Stärkt trygghet i bostadsrätter: Brett stöd för ambitionen – men skarp varning för rättsosäkerhet och diskriminering

När Bostadspolitik.se synar remissvaren gällande utredningen Stärkt trygghet i bostadsrätter ställer sig många aktörer bakom ambitionen om just stärkt trygghet och att i större utsträckning harmonisera reglerna med hyresrätten.
Samtidigt varnar bland andra Diskrimineringsombudsmannen, Jämställdhetsmyndigheten, Roks och flera myndigheter för att otydliga regler kan leda till godtycke, diskriminering och att utsatta grupper drabbas.

Som Bostadspolitik.se tidigare berättat välkomnade Riksbyggen i huvudsak förslagen i utredningen Stärkt trygghet i bostadsrätter (Ds 2025:28). Riksbyggen lyfte bland annat fram att det är positivt att bostadsrättslagstiftningen i större utsträckning anpassas till de regler som redan gäller för hyresrätter, och att bostadsrättsföreningar får fler verktyg att hantera brottslighet och otrygghet i och omkring sina fastigheter.

När vi nu synat fler remissvar framträder dock en mer mångfacetterad bild. Flera aktörer välkomnar grundinriktningen i utredningen, men många av dem pekar samtidigt på betydande risker i hur förslagen är utformade. Andra avstyrker centrala delar helt.

Bofrämjandet hör till dem som i grunden är positiva. Organisationen skriver att promemorian ligger i linje med deras syn på en fungerande bostadsmarknad och välkomnar särskilt den del som innebär att reglerna för uppsägning av bostadsrättshavare bättre anpassas till hyresrättens förverkanderegler. Som Bofrämjandet uttrycker det:
”Genom förslagen ges bostadsrättsföreningar bättre verktyg för att kunna arbeta mot otrygghet och kriminalitet i och i närheten av föreningens fastigheter.”

Samtidigt påpekar att lagändringarna inte påverkar de större strukturella problemen på bostadsmarknaden. I remissvaret skriver Bofrämjandet:
”Sammantaget skapar promemorians lagförslag inga nya bostäder. Det förändrar heller inte byggkostnader, räntor eller kreditförutsättningar – som är de avgörande makrofaktorerna för en större möjlighet för fler att komma in på bostadsmarknaden.”

Bofrämjandet lyfter också att utökade möjligheter att neka medlemskap eller säga upp bostadsrättshavare på grund av brott kan sätta föreningar i mycket svåra bedömningssituationer.

Boverket tillstyrker remissen, men remissvaret är samtidigt tydligt varningsflaggat. Myndigheten ser positivt på att regelverket för bostadsrätter föreslås likställas med de lagändringar som trädde i kraft för hyresrätter sommaren 2024.

Boverket pekar samtidigt på att bostadsrättsföreningars styrelser i regel består av lekmän utan särskild juridisk eller fastighetsmässig kompetens, och att de nya reglerna därför kan bli svåra att tillämpa rättssäkert. Myndigheten skriver:
”De föreslagna lagändringarna innebär att dessa styrelser måste kunna bedöma brottslighet, tolka domar och fatta beslut om medlemskap och uppsägning.”

Boverket varnar dessutom för att förslagen lämnar för stort tolkningsutrymme. I remissvaret heter det:
”Förslaget specificerar inte vilka brott som kan leda till förverkande och lämnar därmed stort tolkningsutrymme till styrelserna.”

Boverket menar därför att lagstiftningen behöver förtydligas eller kompletteras med utbildning, riktlinjer, stöd till styrelserna och ett bättre skydd mot personligt ansvar. Boverket lyfter också att nekande av medlemskap kan innebära att vissa grupper får svårare att ta sig in på bostadsmarknaden, vilket i sin tur riskerar att öka segregationen.

DO varnar för diskriminering
Den kanske skarpaste kritiken ur ett diskrimineringsperspektiv kommer från Diskrimineringsombudsmannen, DO. Myndigheten inleder med att konstatera att diskriminering redan i dag är ett reellt problem på bostadsmarknaden:
”Diskriminering på bostadsmarknaden är vanligt förekommande och diskriminering utgör ett hinder för individers tillgång till rätten till bostad på lika villkor.”

