Vem ska ta risken i nyproduktion? Partierna drar åt olika håll

Byggherrar tar för stor risk, hushållen pressas hårt och staten håller sig för långt borta – eller är det i själva verket politiken som är den största risken i hela nyproduktionen?
När de bostadspolitiska talespersonerna svarar på Bostadspolitik.se:s fråga om riskfördelningen i nyproduktionen går skiljelinjen tydligt mellan statliga kreditlösningar och krav på mindre regelkrångel.

Inför riksdagsvalet har Bostadspolitik.se ställt ett antal enkätfrågor till de bostadspolitiska talespersonerna, för att kartlägga hur de olika partierna egentligen vill med bostadspolitiken. Den här frågan lyder: Behöver vi en ny riskdelning för nyproduktion? Tar hushållen/bostadsutvecklarna för stor risk i dag när det gäller nyproduktionen? Vem borde i så fall ta mer risk och hur?

Här går en tydlig skiljelinje mellan de partier som vill att staten tar en större finansiell roll i nyproduktionen – och de som menar att problemet i första hand inte är riskfördelningen, utan att politiken själv har gjort byggandet onödigt dyrt, långsamt och osäkert.

Från regeringssidan återkommer ett välbekant tema: den största risken i nyproduktionen är inte i första hand marknaden, utan politiskt skapad osäkerhet i form av regler, ledtider och oförutsägbara processer.

David Josefsson (M) formulerar det så här:
– Den största risken i nyproduktionen är den politiska risken. Det krångliga regelverket har vuxit fram över generationer och skapar osäkerhet för alla aktörer på marknaden. Därför är vårt huvudfokus att minska de politiska riskerna genom att göra upp med regelkrånglet, korta ledtiderna och öka tillgången på byggbar mark. Gör vi det rätt minskar vi riskerna för alla parter.

Kristdemokraternas Larry Söder är inne på samma spår, men öppnar samtidigt för att dagens riskfördelning behöver ses över:
– Ja, vi behöver se över riskfördelningen. Idag ligger en mycket stor risk på hushåll och byggaktörer samtidigt som staten genom regler och processer kraftigt påverkar kostnadsbilden. Staten bör framför allt minska riskerna genom enklare regelverk och kortare ledtider.
– Vi ser positivt på modeller där fler upplåtelseformer och finansieringslösningar kan utvecklas, men staten ska inte ta över marknadens risk utan skapa bättre förutsättningar för marknaden att fungera. Under mandatperioden har vi i regeringen arbetat för bättre förutsättningar för byggaktörer genom att åtgärda strukturella hinder och främja standardisering.

Sverigedemokraternas Mikael Eskilandersson pekar också ut regelkrångel och långa processer som kärnproblemet:
– Vi ser redan ett problem med regelkrångel och långa byggtider för nyproduktion. Detta innebär en stor risk för byggherrar. Det behöver därför bli mindre riskfyllt för byggherrar att bygga nytt genom regelförenklingar.

Liberalernas Patrik Karlson  beskriver riskbilden som mer obalanserad, där både hushåll och byggaktörer i dag bär för mycket risk, men där staten bör gå in mer selektivt.
– I delar av nyproduktionen är riskfördelningen snedfördelad. Hushåll möter höga trösklar in på marknaden och bostadsutvecklare bär inte bara marknadsrisk utan också en stor regel- och tidsrisk som politiken bidragit till genom lagstiftning och hur vi tillämpar den som leder till segdragna processer. Staten ska däremot inte ta över hela marknadsrisken eller garantera varje projekt. Det vore fel väg.
– Men staten kan och bör ta större ansvar där marknaden uppenbart inte klarar finansieringen trots verkligt bostadsbehov, till exempel genom riktade kreditgarantier i tillväxtkommuner. För hushåll utan kontantinsats är hyrköp en bra modell som snart är på plats. Framöver behöver man gå fram med startlån och ett skattebefriat bosparande för förstagångsköpare. För hyresrätter behövs stabilare spelregler, som att se över skatteregelverk för att stimulera produktion av bostäder och som underlättar återanvändning och omvandling.

