Christian Kylin: Trygghetshyra är fortfarande marknadshyra

DEBATT | Trygghetshyra riskerar att urholka hyresrätten och öka klyftorna. I stället behövs en utveckling av den svenska modellen så att hyresrätten förblir trygg, rättvis och långsiktigt hållbar, menar Christian Kylin.

Marknadshyra – oavsett om vi kallar den trygghetshyra, fri hyressättning eller något annat, är fortfarande marknadshyra. Det är positivt att debatten om hyresrättens framtid tar fart. Vi behöver utveckla och stärka denna boendeform. Men vi måste också våga ställa de svåra frågorna. Ska priset på en hyresrätt verkligen avgöras i en individuell förhandling mellan hyresvärd och en enskild hyresgäst?

Är det verkligen en förhandling när den ena parten har allt att vinna och den andra allt att förlora?

I teorin kan det låta rimligt. Men i praktiken är maktbalansen skev. Hyresgästen står ofta ensam, utan förhandlingsutrymme, utan kunskap och med ett akut behov av bostad. Hyresvärden däremot har resurser, kapacitet och alternativ. Är det verkligen en förhandling när den ena parten har allt att vinna och den andra allt att förlora?

Vem är den hyresgäst som med slipade argument lyckas göra en bra affär och förhandla sig till en lägre hyra än grannen? Eller handlar det snarare om att hyresvärden får fria händer att välja den som betalar mest, och sedan kalla det för trygghet? Att dölja detta bakom löften om indexreglering och fortsatt besittningsskydd är inte tillräckligt. Det är enbart ett försök att legitimera en modell som i grunden förändrar hyresrättens roll i samhället.

Sverige är fortsatt i behov av ett system som på affärsmässiga grunder garanterar trygghet

Att införa index, istället för årliga förhandlingar, är i sig ett positivt steg, liksom att säkerställa ett starkt besittningsskydd. Men dessa förändringar kan inte ses som en lösning på de utmaningar som följer med förslaget om marknadshyra. Sverige är fortsatt i behov av ett system som på affärsmässiga grunder garanterar trygghet och tillgänglighet för fler på bostadsmarknaden.

Den svenska modellen har länge byggt på principen att vi subventionerar individen, inte bostaden. Det är en grundprincip värd att värna. Men har vi verkligen analyserat konsekvenserna av att släppa fram marknadshyror? Vad händer med kostnaderna för försörjningsstöd och bostadsbidrag när skattebetalarna förväntas subventionera dyra boenden i attraktiva områden? Är det rimligt att kommunernas och statens budgetar belastas för att kompensera en modell som syftar till att justera en upplevd felprissättning?

Om dessa kompensationer skulle utebli vid införande av marknadshyra, riskerar vi att ta ytterligare ett steg mot ökad segregation. De ekonomiskt svagare grupperna blir alltmer hänvisade till socioekonomiskt utsatta områden, vilket ytterligare försämrar möjligheten till inkludering.

Fokus måste vara att bevara hyresrätten som ett alternativ för breda grupper

Under det senaste seklet har vi byggt upp ett system som till stor del fungerat. Hyresrätten har varit en trygg och tillgänglig boendeform för många och en grundpelare i svensk välfärd. Självklart finns förbättringspotential i dagens förhandlingssystem. Parterna behöver komma närmare varandra och skapa en modell som är modern och rättvis. Men fokus måste vara att bevara hyresrätten som ett alternativ för breda grupper och för att fler ska få möjlighet att få en bostad anpassad till individens förutsättningar, inte att göra den till en produkt där de med starkast ekonomi styr marknaden.

Vi ska inte riva upp den svenska modellen. Vi ska utveckla den. Ett första steg är att ge hyresrätten likvärdiga villkor som det ägda boendet. Detta hade bidragit till att fler fastighetsbolag får möjlighet att investera i både befintliga och i nya hyresrätter. Vår bransch både vill och kan ta ansvar. Med rätt förutsättningar kan vi stärka hyresrätten – inte försvaga den.

Christian Kylin
Vd, Halmstads Fastighets AB