Ska bostadspolitiken hjälpa alla – eller främst dem som har det svårast?

Fler sociala bostäder och riktade insatser – eller fortsatt fokus på en generell bostadspolitik? När de bostadspolitiska talespersonerna svarar på Bostadspolitik.se:s fråga om social bostadspolitik framträder en tydlig konfliktlinje mellan partier som vill bygga ut särskilda stödformer och partier som varnar för ökad segregation och ett tudelat bostadssystem.

Inför riksdagsvalet har Bostadspolitik.se ställt ett antal enkätfrågor till de bostadspolitiska talespersonerna, för att kartlägga hur de olika partierna egentligen vill med bostadspolitiken. I dag är det fokus på socialbostadspolitik, och frågan lyder: Vi har länge haft en övervägande generell bostadspolitik – vill du se mer selektiva inslag? Hur?

Här går en tydlig skiljelinje mellan de partier som vill hålla fast vid den generella modellen och de som vill komplettera den med mer riktade verktyg för människor som står längst från bostadsmarknaden.

"Dagens sociala kontrakt räcker inte"

Liberalerna går längst i att förespråka nya selektiva lösningar och vill skapa en helt ny boendeform. Patrik Karlson:
– För dem som har svårt att få en bra bostad på den ordinarie marknaden behövs en stark social bostadssektor. Dagens sociala kontrakt räcker inte. Därför föreslår Liberalerna, längre än något annat parti, en ny social boendeform som vi kallar för behovsbostäder. Det innebär att både privata och allmännyttiga bostadsbolag tillsammans ska kunna bygga upp ett bestånd av lägenheter som går till dem med störst behov, inte till dem med längst kötid eller störst ekonomiska resurser. Regeringen går nu går vidare med kommunala hyresgarantier, vilket är oerhört bra och nästa steg borde vara att göra Bostad först obligatorisk för kommunerna och införa en nationell tak-över-huvudet-garanti. Liberalerna vill ha en social bostadspolitik som hjälper barnfamiljer, våldsutsatta, hemlösa och människor i akut utsatthet in genom dörren.

Miljöpartiet vill också se fler sociala verktyg, men betonar samtidigt att lösningarna inte får bidra till ökad segregation. Amanda Palmstierna säger:
– Hemlösheten har länge legat på höga nivåer och vi ser att vräkningarna ökar. Det behöver byggas nya prisrimliga bostäder, men vi behöver också använda det befintliga beståndet bättre. Det finns sociala bostadsverktyg idag, till exempel sociala kontrakt, förturer i kommunala bostadsköer till de som verkligen behöver det, och snart kommer äntligen lagen om obligatoriska kommunala hyresgarantier på plats. Där tycker vi att det också behöver regleras vilka krav en hyresvärd får ställa på sina hyresgäster så att det inte blir orimligt höga krav och att bidrag kan räknas som inkomst. Vi tycker också att Sverige borde ta inspiration från Finland och deras bostadsstiftelse. Det behövs lägenheter för människor som av olika skäl är utestängda från bostadsmarknaden. Centralt är att lägenheterna ska ingå i fastigheter med vanliga kontrakt så att det inte orsakar segregation.

Moderaterna vill fortsatt ha en generell bostadspolitik, men kombinerat med riktade stöd till särskilt utsatta grupper. David Josefsson säger:
– I grunden tror vi på en generell bostadspolitik och att stötta hushållen snarare än husen. För att minska den sociala hemlösheten satsar den moderatledda regeringen på Bostad först, som har visat sig vara framgångsrikt. Dessutom gör vi det nu obligatoriskt för kommuner att erbjuda hyresgarantier för barnfamiljer, ett konkret och riktat stöd till dem som behöver det mest.

”Sverige ska fortsatt ha en generell bostadspolitik i grunden”

Kristdemokraternas Larry Söder är inne på samma linje:
– Sverige ska fortsatt ha en generell bostadspolitik i grunden, men vi behöver bättre riktade insatser för de som står allra längst från bostadsmarknaden. Det kan handla om sociala kontrakt, förstärkt stöd till särskilt utsatta grupper och bättre samverkan mellan kommuner, civilsamhälle och fastighetsägare.