Centerpartiets Alireza Akhondi vänder på frågan helt och menar att diskussionen om risk börjar i fel ände:
– Jag tror att frågan börjar i fel ände, jag tycker att man ska se över byggkalkylerna. Det är för dyrt att bygga helt enkelt och när kommunerna vill ha betalt till sista kronan samtidigt som staten vill ha betalt till sista kronan och vi har ett omvärldsläge som gör att materialpriserna sticker iväg, då blir det lätt att man börjar prata om risk.
– Jag tycker att man ska vända på perspektiven och börja prata om hur får vi ner byggkostnaderna, låt oss börja där.

Till vänster är svaren tydligare inriktade på att staten också måste ta en större del av den finansiella risken.

Joakim Järrebring (S) vill se statliga byggkrediter för att minska både investeringskostnader och finansiell risk.
– För att få fart på byggande och minska risken för de som bygger vill vi införa statliga byggkrediter i form av en förmånlig statlig medfinansiering till nyproduktion. De bör ställas ut både för att sänka investeringskostnaden och den finansiella risken för byggherrar för att genomföra den samhällsnyttiga åtgärd som nyproduktion av bostäder innebär.
– Lånen bör ges ut till långsiktig statslåneränta (ränta på statsobligation med 25 års löptid), plus en minimal marginal för administrationskostnader. För att säkerställa att de allra bästa investeringsprojekten genomförs, bör staten låna ut maximalt 20 procent av investeringsbeloppet.

Miljöpartiets Amanda Palmstierna vill också se ett tydligare statligt stöd:
– Ja, det behövs statligt stöd. Vi från Miljöpartiet har ett brett stöd med statliga kreditgarantier för klimatsmarta hyresrätter och studentlägenheter med rimliga hyror. Det omfattar också upprustning och ombyggnation.
– Vi har även ett statligt investeringsstöd för nya bostäder och andra samhällsnyttiga byggnader och infrastruktur i expansiva regioner kopplat till större gröna industrisatsningar.

Vänsterpartiet går längst i frågan och vill att staten tar en konkret del av finansieringsrisken genom ett nytt system med statliga topplån.
– Vänsterpartiet föreslår bland annat att det inrättas ett system med statliga topplån. Utöver höga produktionskostnader är, enligt Boverket, det största hindret för bostadsbyggandet svårigheter för byggherrar att få lån. Med vårt förslag om att införa ett stöd för byggande av hyresrätter kan produktionskostnader avhjälpas något men för att ytterligare stimulera byggandet föreslår vi även att staten tar över delar av risken för finansieringen av nybyggnationer genom att erbjuda förmånliga topplån med låg ränta som ersätter större delen av det egna kapitalet för byggbolagen.
– Med ett statligt topplån på 25 procent av investeringen återstår 5 procent för investeraren att skjuta till. Resterande 70 procent ska som i dag finansieras av banksektorn. På så vis ges även fler aktörer möjlighet att ta sig in på marknaden, vilket också stärker konkurrensen i branschen.

Här hittar du samtliga artiklar i serien Riksdagsvalet 2026: Fokus Bostad
Vad är egentligen Sveriges största bostadsproblem? Här är partiernas svar
Tomma lägenheter på landsbygden splittrar partierna – rusta upp, riva eller ställa om?
Nya bolåneregler välkomnas brett – men flera partier vill gå längre

Fotnot: Då Vänsterpartiet vid tiden för intervjuerna ännu inte utsett någon ny bostadspolitisk talesperson efter Malcolm Momodou Jallow, har partiets svar tagits fram via Vänsterpartiets presstjänst. En färsk intervju med V:s nya bostadspolitiska talesperson Andreas Lennkvist Manriquez hittar du dock här.