Kommunalt godtycke – Valeskog: Är nog ett större problem i mindre kommuner

Stockholms stadsbyggnadsborgarråd Jan Valeskog vill inte riktigt kännas vid beskrivningen av det kommunala godtycket – åtminstone inte i Stockholm.
Och precis som SKR menar han att en stor del av problemen med långa processer beror på länsstyrelsen och statliga myndigheter.
– Vad är vitsen med maxtider på detaljplaner när de ändå fördröjer planerna?

Vår artikelserie om ”kommunalt godtycke” – att enskilda tjänstepersoner och ibland politiker använder eget ”tyckande” i sitt arbete, vilket leder till oförutsägbara processer och förseningar och fördyringar i många byggprojekt – grundar sig i ett antal anonyma intervjuer och utsagor med ett flertal svenska bostadsutvecklare. Branschen beskriver detta som en ”elefant i rummet”, ett stort problem som det talas om mellan skål och vägg, men som man inte vill tala öppet om, av rädsla för repressalier från kommunerna, som ju oundvikligen har makt över bolagens bostadsutveckling.

De tidigare delarna i artikelserien:

1. ”En av de största skandalerna i det här landet”
2. Miljonrullningen
3. "Väljer bort kommuner med inkompetenta tjänstepersoner
4. Branschens förslag på lösningar
5. Ingemar Bengtsson – Behövs andra incitament: ”I dag är det någon annan som betalar”
6. Kristina Alvendal – "Då sitter kommunens tjänstepersoner som fågelholkar"
7. Love Edenborg – SKR: ”Vi känner inte igen oss i bilden”

Dessutom har serien kommenterats i Veckans Aktuellt här och här och Björn Sundin har skrivit ett debattinlägg, läs här.

Forskaren Ingemar Bengtsson och regeringens industrisamordnare Kristina Alvendal känner mycket väl igen problematiken, medan Love Edenborg på SKR har en helt annan bild – en bild som till vissa delar delas av Stockholms stadsbyggnadsborgarråd Jan Valeskog (S).
Flera av bostadsutvecklarna pekade ut Stockholm och andra ”attraktiva” kommuner, som kommuner där godtycket är värst – resonemanget där är att det är de mest attraktiva som ”har råd” att ställa krav. I mindre attraktiva kommuner leder högre krav till att inget blir byggt. Jan Valeskog ser det på ett annat sätt.
– Jag kan tänka mig att det finns en del av det du kallar godtycke i mindre kommuner, där enskilda ”småpåvar” kan ha en större makt. I Stockholm har vi ju en mycket större organisation och olika intressen som väger upp varandra inom staden – som att exploateringskontoret har mer fokus på ekonomi och stadsbyggnad på att det ska bli bra bostäder med god ekonomi. Där kan det bli slitningar och det ser jag som sunt, säger Valeskog.
– Däremot kan jag förstå om politiken och politiker i vissa fall uppfattas som godtyckliga, som när Moderaterna under den förra mandatperioden drog igång planer men när planerna sedan ska godkännas så hoppar de av.

Han är inne på att han under sin första mandatperiod, 2014–2018, såg mer av godtycket.
– Då hade vi inte så många seniora personer som handläggare, det var många nyexaminerade och då upplevde jag väl att vissa ville sätta sin prägel på det. Det är en annan sak i dag, nu har vi fler med god erfarenhet.

Att utvecklarna i vår artikelserie inte vill prata öppet om problemen är synd, menar han, och han känner inte riktigt igen rädslan för ”att hamna på kommunens shit list”.
– Jag kanske kan förstå om vissa mindre aktörer är mer försiktiga, men de större borde inte ha några problem att prata om det här. Jag vet inte hur många gånger under mina år här som jag har uppmanat byggaktörerna att komma hit om de är missnöjda, så går vi till den chef som är ansvarig och hjälper inte det så går vi till politiken.
– Det händer relativt ofta att sånt här missnöje kommer upp på bordet, jag skulle säga att jag upplever att det finns en bra dialog.

Att processerna tar lång tid menar Jan Valeskog, precis som Love Edenborg på SKR, beror mycket på krav från länsstyrelse och statliga myndigheter. Han är på Kristina Alvendals linje när det gäller frustrationen kring att olika statliga myndigheter överklagar och motarbetar varandras beslut. Däremot tycker han inte att Alvendals idéer om att sätta maxtider för till exempel detaljplaner är en bra idé.
– Vad är det för mening med det när planen ändå sinkas av länsstyrelse och myndigheter? Det är illa om en påtvingad maxgräns ska vara drivkraften, vi har ändå fått fram 28 000 lägenheter i godkända planer.