Sverigedemokraterna pekar också ut kommunerna som centrala i arbetet mot hemlöshet och social utsatthet. Mikael Eskilandersson säger:
– Det svenska systemet bygger i grunden på att stärka den enskilda individens möjligheter att efterfråga en bostad. Det är bra och bör utvecklas med prioritet på sådant som gett god effekt, exempelvis ”Bostad först”. Det är dock främst ett kommunalt ansvar att hantera de som helt saknar bostad eller som behöver särskilda stöd för att kunna efterfråga bostäder på den kommunala bostadsmarknaden.

Socialdemokraterna vill fortsatt prioritera en generell bostadspolitik där fler bostäder byggs till rimliga kostnader. Joakim Järrebring säger:
– Vi tror framförallt på en generell bostadspolitik där det byggs bostäder som fler har råd att bo i. För de som behöver stöd har vi bland annat föreslagit ett förstärkt bostadsbidrag för barnfamiljer.

”Vi har hemlösa i ett av världens rikaste länder”

Centerpartiets Alireza Akhondi lyfter framför allt fram hemlösheten som ett misslyckande för samhället:
– Vi har hemlösa i ett av världens rikaste länder. Vi har nettoförmögenhet i Sverige och då måste man fundera på om det verkligen är rätt att vi har folk som sover på gatan…
– Vi har barnfamiljer som vräks, framför allt i de tre stora städerna, oftast också där det är rödgrönt styre, så hemlösheten är inte något borgerligt påhitt.

Vänsterpartiet är tydligast i sitt motstånd mot en mer selektiv bostadspolitik och varnar för att det riskerar att skapa ett mer segregerat samhälle:
– Nej, Vänsterpartiet tror på en generell bostadspolitik även framöver. En bostadspolitik ”med mer selektiva inslag” är bara en omskrivning av en hyresbostadsmarknad som domineras av dels en ”ordinarie hyresmarknad” med marknadshyror och dels ” den selektiva delen”, bestående av sociala bostäder. En sådan tudelad hyresbostadsmarknad utmynnar alltid i ett ännu mer segregerat samhälle, av det enkla skälet att människor utan resurser helt enkelt inte kan efterfråga något annat än det de får tilldelat sig av de ” selektiva bostäderna” – i mindre attraktiva områden.
– En invånare utan resurser utesluts därmed från möjligheten att göra en ”bostadskarriär”, genom kötid för en bostad på ordinarie marknaden, eftersom personen aldrig kommer ha råd med den hyra som marknadshyror genererar.
– Utöver det har flera utredningar visat vilken oerhört dyr lösning för samhället det är med marknadshyror i kombination med sociala bostäder. Pengar förskjuts från det gemensamma till hyresvärdarnas fickor. Vänsterpartiet tycker det är betydligt bättre att de gemensamma resurserna istället satsas på en generell bostadspolitik – t.ex. genom stöd till byggande av fler billiga hyresrätter.

Här hittar du samtliga artiklar i serien Riksdagsvalet 2026: Fokus Bostad
Vad är egentligen Sveriges största bostadsproblem? Här är partiernas svar
Tomma lägenheter på landsbygden splittrar partierna – rusta upp, riva eller ställa om?
Nya bolåneregler välkomnas brett – men flera partier vill gå längre
Vem ska ta risken i nyproduktion? Partierna drar åt olika håll
Planprocesserna sågas – men partierna är oeniga om hur de ska kortas
Så vill partierna ändra hyressystemet – stora skillnader om vägen framåt

Fotnot: Då Vänsterpartiet vid tiden för intervjuerna ännu inte utsett någon ny bostadspolitisk talesperson efter Malcolm Momodou Jallow, har partiets svar tagits fram via Vänsterpartiets presstjänst. En färsk intervju med V:s nya bostadspolitiska talesperson Andreas Lennkvist Manriquez hittar du dock här.