Förtydligar efter kritik i Veckans Aktuellt: Så här bör arbetet mot penningtvätt organiseras

I torsdagens Veckans Aktuellt var Bostadspolitik.se:s expert Eva Sallkvist kritisk mot Johan Nordenfelts debattinlägg om fastighetsmäklarnas roll i kampen mot penningtvätt.
Nu ger Nordenfelt sin syn på kritiken och förtydligar:
– Mitt förslag handlar inte om att mäklarna ska komma enklare och billigare undan.

Först: Läs gärna inlägget på DI Debatt – där menar Johan Nordenfelt, informationschef på Erik Olsson Fastighetsförmedling, att staten inte bara bör utforma mål och krav, utan även utföra en större del av arbetet mot penningtvätt vid bostadsaffärer.

Bakgrunden är att kraven på arbetet mot penningtvätt har ökat och att samtliga fastighetsmäklarbolag vars arbete har granskats har drabbats av sanktionsavgifter.

I torsdagens Veckans Aktuellt kommenterade Eva Sallkvist inlägget och menade att det mest verkade som att mäklarna ”vill tjäna pengar utan att göra jobbet” och poängterade att det inte bara är mäklare som förväntas arbeta mot penningtvätt utan också till exempel banker och fastighetsbolag –  hon berättade också hur HSB Stockholm, som hon är vd för, tar sitt ansvar i det här.

Menar att det inte alls handlar om ekonomi
Johan Nordenfelt menar att hans förslag inte alls handlar om mäklarnas ekonomi. Han säger till Bostadspolitik.se:
– Förslaget tar inte ställning till hur kostnaderna ska fördelas mellan staten, mäklarna och konsumenterna. Det handlar om en annan och mer grundläggande fråga: Hur ska arbetet organiseras för att ge bästa möjliga kontroll och största möjliga effekt mot penningtvätt?
­– Mäklaren bör naturligtvis även fortsättningsvis ta till vara på den information som kommer fram i kontakten med kunden och ansvara för de delar där mäklaren har bäst insyn. Mäklaren kan mycket väl, precis som nu, vara ansvarig för att en bostadsaffär inte leder till penningtvätt genom kontroll av att kunden har godkänts för att sälja eller köpa en bostad för ett visst belopp, med en viss finansiering och under angivna förutsättningar.
– Den stora skillnaden är att en statlig penningtvättsenhet skulle kunna utföra en större del av informationsinsamlingen och granskningen. En sådan lösning ger stordriftsfördelar bland annat i form av mer enhetliga bedömningar, bättre specialistkompetens och effektivare systemstöd än när alla stora och små mäklarföretag och varje individuell mäklare ska bygga upp motsvarande funktioner var för sig.

Johan Nordenfelt menar att mycket av den relevanta informationen och kompetensen redan finns hos myndigheter som Fastighetsmäklarinspektionen, Finanspolisen, Skatteverket, Försäkringskassan och Ekobrottsmyndigheten.
– Under rättsligt reglerade former skulle information kunna sammanställas och kontrolleras mer effektivt. De deltagande myndigheterna skulle också kunna ha nytta av den informationen i sin övriga verksamhet.

Han menar att dagens modell är alltför fragmenterad för att vara effektiv.
– Det sker 170 000 bostadsaffärer varje år. En central funktion med gemensamma verktyg och specialiserad personal bör ha bättre förutsättningar att skapa hög och jämn kvalitet.
– Att provisionsavlönade mäklare förlorar sin inkomst från varje bostadsaffär de stoppar för att de misstänker penningtvätt är inte förslagets huvudargument, men det är ytterligare en svaghet i den nuvarande strukturen för arbetet mot penningtvätt.

Eva Sallkvist framhåller i Veckans Aktuellt att ansvaret för att motarbeta penningtvätt ligger hos banker och många andra olika aktörer?
– Jämförelsen med till exempel bankerna haltar. Sverige har ett fåtal stora banker som var och en har bättre  möjligheter än mäklarbranschens många företag att investera i systemstöd, arbetsmetoder och specialiserad personal. Bankernas kontrollpersonal förlorar inte heller sin ersättning när en affär stoppas på grund av misstänkt penningtvätt.

"Gör inte bostadsaffärer långsammare"
Johan Nordenfelt menar att det är fel att tolka hans inlägg som att mäklarna ska tjäna mer pengar på att slippa ta ansvar.
– När vi har hittat en modell som ger ett effektivt och högkvalitativt arbete mot penningtvätt kan vi diskutera hur kostnaden ska fördelas mellan staten, mäklarbranschen och konsumenterna. Men den diskussionen bör inte användas för att avfärda själva frågan om vilken organisering som ger bäst resultat.
– Förslaget handlar inte om att mäklarna ska slippa ansvar eller arbete. Det handlar om att fördela ansvar och arbetsuppgifter på ett sätt som stärker kontrollen, höjer kvaliteten och gör det svårare att använda bostadsaffärer för att omsätta svarta pengar.

Riskerar inte central kontroll att göra bostadsaffärerna långsammare?
– Inte nödvändigtvis. Affären skulle exempelvis kunna villkoras av att köparen godkänns av penningtvättsenheten, ungefär som överlåtelseavtal för bostadsrätter redan villkoras av att köparen beviljas medlemskap i föreningen. Då kan parterna skriva kontrakt utan att behöva invänta det slutliga beskedet från penningtvättsenheten.