Bostad Först växer – men Stadsmissionerna ser risk för lokal urholkning

Hemlöshetsrapporten 2026 pekar ut Bostad Först som den tydligaste framgången i den nationella hemlöshetsstrategin. Samtidigt varnar Sveriges Stadsmissioner för att kvaliteten varierar och att ”Bostad Först” i vissa kommuner används som etikett för insatser som avviker från den evidensbaserade modellen.

I rapporten konstateras att satsningen gett genomslag på kommunal nivå – fler kommuner arbetar i dag med Bostad Först. Men den största risken är, enligt Stadsmissionerna, bristande ”programtrohet”.

De beskriver exempel där begreppet används för tidsbegränsade boenden, krav på drogfrihet eller insatser som bygger på biståndsbedömning – sådant som strider mot modellens grundprinciper. Urholkningen riskerar att få metoden att framstå som mindre effektiv än vad forskningen visar och försvårar både uppföljning och jämförelser mellan kommuner.

Vill se nationellt kompetenscenter
Vid presentationen av Hemlöshetsrapporten 2026 var Jonas Rydberg tydlig med vad han vill se för att säkra en likvärdig tillämpning:
– Vi måste inrätta ett nationellt kompetenscenter för Bostad Först. Det är för att vi ska säkerställa en programtrogenhet för Bostad Först och en evidensbaserad praktisk implementering i hela landet.

Han utvecklade även vad ett sådant center ska göra:
– Ett nationellt center kan då samla expertis, stärka uppföljningen av statliga medel och ge kvalificerat stöd till alla kommuner och se till att det här påskyndar arbetet som nu har börjat väldigt bra i Sverige och se till att det blir systematiserat i alla kommuner, säger Jonas Rydberg.

Låga belopp ger ingen verklig effekt
Rapporten lyfter att riktade statsbidrag bidragit till spridningen. Under 2025 fördelades 68,5 miljoner kronor i statsbidrag till 126 kommuner för att starta, utöka eller förbättra arbete med Bostad Först. Under 2025 erbjöd 35 procent av kommunerna Bostad Först, en ökning från 21 procent året innan. Samtidigt noteras att ansökningarna översteg budgeten och att beloppen ofta är för låga för att få verklig effekt i relation till behoven.

En stor del av medlen har enligt rapporten använts till utbildning för att möjliggöra programtroget arbete. Rapporten anger att Stadsmissionen haft kontakt med hälften av Sveriges kommuner i utbildnings- och implementeringsfrågor och genomfört utbildning för totalt 111 kommuner.

Samtidigt vill Stadsmissionerna se tydligare styrning. Rapporten betonar att systematisk uppföljning behövs för att säkerställa att medel faktiskt används till åtgärder som bygger på evidens. Det kopplas bland annat till behov av att Socialstyrelsen följer upp hur statsbidraget används och att staten stärker stödet så att arbetet blir mer likvärdigt mellan kommuner.

Läs hela Hemlöshetsrapporten 2026 här.