i ett samhälle är demokratins stora styrka. Där människan är ensam och utsatt kan det gemensamma stå stark och bidra till lösningar. Gemensamt avsätter vi som kan resurser för att människor utan resurser ska kunna få hjälp. Det är grunden för ett solidariskt samhälle.

Därför blir jag glad när vi nu ser små försök hos allmännyttan i Stockholm och Uppsala att fördela lägenheter i det befintliga beståndet till hushåll med en svag ekonomi. Det är nämligen i just det äldre beståndet som hyresnivåerna är lägre. Det kan tyckas som en självklarhet att man borde göra så, att låta de ekonomiska möjligheterna också vara en grund för hur man kan bli tilldelad en hyresrätt. Men så ser det inte ut i Sverige idag.  Idag är det viktigare med kötid och att systemet upprätthålls. Systemet sätts före människors behov. Ni vet och känner väl till debatten om att i Sverige ska vi minsann inte ha social housing, trots att det är just det vi borde ha. En svensk variant av social housing är nödvändig för att säkerställa värdiga boenden och hem till alla.

För mig är det alldeles självklart att vi gemensamt ska hjälpa människor som lever i utsatthet eller i fattigdom

Det kommer säkert fortsätta bråkas om det där begreppet. Social housing är uppenbarligen känsligt och laddat. Förmodligen för att avsaknaden av en social bostadspolitik i Sverige blir en smärtsam påminnelse om det svenska misslyckandet i att kunna skapa en bostadsmarknad där alla får en möjlighet till ett värdigt och tryggt boende. För det är ett misslyckande och ett rejält sådant. Ett misslyckande det inte längre går att blunda för.

För mig är det alldeles självklart att vi gemensamt ska hjälpa människor som lever i utsatthet eller i fattigdom. Ett av de viktigaste stöden att ge är stöd till boende. Idag har vi en generell bostadspolitik. Samma stöd till alla. Och därmed så gynnas de starka grupperna i vårt samhälle. Och de som inte får stöd är de mest utsatta. Få saker gör mig så upprörd som just detta faktum. Oviljan att inrätta stödsystem som riktar sig direkt till utsatta är omfattande. Allt dessa utsatta grupper vill är att få tillgång till bra bostäder med rimliga hyror för att kunna lägga grunden för ett hem. Och från ett hem bygga en framtid. Ge dessa människor den möjligheten!

Fördelningen av bostäder kan med fördel spridas i hela bestånden med undantag för de idag redan utsatta bostadsområdena

I grunden är det rätt enkelt att komma till rätta med problematiken. Två saker behövs. Statlig finansiering av kraftigt stärkta bostadsbidrag till de ekonomiskt utsatta grupperna så att de kan efterfråga bostäder. Det andra är att fördela bostäder i befintliga bestånd direkt till dessa grupper. Fördelningen av bostäder kan med fördel spridas i hela bestånden med undantag för de idag redan utsatta bostadsområdena. På så sätt byggs inte utsatta stadsdelar upp utan vi skapar möjligheter för fler att få bo i fler delar av våra svenska städer.

Det är dags att sätta människan före systemet

Hur svårt kan det vara? Inte alls svårt. Det handlar om mod och vilja. Modet att införa andra modeller och viljan att ta de besluten. Stockholm och Uppsala kan nu gå före och visa att det fungerar. Min enda kritik är att försöket är för småskaligt, men kanske är det enda vägen fram. Långsiktigt borde alla fastighetsbolag reservera tio procent av sina befintliga bostäder som har lägre hyror till gruppen som har lägst inkomster. Då sätts människan före bevarandet av ett system som slutat fungera. Det är hög tid för det nu. Det är dags att visa att bostadsmarknaden kan vara en aktiv del av ett solidariskt samhälle. Det är dags att sätta människan före systemet.

Kent Persson
Vd för Bostadspolitik.se