Mot den bakgrunden anser DO att utredningen saknar en tillräckligt fördjupad analys av förslagen ur ett diskrimineringsperspektiv. Myndigheten skriver:
”DO ser att flera av förslagen riskerar att bidra till att öka bostadsrättsföreningars utrymme för godtyckliga bedömningar och att det kan öka diskrimineringen på bostadsmarknaden.”

DO avstyrker flera av förslagen, bland annat de delar som gör det möjligt att säga upp bostadsrättshavare eller neka medlemskap på grund av brottslighet. Särskilt allvarligt ser myndigheten på situationer där det inte har skett någon straffrättslig prövning. I remissvaret står det:
”Uppsägning på grund av misstankar om brott, där det inte skett någon straffrättslig prövning av brottet, riskerar att leda till godtyckliga bedömningar och i förlängningen diskriminering.”

DO pekar dessutom på att det finns rapporter om diskriminerande etnisk profilering inom rättsvårdande myndigheter och varnar för att föreställningar om vem som uppfattas som kriminell kan slå hårdare mot vissa grupper. Myndigheten vill också se en direkt hänvisning till diskrimineringslagen i bostadsrättslagen, för att tydliggöra ansvaret i en verksamhet där besluten ofta fattas av lekmän.

Även Jämställdhetsmyndigheten riktar skarp kritik, men från ett delvis annat perspektiv. Myndigheten tillstyrker visserligen delvis förslaget om förverkande vid brott i lägenheten när det gäller koppleriverksamhet, men avstyrker flera andra delar. Framför allt vänder man sig mot den föreslagna utformningen av bostadsrättshavarens tillsynsansvar.

Jämställdhetsmyndigheten skriver:
”Vi anser att utredningen i alltför hög grad ålägger den enskilde ett ansvar som i praktiken är ogörligt att efterleva såsom i situationer vid mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer.”

Myndigheten menar att utredningen lägger ett alldeles för stort ansvar på den som själv är våldsutsatt, till exempel att hindra ett våldsutövande vuxet barn eller en närstående från att vistas i bostaden. Det saknas, enligt myndigheten, en tillräckligt djup förståelse för de maktförhållanden och den rädsla som våld skapar. Jämställdhetsmyndigheten lyfter också barnperspektivet och skriver att konsekvenserna för familjer kan bli oproportionerliga:
”Att en hel familj riskerar att förlora sin bostad på grund av en enskild individs handlingar framstår som en oproportionerlig konsekvens.”

Här knyter myndigheten också an till barnkonventionen och menar att utredningen inte tillräckligt beaktar barnets bästa, barnets rätt att inte straffas för familjemedlemmars handlingar och barns rätt till en skälig levnadsstandard.

Liknande invändningar kommer från Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Roks delar utredningens bedömning att kvinnor som utsätts för våld av en man de lever eller har levt tillsammans med inte ska riskera att förlora sin bostadsrätt på grund av mannens brottslighet. Organisationen formulerar det så här:
”Att i en sådan situation låta den våldsutsatta kvinnan drabbas av rättsföljder i form av förverkande skulle innebära att hon indirekt belastas för en gärning hon själv inte har begått.”

Men Roks menar samtidigt att utredningen brister i hur den behandlar kvinnor som befinner sig i prostitution eller utsätts för människohandel. Där ser organisationen ett skyddsglapp. Roks argumenterar för att samma undantagsregler som ska skydda kvinnor som utsätts för mäns våld i hemmet också bör gälla kvinnor som utsätts i prostitution eller människohandel, eftersom det ytterst handlar om samma form av könat våld. Organisationen kritiserar också utredningen för en bristfällig konsekvensanalys i förhållande till kvinnofrid, jämställdhetspolitik och Sveriges internationella åtaganden.

Göteborgs stad hör till dem som sammantaget är positiva till förslagen. Kommunen delar utredningens bedömning att det är önskvärt att den bostadsrättsliga regleringen i större utsträckning motsvarar den hyresrättsliga. Göteborg skriver:
”Ett genomförande av förslagen innebär att den bostadsrättsliga regleringen avseende möjligheten att säga upp bostadsrättshavare som begår brott eller skapar otrygghet stämmer överens med den hyresrättsliga regleringen på området.”

