EU:s nya bostadspolitik, en möjlighet för svensk allmännytta?

Bostadsbristen hotar den fria rörligheten, sjunkande födelsetal och klimatkrisen sätter ytterligare press på Europa. Det är enligt Lisa Pelling på Arena Idé några av förklaringarna till EU:s "nyvakna intresse" för bostadspolitiken.
Hon ser unionens satsning på överkomliga bostäder som en framgång för den europeiska hyresgäströrelsen – och en möjlig öppning för den svenska allmännyttan.

Vad händer med den svenska bostadspolitiken när EU tar en allt större roll i bostadsfrågan? Det diskuterades när Hyresgästföreningen, i samarbete med Arena Idé, arrangerade seminariet Superstaten EU och bostadspolitiken – hot eller möjlighet? i Göteborg på onsdagen.

Samtalet tog avstamp i Aftonbladets ledarskribent Susanna Kierkegaards bok Superstaten – EU och framtiden. Hon beskrev EU:s överstatlighet som ett verktyg för att åstadkomma förändringar som enskilda medlemsländer har svårt att genomföra på egen hand.

Kierkegaard lyfte bland annat klimatpolitiken, demokratin och de sociala frågorna som områden där EU kan spela en större roll. Hon pekade särskilt på den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som antogs 2017.
– Det var något nytt för EU. Tidigare hade samarbetet framför allt handlat om fria marknader och handel, men med den sociala pelaren fick frågor om rättvisa och jämlikhet en tydligare plats.

Hon uppmanade också fackförbund, studieförbund och folkrörelser som Hyresgästföreningen att engagera sig mer i EU-politiken för att påverka utvecklingen.

Bostadsbristen hotar EU:s ekonomi
Lisa Pelling, chef för tankesmedjan Arena Idé, tog därefter vid och pekade på tre förklaringar till EU:s ökade engagemang i bostadspolitiken: ekonomin, demografin och klimatkrisen.

Enligt henne har bostadsbristen blivit ett problem för själva kärnan i det europeiska samarbetet.
– EU har ju traditionellt fokuserat på den inre marknaden, med fri rörlighet för kapital, människor och så vidare. Varför har man då plötsligt börjat intressera sig för bostadspolitiken? Jo, därför att bostadsfrågan hotar ekonomin… Som ju är själva kärnan i EU-samarbetet. Varför ska vi ha fri rörlighet om människor inte kan flytta till och bo i de städer där jobben finns?

En annan förklaring är enligt Pelling den demografiska utvecklingen och Europas sjunkande födelsetal. Hon lyfte bostadsbristen som en tänkbar orsak till att många familjer väljer att inte skaffa fler barn.
– Vi föder inte tillräckligt många barn i Europa längre, och det borde ju ha någonting med bostadsbristen att göra… Problemet är inte främst att människor väljer bort barn helt, utan att många skaffar ett eller två barn. För att komma upp i de födelsetal som krävs för att befolkningen ska hålla sig på samma nivå behöver betydligt fler skaffa tre barn.
– Men var ska alla de här trebarnsfamiljerna bo? De verkar ju inte vilja bo kvar hemma hos sina italienska mammor.

Den tredje förklaringen är enligt Lisa Pelling klimatkrisen. Hon menade att utsläppen från byggandet och behovet av att ställa om Europas befintliga bostäder gör det nödvändigt att hitta nya lösningar. Det handlar både om att utnyttja det befintliga beståndet bättre och att finansiera klimatsmart uppvärmning och nedkylning.

En framgång för hyresgäströrelsen
EU:s nya bostadspolitiska ambitioner handlar bland annat om att öka bostadsutbudet, mobilisera investeringar och ge städer större möjligheter att begränsa korttidsuthyrning där den tränger undan permanentboende.

Men enligt Pelling är en av de viktigaste frågorna vilka hushåll den europeiska bostadspolitiken ska riktas till. Hon framhöll att det är betydelsefullt att EU talar om affordable housing snarare än enbart social housing, som traditionellt riktas till särskilt utsatta grupper.
– Det är en framgång för den europeiska hyresgäströrelsen att EU pratar om affordable housing i stället för social housing. Det handlar inte bara om bostäder för människor som är socialt utsatta, hemlösa eller har andra stora problem. Det handlar om bostäder som även vanliga människor med normala inkomster ska ha råd med.

Här drog Pelling paralleller till den svenska allmännyttan, där bostäderna inte är reserverade för särskilda inkomstgrupper.
– Det har varit kärnan i den svenska hyresgäströrelsens bostadspolitik. Bostaden ska vara en del av välfärden, på samma sätt som barnbidraget är det. Alla ska kunna flytta in i en allmännyttig lägenhet som byggts av det kommunala bostadsbolaget, oavsett inkomst.

Varnar för ökad segregation
Lisa Pelling kontrasterade den svenska modellen mot behovsprövade bostadssystem i andra europeiska länder, bland annat Storbritannien. Hon argumenterade för att en allmännytta som är öppen för breda inkomstgrupper skapar förutsättningar för en naturlig blandning av hushåll med olika ekonomiska förutsättningar.
– Man kanske flyttar in som student med väldigt låg inkomst, får ett bättre jobb och högre lön några år senare, men bor kvar i samma lägenhet.

I behovsprövade system kan stigande hushållsinkomster däremot påverka möjligheten att bo kvar, vilket enligt Pelling riskerar att förstärka segregationen.

Kan öppna för nya resurser till bostäder
Vad EU:s växande bostadspolitiska ambitioner kommer att innebära för Sverige beror enligt Pelling på vilket perspektiv man har. Hon beskrev hur Fastighetsägarna uttryckt oro för ett ökat europeiskt inflytande över den nationella bostadspolitiken, medan Hyresgästföreningen varit försiktigt positiv till utvecklingen.

För den svenska allmännyttan kan EU:s nya engagemang enligt henne innebära möjligheter att mobilisera mer gemensamma resurser till bostadsförsörjningen, utan att överge principen om bostäder för breda inkomstgrupper.
– Hyresgästföreningen har, som jag uppfattar det, varit försiktigt positiv. Det handlar inte om social housing, utan det kan faktiskt finnas möjligheter att få till stånd mer gemensamma resurser till bostadsförsörjningen.

Samtidigt betonade Pelling att mycket återstår att avgöra. Att EU nu talar om överkomliga bostäder snarare än enbart sociala bostäder är enligt henne en viktig framgång, men det är först när den nya politiken får sin konkreta utformning som det går att bedöma vilka möjligheter den faktiskt skapar för den svenska modellen.

Hela seminariet går att ta del av i efterhand, via länken här.