Tomma lägenheter på landsbygden splittrar partierna – rusta upp, riva eller ställa om?

Att tomma och förfallna lägenheter på landsbygden är ett växande problem tycks de flesta partier vara överens om.
Men hur det ska hanteras råder det betydligt mindre enighet om.
När de bostadspolitiska talespersonerna svarar på Bostadspolitik.se:s fråga framträder tydliga skiljelinjer mellan rivning, upprustning, statligt stöd och kommunalt ansvar.

Inför riksdagsvalet har Bostadspolitik.se ställt ett antal enkätfrågor till de bostadspolitiska talespersonerna, för att kartlägga hur de olika partierna egentligen vill med bostadspolitiken. Dagens frågeställning: Det står många tomma lägenheter tomma på landsbygden i dag, ofta från Miljonprogrammets dagar… De är ofta misskötta och i stort behov av upprustning. Hur tycker ni att den här situationen bör hanteras?

Här framträder flera olika synsätt. Några partier betonar att ansvaret i första hand är kommunalt och lokalt. Andra vill se tydligare statligt stöd till renovering och energieffektivisering. Flera öppnar också för rivning i de fall där underlaget för att ha kvar bostäderna inte längre finns.

Liberalerna betonar det kommunala ansvaret, men öppnar samtidigt för statligt stöd i vissa lägen. Patrik Karlson svarar:
– Det här är i grunden en kommunal fråga. Bostadsförsörjningen är ett kommunalt ansvar och det är kommunen som bäst känner sin lokala marknad. Men särskilt i mindre kommuner kan läget slå om snabbt om till exempel en större arbetsgivare försvinner eller arbetsmarknaden viker. Då måste kommuner och bostadsbolag arbeta och rusta för det som verkligen behövs och efterfrågas, till exempel ställa om för seniorbostäder.
– Sedan är det varken bra för människor, samhället eller miljön att hus får stå och förfalla år efter år. Därför kan det i vissa fall behövas stöd från staten för omstrukturering och rivning. Men stödet ska gå till omställning, sanering och nya fungerande lösningar, inte till att år efter år hålla liv i bestånd som ingen vill eller kan bo i.

Kristdemokraternas Larry Söder är inne på ett liknande spår och lyfter behovet av fler verktyg för kommunerna:
– Vi behöver en mer aktiv politik för att hantera det äldre beståndet på svagare marknader. I vissa fall handlar det om stöd till renovering och energieffektivisering, i andra fall om omställning till andra användningsområden eller, där underlag saknas långsiktigt, avveckling.
– Det viktiga är att kommuner får bättre verktyg att hantera situationen lokalt. Staten ska inte detaljstyra, men bör stödja kommunernas arbete med hållbar omställning av bostadsbeståndet. Vi har i regeringen haft fokus på att hela landet ska fungera och att bostadspolitiken ska fungera även utanför storstäderna.

Sverigedemokraterna lägger större vikt vid fastighetsägarens ansvar och det kommunala självstyret. Mikael Eskilandersson svarar:
– Det är först och främst fastighetsägarens skyldighet att sköta en fastighet. Med det sagt så finns det ett kommunalt ansvar för att se till att fastighetsägare inte låter fastigheter förfalla.
– Av respekt för det kommunala självstyret så måste detta ansvar fortsatt ligga på kommunerna.

Moderaternas David Josefsson lyfter fram rivning som en möjlig väg i vissa fall, men också behovet av regelförenklingar för att göra upprustning billigare:
– Miljonprogrammet är kanske vårt främsta exempel på hur dåligt det blir med politiskt byggande. I vissa fall måste vi inse att det bästa alternativet är att riva lägenheterna, eftersom det är billigare än att rusta upp dem vilket bland annat har gjorts med framgång i Östra Göinge.
– Fokus bör ligga på regelförenklingar som underlättar upprustning utan att göra det onödigt dyrt. Regeringen ändrar nu regelverket så att omfattande renoveringar inte automatiskt utlöser nybyggnadsstandard. Det är en viktig reform som gör det mer ekonomiskt rimligt att rusta upp befintliga fastigheter.

