Tomma bostäder pressar kommunerna: "Det är omöjligt att bära lokalt"

Tomma bostäder, vikande befolkning och stora underhållsbehov pressar allt fler mindre kommuner.
Sveriges Allmännytta vill nu se statligt stöd där den lokala ekonomin inte räcker.
– Man kan inte bära det här lokalt. Det är omöjligt, säger samhällspolitiske chefen Håkan Larsson.

Under en presentation på Bopol Live Hyresrätt beskrev Håkan Larsson, samhällspolitisk chef på Sveriges Allmännytta, hur den svenska bostadsmarknaden blir allt mer tudelad – och hur problemen på svagare marknader kräver en annan typ av bostadspolitik än den som främst utgår från bostadsbrist och nyproduktion.

Samtidigt som storstadsregionerna fortfarande präglas av bostadsbrist ökar överskottet på bostäder i andra delar av landet. I Boverkets bostadsmarknadsenkät för 2026 uppger 130 kommuner att bostadsmarknaden är i balans, 102 att det råder underskott och 55 att det finns ett överskott.
– Politiken har inte riktigt hängt med här. Vi ser ett skifte, säger Håkan Larsson under presentationen.

Han pekar på att problemen inte längre bara finns i de allra minsta kommunerna. Även i kommuner med upp till 75 000 invånare finns ett betydande bostadsöverskott.

På de svagaste marknaderna blir konsekvenserna dubbla. Färre hyresgäster innebär lägre intäkter, samtidigt som kostnaderna för fastigheterna finns kvar. Den genomsnittliga vakansgraden i allmännyttan var 2,0 procent under 2025.

Samtidigt är de ekonomiska marginalerna betydligt mindre än i storstäderna. I kommuner med färre än 25 000 invånare låg fastigheternas genomsnittliga marknadsvärde på drygt 11 000 kronor per kvadratmeter, jämfört med närmare 30 000 kronor i Storstockholm. Hyresbortfallet var samtidigt 4,2 procent, mot 1,1 procent i Storstockholm.

”Pengarna finns inte”
Till det kommer ett stort renoveringsbehov. Sveriges Allmännytta beräknar den samlade underhållsskulden i allmännyttan till 686 miljarder kronor. Håkan Larsson menar att det inte är möjligt att låta hyresgästerna bära hela kostnaden.
– Det är helt orimligt att lägga det här på hyresgästerna. Det kommer inte att gå, säger han.

Samtidigt förändras själva bostadsbehovet på många orter. Färre barn och fler äldre innebär att kommuner kan stå med tomma skolor samtidigt som behovet av exempelvis äldreboenden växer.

Håkan Larsson lyfte Lycksele som ett exempel. Där finns enligt honom en vilja att använda befintliga lokaler på nya sätt, men ombyggnaderna blir kostsamma när byggnader måste anpassas till nya krav.
– Man skulle vilja göra om det till äldreboende, men det är så ohemult dyrt att bygga om eftersom man drabbas av en massa regelverk och nyproduktionskrav.

Han efterlyser därför också förändringar som gör det enklare att ställa om det befintliga beståndet.
– Ombyggnad och ändrad användning tror jag är ett område där man måste få till lite mer politik. Man har kanske byggt för barn eller för singlar och så behövs det någonting annat. Det är svårt att bära, särskilt på landsbygden. Pengarna finns inte.

Rivning kostar miljoner
I vissa kommuner har utvecklingen gått så långt att bostäder i stället behöver avvecklas.

I Filipstad står två fastigheter tomma. Att riva dem beräknas enligt Sveriges Allmännyttas presentation kosta mellan sju och åtta miljoner kronor – pengar som i dag saknas. Samtidigt finns fasta kostnader kvar och tomma hus riskerar att drabbas av skadegörelse, med både otrygghet och ytterligare kostnader som följd.

Det var i den delen av presentationen som Håkan Larsson tydligast pekade på behovet av statligt stöd.
– Om vi tar dem som har det allra kärvast… Låt oss ta Filipstad till exempel, där man har en situation där det skett en väldigt stor utflyttning, industrier flyttar och arbetstillfällen försvinner och där demografin ställer till det. Ytterst är det ju skattebetalarna. Jag tror att det behövs någon form av stöd, för man kan inte bära det här lokalt. Det är omöjligt.

Han betonar samtidigt att de kommunala bostadsbolagen själva måste anpassa sig efter de nya förutsättningarna och pressa sina kostnader.

Men i de kommuner där befolkningen fortsätter att minska räcker det inte alltid, menar han.
– Till slut blir det en så liten kritisk massa av skattebetalare i kommunerna som ska betala för allt. Då blir det svårt att klara den kommunala ekonomin.