Staden bedömer också att förslagen kan bidra till ökad trygghet i bostadsområden och förbättrade levnadsvillkor för boende. I remissvaret heter det:
”De förstärkta möjligheter bostadsrättsföreningar genom förslagen får att motverka brottslighet och bristande skötsamhet kan bidra till att skapa ökad trygghet i bostadsområden och förbättra levnadsvillkoren för de boende.”

Samtidigt lyfter Göteborg en viktig reservation: personer med ett brottsligt förflutet kan få svårare att etablera sig på bostadsmarknaden. Därför understryker staden att möjligheten till rehabilitering och att lämna en kriminell livsstil bör kunna vägas in när reglerna tillämpas.

Risk för godtycke
Blekinge länsstyrelse är mer försiktigt positiv till syftet, men tydligt kritisk till flera av förslagens utformning. Myndigheten ställer sig bakom intentionen att stärka tryggheten, men anser att reglerna behöver tydliggöras eller kompletteras för att i högre grad beakta mänskliga rättigheter, barnperspektiv och det brottsförebyggande perspektivet. Länsstyrelsen invänder också mot själva utgångspunkten att den bostadsrättsliga regleringen bör motsvara den hyresrättsliga. Skälet är att bostadsrättsföreningar fungerar på ett annat sätt än hyresvärdar. I remissvaret står det:
”Till skillnad från hyresvärdar, som har en institutionell beslutsförmåga och praktik, bygger bostadsrättsföreningar på privat förvaltning där styrelsen utgörs av boende med egna intressen och relationer till grannar”, skriver man och fortsätter:
”Detta ger bostadsrättsföreningar ett stort tolkningsutrymme, med risk för subjektiva bedömningar.”

Länsstyrelsen pekar också på risken för godtycke och diskriminering när medlemskap ska kunna nekas på grund av tidigare brottslighet, särskilt eftersom bostadsrättsföreningar saknar möjlighet att begära utdrag ur belastningsregistret. Beslut riskerar då, enligt myndigheten, att vila på rykten, hörsägen eller stereotypa föreställningar. Blekinge varnar också för att kvinnor och barn kan drabbas när mäns kriminalitet eller våld i nära relationer leder till att en bostad går förlorad.

Polisen: ”Bör ägarlägenheter ofattas?”
Polismyndigheten lämnar ett betydligt kortare remissvar. Där är myndigheten positiv till förslagen om förverkande av bostadsrätter, men öppnar också för att samma typ av regler skulle kunna övervägas för andra former av ägt boende. Polisen skriver:
”Polismyndigheten är positiv till förslagen som rör förverkande av bostadsrätter.”
Och vidare:
”Myndigheten anser att det även kan övervägas om andra ägandeformer än bostadsrätter, t.ex. ägarlägenheter bör omfattas av motsvarande bestämmelser.”

Slutligen hör Verdandi – arbetarnas socialpolitiska organisation – till de remissinstanser som tydligast ifrågasätter om hårdare sanktioner verkligen är rätt väg.

Organisationen delar uppfattningen att tryggheten i boendemiljöer är viktig och att bostadsrättsföreningar behöver fungerande verktyg. Men Verdandi menar att förverkande av bostadsrätt och nekande av medlemskap är mycket ingripande åtgärder och att de därför måste omges av starka rättssäkerhetsgarantier, tydliga proportionalitetsbedömningar och ett större samhälleligt ansvar för rehabilitering och återinträde i samhället.

Verdandi understryker hur allvarligt det är att förlora sin bostad:
”Att förlora sin bostad är en av de mest ingripande civilrättsliga sanktionerna som kan drabba en individ.”

Organisationen ser också en tydlig risk för att personer med tidigare kriminalitet får mycket svårt att komma tillbaka in i samhället:
”Vi ser en risk att personer med tidigare kriminalitet – även efter avtjänat straff – i praktiken kan få svårt att återetablera sig på bostadsmarknaden.”

Verdandi sammanfattar sin hållning i ett bredare resonemang om hur trygghet bör byggas. I remissvaret står det:
”Trygghet uppnås inte genom hårdare sanktioner, utan genom rättssäkra regler, sociala insatser och proportionerliga åtgärder.”

Sista dag att lämna in remissvar var tisdagen den 10 mars. Här hittar du samtliga inkomna remissvar.