Centerpartiets Alireza Akhondi menar att både rivning och ny utveckling kan behövas samtidigt:
– Även här behöver man göra ett flertal saker samtidigt. Flyktingkrisen gömde ju undan den här problematiken ett tag, men nu kommer verkligheten ikapp oss igen. Jag tror att man behöver gå in med statliga medel och hjälpa till med rivning, men samtidigt så tror jag att man även behöver gå in och stötta så att man möjliggör byggande på landsbygden.
– Man säger ju att byggkranar ger människor framtidshopp, och jag tror verkligen att man får framtidshopp när man ser att det byggs och ser att det sker utveckling… Jag tror inte på att bara riva, utan vi behöver stötta både rivning och byggande på landsbygden.

Socialdemokraterna betonar i stället stöd till renovering och energieffektivisering. Joakim Järrebring svarar:
– Det har tidigare funnits ett särskilt stöd för renovering och upprustning och vi utesluter inte att ett sådant stöd kan bli aktuellt igen. Det statliga stödet för energieffektivisering av flerbostadshus bör bibehållas. Inte minst stora delar av det så kallade miljonprogrammet, byggt på 1960- och 70-talen, är i akut behov av genomgripande renoveringsåtgärder.
– Varken hyresgäster eller bostadsrättsinnehavare i detta fastighetsbestånd bör lämnas ensamma att bära hela kostnaden för den stora samhällsnytta som skyndsamma och transparenta energieffektiviserings- och miljöåtgärder medför.
– Tillsammans, inte var och en lämnad åt sitt eget öde, bygger vi Sverige starkare. Vi har också förslag om att reformera rotavdraget så att de som väljer att genomföra energibesparande åtgärder får en högre subvention. Det kan till exempel handla om installation av bergvärme, vattenburen värme, installation av solceller, installation av dörr och fönster eller tilläggsisolering.

Miljöpartiets Amanda Palmstierna lyfter fram att situationen ser olika ut på olika orter:
– Situationen är problematisk och kan skilja mellan olika orter. Finns det ett överutbud av bostäder är det särskilt svårt, men om det i grunden rör stora behov där det finns behov av bostäder har vi stöd som kan användas för upprustning, ombyggnation och tillbyggnation av befintliga fastigheter som tillför fler bostäder, och ökat boende i befintliga fastigheter såsom tomställda byggnader och ödehus.

Vänsterpartiet vill se statligt stöd till renovering och energieffektivisering, men kopplar också frågan till den bredare utvecklingen på landsbygden:
– Rent generellt ser vi en nödvändighet att staten bidrar ekonomiskt till de renovering- och energieffektiviseringsbehov som finns i det stora hyresbeståndet från miljonprogrammets dagar. Staten bidrar årligen med åtskilliga miljarder till renovering av det ägda beståndet, något som i nuläget främst gynnar få personers privatekonomier. Att energieffektivisera det stora beståndet från miljonprogrammet skulle däremot gynna den nödvändiga gröna omställningen av samhället, och är därmed något vi alla skulle dra stor nytta av. Att staten bidra till hyresbeståndets renovering är därför rimligt. I vår budget avsätter vi medel för ett sådant stöd.
– När det gäller områdena på landsbygden specifikt menar vi att det finns olika perspektiv att ta hänsyn till. Tomma bostäder beror ofta på att folk flyttar därifrån, inte bara på bostadspolitik. Och omvänt, när bostäder står tomma tappar områden attraktionskraft. Att ”bara renovera husen” hjälper sällan i dessa fall.
– Lösningen måste i så fall vara att göra platsen levande igen. Alltså, när tomma bostäder är ett symptom på det större problemet med utflyttning från landsbygden bör renovering genomföras i kombination med ökad service, förbättrad infrastruktur, fler arbetstillfällen etcetera.
– Vänsterpartiet ser självklart hellre att fungerande bostadshus renoveras och rustas upp än rivs, men ibland är det inte ett alternativ. Rivning är ibland vara det enda som återstår, tex om det finns ett överskott och låg efterfrågan på bostäder i trakten. Även i dessa fall kan det vara rimligt att diskutera någon form av statligt ”omställningsstöd” till utsatta kommuner. Vi förespråkar dock inga rivningar av områden som inte är tomma eller övergivna, så kallade “strategiska rivningar i vissa utsatta områden” som andra partier föreslår.
– Vi tror inte att det är hus som skapar segregation och utsatthet i ett område. Grundläggande för utanförskap är fattigdom och ett ojämlikt samhälle. Det problemet kan inte fixas genom att riva hus.

Fotnot: Då Vänsterpartiet ännu inte utsett någon ny bostadspolitisk talesperson efter Malcolm Momodou Jallow, har partiets svar tagits fram via Vänsterpartiets presstjänst.