Ny rapport: 140 000 seniorbostäder behövs till 2034

Behovet av bostäder för äldre väntas öka kraftigt de kommande åren. Samtidigt riskerar kommunernas kostnader att öka med omkring 60 miljarder kronor när investeringsstödet nu har avskaffats, enligt Nybo Bostadsutveckling.

Bostadspolitik.se har tidigare intervjuat Lars Malmgren, bostadsexpert på Nybo Bostadsutveckling, om effekterna av investeringsstödet för äldres bostäder. Då lyfte han fram att stödet bidragit till att bygga drygt 12 000 trygghetsboenden och att det sparat kommunerna miljardbelopp genom minskat behov av särskilda boenden.

Nu kommer uppföljningen. I den ny rapporten Det ofrivilliga kvarboendet som nyligen publicerades, riktar Nybo fokus mot konsekvenserna av att stödet har avskaffats.
– I vår förra rapport visade vi att stödet uppnått sitt syfte att ge ett nytillskott av drygt 12 000 seniorbostäder, samt att det finns tydliga samband mellan att kommuner som byggt ut seniorboenden får klart lägre kostnader för sina äldreboenden, jämfört med kommuner som prioriterat en utbyggnad av särskilda boenden. En utvärdering som inte riksdagen fick ta del av före sitt beslut… I denna rapport redovisar vi vilka konsekvenser som vi ser framöver för stat, kommuner, enskilda företag och medborgare när utbyggnaden av seniorboende nu kommer att upphöra, säger Lars Malmgren.

Enligt Nybo behövs omkring 140 000 seniorbostäder fram till 2034. När dessa inte byggs väntas konsekvenserna bli omfattande. Inte minst för kommunernas ekonomi.
– Det finns ett behov av cirka 140 000 seniorbostäder fram till 2034. Låt detta tal sjunka in… När dessa inte blir byggda kommer kommunernas kostnader för fler särskilda boenden, ökad hemtjänst, bostadsanpassningsbidrag och vård att öka med cirka 60 miljarder kronor fram till 2034. Om de lyckas med att bygga ut särskilda boenden i den takt som nu kommer att krävas.
– Staten förlorar momsintäkter för ungefär motsvarande belopp, 60 miljarder kronor.

Utöver ökade offentliga kostnader pekar Nybo även på konsekvenser för bygg- och fastighetssektorn.
– Alla de bostadsutvecklare som investerat i planer i tidiga skeden, markförvärv med mera för seniorboenden som nu inte kommer att byggas förlorar miljoner vardera.
– Inte minst de som räknat med stöd och som i dag faktiskt riskerar att inte få ut dessa, då anslaget är cirka 300 miljoner lägre än godkända ansökningar.

Fullständig konsekvensanalys har saknats
Lars Malmgren riktar samtidigt kritik mot hur beslutet att avskaffa stödet har fattats. Enligt honom har varken riksdag eller regering haft tillgång till en fullständig konsekvensanalys.
– Det är brukligt att ansvarig förvaltningsmyndighet först lämnar en konsekvensutredning när en förordning ska upphöra. Det finns ett lagkrav på detta och det ansvaret faller på regeringen, så att regering och riksdag kan bedöma skäligheten i beslutet.
– Regeringen kan emellertid kringgå detta lagkrav, genom att låta Regeringskansliet lämna förslaget. Därmed har riksdagen vare sig kunnat ta del av en utvärdering eller en konsekvensutredning… Det största ansvaret för att inte reagera på detta faller, enligt min mening, på Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, som tillsammans har sex av tio seniora väljare.

”Dold kris” redan i dag
En central konsekvens som lyfts i rapporten är risken för ett ökat så kallat ofrivilligt kvarboende – att äldre tvingas bo kvar i bostäder som inte är anpassade efter deras behov.
– Det är en dold kris som finns redan i dag. Över 5 000 äldre fick inte en plats på särskilt boende i fjol i rätt tid där många fick vänta upp till ett år, med all den oro och ångest det för med sig. Nästan lika många fick avslag på sin ansökan då de inte bedömdes som tillräckligt sjuka och fick bo kvar trots sin önskan att få flytta till ett tryggare och mer anpassat boende, säger Lars Malmgren och fortsätter:
– När andelen äldre nu ökar med över 300 000 framöver, kommer denna situation att förvärras för varje år som går. Kostnader för bostadsanpassningsbidrag uppgick bara i fjol till över 900 miljoner kronor. Men borttagna trösklar tar inte bort oro och ångest… En ramp reparerar inte taket.
– Det saknas en sammanhållen äldreboendepolitik i dag i Sverige. Att inte något parti ser detta växande problem är politisk ålderism.

Vill se en enmansutredning – omgående
Mot den bakgrunden menar Malmgren att regeringen borde ha valt en annan väg.
– Regeringen borde ha låtit stödet vara kvar, och under tiden reformerat villkoren för ett nytt stöd för framtida moderna seniorboenden. Nu handlar det om att låta de som ansökt under 2025 få del av sitt stöd.
– Det är en differens på över en miljard mellan vad riksdagen har anslagit och inkomna ansökningar. Men där vi är nu borde regeringen omgående tillsätta en enmansutredning som får direktiv att ta ett helhetsgrepp på en framtida äldreboendepolitik där såväl boende, som vård och omsorg reformeras utifrån de krav och behov den nya generationens seniorer kommer att ha framöver, säger Lars Malmgren.

Här hittar du den nysläppta rapporten från Nybo i sin helhet.